Lärare och journalist driver toleransarbete i fd Jugoslavien

Idag fick jag träffa läraren Masa och journalisten Maja som samarbetar med att driva ett förståelse och toleransprojekt i fd Jugoslavien. Anledningen till att de kom till Torslunda skola ikväll är att de är med i ett tidsreseprojekt tillsammans med länsmuseet i Kalmar. De berättade med inlevelse om olika projekt.

Ett av Projekten var ”C31 Centre for Developing Childrens Rights Culture”.  I det projektet hade man tagit fram en metod där man lät barn och ungdomar som varit eller är flyktingar att prata om deras liv utifrån en 3D karta. På den kartan fick de symboliskt bygga modeller av de ställen där de bott och sedan berätta om dem för att på så sätt bearbeta det som de varit med om.

Maja hade jobbat med ”Foundation independent Media” där man tog fram olika dokumentärer och mediaproduktioner för att visa sanningen om vad som hände på Balkan. Dessa kunde sedan vara en grund i de undervisningsprocesser som Masa sedan tog fram. ”Telling a story is a part of the healing process” var ett citat de visade under kvällen. ”To listen, to be heard, to understood”

Ett intressent projekt var också ”Museum of the past for the future – history heritage for ww2 as a platform for education for human rights and tolerance”. Där lät man elever gå igenom en läroprocess där de fick sätta sig in i olika personers öde under andra världskriget och se på vad som hände från olika vinklar. De fick bl.a. med hjälp av en staty  ställa sig i situationen att man var en soldat som avrättade skolungdomar. Sen fick man ställa sig i skolungdomarnas ställe och tänka sig in i hur det var att få gevären riktade mot sig.

Hela kvällens föredrag var ett fint exempel på hur journalister och lärare kan samarbeta för att bygga en bättre framtid. Journalisten tar fram och producerar aktuellt material om olika händelser för att få fram sanningen så tydligt som möjligt och ur flera vinklar. Läraren driver sedan läroprocessen med eleverna så de kan ta till sig materialet på ett bra sätt.

Radion som öppen lärresurs – lägesrapport

I vintras startade vi utvecklingsprojektet ”radion som öppen lärresurs” för att sprida idéer och kunskap om hur radion kan användas i lärarjobbet och undervisningen. Grunden för projektet var studieresan till Sveriges Radio i Stockholm. Vi var ett ganska stort gäng som fick möjlighet att stifta bekantskap med olika redaktörer och höra hur man tar fram radioprogram nuförtiden och tar hjälp av sociala medier för att underlätta kommunikationen mellan redaktion och lyssnare. En förutsättning för att vi skulle kunna göra besöket var att vi lovade att vi skulle sprida kunskapen om hur man kan använda radion i sitt jobb som lärare till andra skolor i Sverige.

När vi kommit hem tog jag kontakt med Sveriges Radio P4 Kalmar för att få till ett studiebesök där också för att få mer kunskap om lokalradion. Till det besöket kunde ingen av de som var med i Stockholm komma utan det blev en helt ny grupp av lärare.

I projektet låg det också att få hjälp av Alastair Creelman på Linnéuniversitetet att få en inblick i hur det ser ut internationellt med radion som öppen lärresurs. Alastair föreslog att vi skulle ha med det på ett webbinarium. Den 27 maj hade vi det och förutom jag och Alastair så deltog Yasmine El Rafie från Sveriges Radio och eleverna Hanna Marelius och Rut Näsman.

Hannas, Ruts och min presentation på Webbinariet har sedan legat till grund för en artikel som i dagarna blir publicerad i tidskriften ”Datorn i utbildning”. Vi jobbar också med en artikel på engelska till tidskriften ”Learning and leading” som är ISTES tidskrift. Den fick vi förfrågan om att skriva efter att Daniel Åkerblom, Mats Lindahl och jag bland annat presenterat radiodagboksprojektet under vår ”postersession” om ”digital citizenship” på ISTE 2013 i San Antonio.

När jag tog kontakt med Skolforum för att höra om de var intresserade av ett föredrag om ”radion som öppen lärresurs” så ville chefen för skolforum ha två föredrag! 28/10 berättade Marie-Louise Kristola och jag om detta och 29/10 Yasmine El Rafie och jag. Båda dessa föredrag filmades men än så länge är det bara föredraget den 29/10 som är utlagt på Skolforums Bambuserkanal.

Torsdagen den 14 november kommer jag att ha ett föredrag på AV Media där jag sammanfattar och sätter in radion som öppen lärresurs i ett transmediaperspektiv. Paulina Bäckström, fd elev på Stagneliusskolan, kommer också vara med och berätta om hur det var att göra radiodagböcker.

