Skolforum dag 3

Dagens föredrag som jag skulle vara med på var ”SSI i naturkunskapsundervisningen” och ”Att se och beskriva verkligheten”. Mats Lindahl, Daniel Åkerblom och jag höll i det första. Bland annat så hade vi som publik en av de som skrivit kursplanerna till Naturkunskapen. Det var inte samhällsvetare som skrivit kursplanerna som vi fått höra tidigare.

Den sista workshopen höll jag själv och gjorde mina 10 övningar som leder den som gör dem genom olika sätt att beskriva verkligheten och förstå de bilder vi skapar i våra hjärnor av den.

Undervisning ur ett transmediaperspektiv

För att förstå hur transmedia kan användas tror jag att det är bra att vara så konkret som möjligt. Så som jag gjorde när jag tog radioprogrammet ”Naturmorgon” som ett exempel på hur ett radioprogram skulle kunna göras utifrån ett transmediaperspektiv. Jag skall nu göra ett utkast på hur en skola skulle kunna arbeta.

När det gäller skolan är det två sätt som media kan användas:
1. För att presentera kunskap som eleven skall lära sig.
2. För att visa vad eleven lärt sig och förstått.

När en lärare skall lägga upp undervisningen ur ett transmediaperspektiv ska läraren ge olika alternativ till eleven där kunskapen kan hämtas. Det kan vara ett kapitel i en lärobok, en film, en artikel, ett radioprogram, ett blogginlägg eller annan form av media eller inspelad föreläsning. Genom att ett stoff som skall läras presenteras genom olika medier får eleven använda olika sinnen för att ta in det. Eleven kan också välja det som passar eleven bäst. Elever med läs och skrivsvårigheter kan förutom att läsa även lyssna och se. Genom att det finns möjlighet till olika källor till kunskap är ett källkritiskt förhållningssätt lättare än om man bara använder en lärobok. Det blir naturligt att alltid vara uppmärksam på en källas trovärdighet.

Använder man sig sedan av att bygga sin undervisning på verkligheten och att eleverna får intervjua människor eller gå ut och göra observationer lägger man ett autentiskt perspektiv till det transmediala.

När det sedan blir dags för eleven att visa sin kunskap och kommunicera det hen lärt sig skall det finnas möjlighet att visa den genom olika media. Antingen att det går att välja vid varje examinationstillfälle eller att eleven får prova olika sätt att redovisa under en kurs gång.

Så gör jag nu med min naturkunskap 2 kurs där eleverna för varje fas de gör skall redovisa på olika sätt som keynot presentation, webbpublicering på en site, wikipediaartikel, ljudfil, video, blogg mm.

Naturmorgon ur ett transmediaperspektiv

Gick upp tidigt idag. Skulle passa tiden för att åka till Stockholm med bussen 08:35. Satte på Naturmorgon strax efter klockan sex. Jag har under de senaste dagarna tänkt mycket på detta med transmedia som Jason Ohler lärde mig i somras i San Antonio. Om det nu är så att dagens media utvecklas mer eller mindre medvetet i en transmediainriktning hur skulle det se ut om man medvetet utvecklade några produktioner fullt ut i den inriktningen. Under frukosten funderade jag på hur naturmorgon skulle kunna utvecklas med ett transmediaperspektiv.

Naturmorgon skulle kunna göra planerade inspelningar från de olika huvudbiotoperna vi har i Sverige. De skulle kunna ta upp varför de är viktiga att bevara och sköta på ett hållbart sätt och hur detta görs. När serien av reportage gjorts och sänts ges det ut en bok om Sveriges naturtyper tillsammans med artdatabanken. Naturmorgons reportage läggs in på en hemsida som är ett komplement till boken. Samtidigt aktiveras intresserade runt om i Sverige att skriva om dessa naturtyper i Wikipedia. Dels under respektive artikel om själva naturtypen men också i varje kommun där viktiga naturtyper beskrivs lokalt.