Beethoven, Bach, Bartok och Haydn

En måndagkväll i Kalmar. Det har varit ganska intensivt nu ett långt tag. Ibland måste jag bara ta ledigt och ta det lugnt. Ikväll blev det en sådan kväll. Min dotter bjöd ut mig på en lite försenad överraskningsfödelsedagspresent. Det blev en konsert på Slottet med Camerata Nordica.

Instrumenten stäms. Jag läser i programmet att de skall spela Beethoven. Det kommer minnesbilder från min barndom då jag satt på vinden hemma i Oxelösund och tecknade ett porträtt av min stora idol Beethoven på en plywoodskiva. Jag gömde det längst in på kallvinden bland stenull och reglar. Kanske ligger det kvar där än idag?

Orkestern kommer in och de börjar med Wilhelm Friedeman Bachs sinfonia i F dur. En otrolig närvaro hos musikerna och en publik som vet att man inte applåderar mellan satserna gör att det blir en täthet och koncentration i musiken som inte går att uppleva genom en cd eller spotify. Vi som lyssnar tas med i musiken och blir ett med det energifält som skapas i Gröna salen.

Sen blir det en av Haydns violinkonserter! En lätthet och intensitet som vederkvicker.

Paus

Bela Bartoks ungerska danser sveper förbi som en vind. Sen kommer Beethoven. De avslutar sin konsert med Grosse Fuge. Ett monumentalt verk för stråkar. Musikerna kämpar med tonerna! De spelar tung musik. Musik som måste upplevts som mycket modern när den uruppfördes i början på 1800 talet.

Vad var det för kunskap som Beethoven ville föra vidare med sin notskrift över den ljudupplevelse han komponerat och som orkestern nu tolkar? Beethovens själsliga erfarenheter? Livskänslor? Den kreativa kraften?

Vi cyklar hem i den kyliga och fuktiga kvällen. Uppfyllda av något det är svårt att sätta ord på.

En oväntad fin lektion

Försöker komma ikapp med allt som behöver göras efter att ha varit bortrest i två veckor. Det har känts ganska stressigt. Att då plötsligt få ha en lektion som kändes som en av de finaste i min gymnasielärarkarriär gjorde mig glad idag.

Den nya gruppen i Global profil har fått titta på vad som format deras identitet. I ett par veckor har de skrivit en liten uppsats om det. Idag skulle de redovisa sina erfarenheter av att skriva om det.

Jag hade en grupp på ca 10 elever och vi satt runt ett bord tillsammans. Var och en fick gå igenom vilka faktorer som format deras identitet, om de haft några kulturmöten som format den och vilka källor som gav en nyanserad bild av deras identitet.

Det blev en lektion där alla kunde vara personliga utan att det blev för djupt. Vi kunde se likheter och skillnader mellan olika stadsdelar i Kalmar och olika delar av Öland. För en del var det en kulturkrock bara att komma från södra Öland in till Kalmar.

Eleverna berättade fina berättelser om vad deras föräldrar betytt för dem och hur intressen format dem till att bli det de är. Platser och intressen kan också höra ihop. I Färjestaden spelar många innebandy t.ex.

Genom att intervjua föräldrar och vänner kunde en del få en mer nyanserad bild av vad som format deras identitet.

Tre kunskapsvägar

Hur skall man få kunskap om livet i en by? Denna utmaning var det som våra elever ställdes inför när de kom till Mbazzi i Uganda och som den andra halvan av Globil profil just nu arbetar med i Tintown i Sydafrika.

Under arbetet i Uganda reflekterade jag över detta och kom fram till att det finns tre ”kunskapsvägar” att följa.

Den första är den ”vetenskapliga” vägen. Då läser man in sig på allt som går att läsa om byn. Man använder vetenskapliga metoder att undersöka den utifrån det ämnesområde som man vill studera: antropologiskt, sociologiskt, ekologiskt eller historiskt t.ex.

Den andra vägen är den ”Journalistiska” vägen. Då intervjuar man de människor som bor där och låter dem och deras berättelser spegla livet i byn. Man gör en ”dokumentär”. Det var det som vi tänkte när vi sa åt våra elever att göra ”porträtt” och intervjua människorna i byn.

Den tredje vägen är den ”litterära” vägen. Då intervjuar man flera personer i byn och utanför. Sen sätter man ihop flera av de intervjuer som man gjort och skapar en fiktiv person. En person som inte finns i verkligheten men som är ”ihopsatt” av allt det man fått reda på genom flera intervjuer och observationer. Man kan sätta in denna fiktiva person med andra fiktiva personer och hitta på en berättelse som speglar livet i en by. På detta sätt får man en både levande och ”sann” bild av livet i byn.