Sveriges fenologi kunde naturmorgon rapportera om och samarbeta med dels de universitet som forskar på det och med SvT:s ”Mitt i naturen”. Här skulle naturmorgon bli navet i ett ”citizen science” projekt om hur årstiderna ändras i vårt land. Detta är viktigt ur ett klimatförändringsperspektiv. Här kunde ett samarbete med vetenskapsradion Klotet också kunna ske där Klotet reder ut fenologin i ett klimatförändringsperspektiv i något inslag. I En fenologisajt som sköts av forskare sammanställs alla inslag. Ett seriemagasin om fenologi görs och ges ut. Samarbete med National Geographic som gör ett liknande projekt utvecklas och rapporteras om.

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige följs upp och nedslag görs på de platser som Selma Lagerlöf beskriver under ett år. Hur ser det ut nu? Historien om boken reds ut i Lundströms bokradio. En e-bok med de inlagda reportagen ges ut full med vackra fotografier förr och nu: ”Ett sekel efter Nils Holgerssons underbara resa”

Svenska naturförfattare presenteras under ett år. Detta sker också i samarbete med Lundströms bokradio som tar upp de litterära aspekterna medan naturmorgon tar upp författarnas naturintresse och naturskildringar. En multimediabok ges ut med de samlade reportagen som ljudklipp tillsammans med artiklar och foton. Detta projekt görs i samarbete med DN eller SvD som också har en serie med artiklar som kompletterar radioprogrammen och som kommer ut samma dag som inslagen sänts.

Citizen science som begrepp och företeelse tas upp och rapporteras om. Sveriges Natur tar samtidigt upp det i ett temanummer. De olika projekten som pågår i Sverige följs regelbundet under ett år och resultat sammanfattas i en ”naturmorgon årskrönika special” som sänds efter nyår där det gångna årets naturhändelser sammanfattas. Detta ges också ut i ett häfte som ges ut i samarbete med Artdatabanken och naturhistoriska riksmuseet. En utställning om ”Citizen science” görs av riksmuseet som sedan går på turné genom landet. Ett dataspel tas fram tillsammans med Jane McGonigal som skall inspirera ungdomar och andra intresserade att bidra till forskningen om vår natur och att skydda den.

”Geoliteracy” tas upp som begrepp och ett reportage från Washington och National Geographic education görs. Ett av programen handlar om detta begrepp och exemplifieras från en plats man besöker en lördag. Samarbete med geografilärarnas förening görs och en sammanfattning av alla reportage görs i en artikel i deras tidskrift.

Några klasser med ungdomar som reser på längre resor får göra radiodagböcker som sänds med jämna mellanrum.

Detta var några förslag på hur radioprogrammet ”Naturmorgon” skulle kunna utvecklas genom ett medvetet genomtänkt transmediaperspektiv. Genom transmedia skulle vi kunna effektivisera och engagera för ett samhällsarbete för ett hållbart samhälle på ett nytt sätt.

Google apps

I mitt sökande efter bra öppna lärresurser återupptäckte jag idag Googles appar som man kommer åt när man laddat ner Google Chrome. Går man in i ”butiken” och klickar på ”education” så hittar man en hel del. Det finns fysiologi appar, periodiska system, historiska kartor, celler och mycket mer och det mesta verkar vara gratis.

”3D solar system web” heter en app som presenterar solsystemet på ett bra sätt. Man kan trycka på planeternas namn så zoomas de in och en röst berättar fakta om dem.

Science Penguin heter också en app som innehåller artiklar i olika ämnen.  Den har en avdelning för astronomi t.ex.

Att se och beskriva verkligheten

I min ungdom under skoltiden lärde jag mig biologi genom att teckna. När jag t.ex suttit och tecknat skäggdoppingar i en skäggdoppingkoloni i Stjärnholmsviken utanför Oxelösund så ville jag läsa om fåglarna. Ville lära mig mer om deras liv. Och när jag läst och lärt mig mer så ville jag ut och teckna av dem igen och se och observera det jag lärt mig. På så sätt gick teckningsintresset hand i hand med intresset i biologi. Tecknandet lärde mig att se. Många gånger kände jag att det jag inte tecknat av hade jag inte sett.

Några år senare när jag gjorde en resa genom Alaska hittade jag en bok av Clare Walker Leslie som beskrev den kunskapsprocess som jag gått igenom. Den hette ”Naturedrawing – a tool for learning”. Hon hade också utvecklat några övningar som lärde en att öva upp iakttagelseförmågan. Inspirerad av hennes bok har jag under åren tagit fram 10 övningar som tillsammans gör att man förstår iakttagelseprocessen på ett djupare plan och hur olika sätt att beskriva verkligheten kompletterar varandra. Genom övningarna förstår man också bättre skillnaden på ett vetenskapligt och konstnärligt sätt att beskriva verkligheten.

I vetenskapens gryning kom Aristoteles på att ”observation” följt av ”struktur” och sedan ”analys” är grunden för ett vetenskapligt arbetssätt. Konsten börjar också med ”observation”, att se. Observationen är både vetenskapens och konstens början. När nu ”estetisk verksamhet” är borttaget från gymnasiet som kärnämne eller ”gymnasiegemensamt ämne” som det nu heter är det ännu viktigare att vi i de andra ämnena får med lite av essensen från det ämnet. Genom att använda teckningen som redskap för seendet kan undervisningen i naturkunskap ge eleverna en dimension till att förstå verkligheten genom.

Gymnasiemässa

Varje läsår har sin cykel och vid denna tid på året är det dags för den årliga gymnasiemässan. Då visar alla gymnasier upp sina utbildningar och lärare och elever berättar för intresserade niondeklassare och deras föräldrar om de program de går på.

Jag har alltid tyckt att det är trevligt att stå på dessa mässor. Vi lärare och elever blir för en dag ett och berättar stolt om det vi gör om dagarna i skolan.
Nuförtiden kallar man det för ”marknadsföring” och det är sant. Visst är det viktigare nu än tidigare att en skola marknadsför sina program men samtidigt är det också en viktig information till de som ska sluta högstadiet och ta ett sina första viktigt beslut i livet: vilken utbildning ska de välja?

Tre kunskapsvägar

Hur skall man få kunskap om livet i en by? Denna utmaning var det som våra elever ställdes inför när de kom till Mbazzi i Uganda och som den andra halvan av Globil profil just nu arbetar med i Tintown i Sydafrika.

Under arbetet i Uganda reflekterade jag över detta och kom fram till att det finns tre ”kunskapsvägar” att följa.

Den första är den ”vetenskapliga” vägen. Då läser man in sig på allt som går att läsa om byn. Man använder vetenskapliga metoder att undersöka den utifrån det ämnesområde som man vill studera: antropologiskt, sociologiskt, ekologiskt eller historiskt t.ex.

Den andra vägen är den ”Journalistiska” vägen. Då intervjuar man de människor som bor där och låter dem och deras berättelser spegla livet i byn. Man gör en ”dokumentär”. Det var det som vi tänkte när vi sa åt våra elever att göra ”porträtt” och intervjua människorna i byn.

Den tredje vägen är den ”litterära” vägen. Då intervjuar man flera personer i byn och utanför. Sen sätter man ihop flera av de intervjuer som man gjort och skapar en fiktiv person. En person som inte finns i verkligheten men som är ”ihopsatt” av allt det man fått reda på genom flera intervjuer och observationer. Man kan sätta in denna fiktiva person med andra fiktiva personer och hitta på en berättelse som speglar livet i en by. På detta sätt får man en både levande och ”sann” bild av livet i byn.

Uganda wildlife education center

När vi var hos borgmästaren i måndags bjöd han hela vår grupp till Uganda wildlife education center i Entebbe. Idag på eftermiddagen åkte vi dit.

Innan det fick det namn som det har nu kallades det ”Entebbe zoo”. Men efter kriget som var i början och mitten av 80-talet förföll det. När ugandierna sedan ville bygga upp det bestämde man sig för att göra ett zoo där inte alla djuren bara satt i bur utan att det fanns miljöer där de kunde gå i det fria.

Parken är uppbyggd kring några stora ”savanner” som får symbolisera olika nationalparker i Uganda. En bygger på det som finns i Queen Elisabeth National Park, en annan Kidepo och en tredje Murchisson Falls. De har också en stor inhägnad med schimpanser. I en liten våtmark hittar man träskonäbben. Vid varje större inhägnad står det en guide som berättar om det som går att se.

UWEC vill nå ut i landet med kunskap om vikten att bevara den biologiska mångfalden

Tidsresor

Idag träffade jag den grupp som planerar den tidsresa som vi skall göra i Uganda när vi åker dit om en vecka. Det är Ebbe Westergren på Kalmar läns museum som kommer att leda den. Han har i 15 års tid åkt runt över världen och introducerat tidsresor som en pedagogisk metod. Denna vecka har han en kurs i tidsresemetodik för en grupp från Uganda på länsmuseet. Den tidsresa vi skall genomföra kommer att utspela sig vid ”Fredoom tree” inne i Entebbe vid tiden för frigörelsen från britterna i början av 60 talet.

Om allt går enligt planerna kommer den grupp som åker till Sydafrika att ha en tidsresa i Tintown som utspelar sig vid ungefär samma tid. I vår när våra kollegor och elever från Entebbe och Port Shepstone kommer till Kalmar skall vi ha en tidsresa i Funkabo/Berga vid 60 talets början när skolan byggdes där.

Länsmuseet har genomfört tidsresor ute i Europa (t.ex. Baltikum), USA och Afrika. Sedan flera år har tidsresor varit ett sätt för sydafrikanerna att försona sig med sitt förflutna. Nu har man även börjat att arbeta i Kenya och Uganda.

Det hela började redan 1986 i Kalmar med en tidsresa till stenåldern. Det är en mängd klasser som sedan dess genomfört tidsresor i Kalmar med omnejd.

Det går till så att man väljer ut en plats. Sen bestämmer man tid som tidsresan skall utspela sig på. De som leder tidsresan tar fram ”roller” dvs ”riktiga” människor som kan ha varit med vid den tiden och den plats man valt. Man bestämmer en ramberättelse eller en ramhändelse som man skall spela.Länsmuseet har en stor klädgarderob där kläder från en många tidsepoker finns att låna till tidsresorna

Deltagarna får läsa in sig på sin roll och sedan när de är med i tidsresan ha tidsenliga kläder på sig. Man börjar med en liten ceremoni och sedan är man i den tid som tidsresan ska vara i. Var och en spelar sin ”roll” och pratar om det som man antagligen pratade om vid den tiden på den platsen. De som planerat tidsresan ser till att det händer något och att det blir en berättelse från den tiden som alla de som är med deltar i.

Efter själva resan har man en ”debriefing” där man talar om vad man lärt sig och förstått  under tidresan.

På Kalmar läns museums hemsida går det att läsa mer: tidsresor.

Arbetsrutiner

Kom idag i samspråk med vår specialpedagog Ann-Katrin Wijk om vikten av att lägga upp arbetsrutiner med eleverna. Hon hade t.ex. använt sig av ”två före mig” rutinen. Istället för att eleven hela tiden frågar henne som lärare vill hon att eleven först diskuterar igenom frågan som eleven vill ha hjälp med med två andra klasskamrater först. Då får eleven lära sig att reflektera med andra och kan antagligen lösa det mesta i den dialogen.

Denna rutin tänker jag prova i mina idrottsklasser under hösten. Andra rutiner som jag använder är att eleverna alltid skall läsa en artikel två och två så de kan diskutera innehållet med en annan.

Efter min introduktion av hållbar kommunikation skall jag lära eleverna att anteckna viktiga ord när de läser en hemsida, artikel eller bok och efter att de läst artikeln skall de djuplyssna till sin egen kunskap och skriva ner vad de lärt sig med egna ord. När eleverna läst längre artiklar och gjort så som jag beskrivit skall de djuptala och djuplyssna på varandra.  Allt detta för att få ihop det nya de tagit in med det de kunde innan.