Kulturuppvisning på Kisubi Mapeera

Idag var det sista dagen i Entebbe på årets resa med Global Profil. Den avslutades med ett ”culture event” där alla skolorna uppträdde med danser. Alla skolor som är med i vårt projekt uppträdde med danser, dikter eller sång. Intressant att se hur Ugandierna kan uttrycka historier och små berättelser i sina danser.

Att vår nya gymnasieskola tagit bort estetisk verksamhet som ett gymnasiegemensamt ämne känns torftigt. Skolorna i Uganda visar vikten av en levande kulturell verksamhet.

Vi försökte så gått vi kunde med en gemensam gruppdans vi också i vår svenska grupp. Det fick bli en blandning av zumba fitness och Sh´bam till Pitbulls ”Hey baby (drop it on the floor)”.

Kampala och Bugandas kultur

Hur lär man sig bäst om kulturen i Uganda med kungariken och klaner? Ett sätt är att göra som vi gjorde idag och åka till Bugandas parlament och få ett föredrag om hur man tar beslut i kungariket. Utanför dörren till parlamentet finns det bilder på alla totem till Bugandas 56 klaner. Utanför huset står den nuvarande kungen eller ”kabaka” som det heter på luganda, staty och tittar ut över ”the royal mile”. Mellan parlamentet och kungens palats är det en mile och när kungen skall vara med i parlamentet får han åka den vägen.

Idag fick vi också se kungens radiostation som finns i samma byggnad.

När vi sedan gick till palatset fick vi också se Idi Amins fängelsehålor eller tortyrkammare där han mördade sina motståndare. De sattes i en bil med en bindel runt ögonen och kördes runt runt i Kampala så de skulle tro att de fördes långt bort. Fyra rum fylldes med 500 personer var och efter två dygn var syret slut. De som försökte rymma hamnade i ett elektrifierat vatten som tog livet av dem. De döda kropparna kördes iväg och slängdes till krokodilerna i Nilen eller Viktoriasjön.

När eleverna får se detta väcks ett äkta intresse för vad som hände i Uganda från 60-talet och framåt. Verkligheten gör att man vill söka sig till böcker och artiklar för att veta mer.

N´dere troup

Solen håller just på att gå ner. Vi har ätit en mycket god middag hos en av rektorerna som har sitt hus i Kampala. Vi befinner oss i stadsdelen Ntinda. Trummorna och de Ugandiska ”gitarrerna” ljuder över scenen. De första dansarna kommer in och dansar två danser.

Sen kommer Stephen in. Det var Stephen som bildade dansgruppen N´dere troup på 80-talet och lyckades försona olika stammar i Uganda. ”Människor som dansar tillsammans krigar inte” avslutade han kvällen med att säga efter en mängd olika danser från olika delar av Uganda.

Verkligheten som lärobok

Den första dagen skulle vara en dag då vi lärde känna Entebbe. Rektorn på Kisubi Mapeera tog oss först till Kasenyi. Det är en sk ”landing site” med en marknad för de som vill sälja till de som bor ute på öarna och för de på öarna som vill sälja till fastlandet. Det är också därifrån som det går båtar ut till öarna utanför Entebbe.

Här gick vi så vi fick se Entebbe på håll och en fin utsikt över Viktoria sjön. En marknad är viktig för att förstå ett samhälles behov, resurser och material och energiflöden. För att få eleverna att samla fakta från verkligheten bad vi dem att notera och dokumentera allt som de såg inne bland stånden. Det blev bl.a. frukter, en lera som användes som kosttillskott och de fiskar som såldes från Viktoriasjön: tilapia och nilaborre. . Vi såg också hur de sålde kaffebönor i små påsar gjorda av växtmaterial. De tog man och bjöd på när man fick gäster. Det stärkte relationerna. Vi hittade också urdruckna mjölkpaket som såldes som sänken till nät. De fylldes med sand och bands vid nätens nedre delar.

Efter en lunch på en restaurang som tillhörde Bugandas drottnings far åkte vi till Purpose Uganda Babies home. Det hade expanderat kraftigt sedan förra året! Nu hade de en nursery school som låg vägg i vägg med barnhemmet. Den var modern med en whiteboard och mycket olika pedagogiska hjälpmedel.

De hade också fått två kor och hade höns. När de beskrev hönsens förmåga att lägga ägg hittade vi ett intressant samband. För barnen så är ägg en viktig proteinkälla. Hönsen la dock dåligt med ägg just nu. Det berodde på att deras majs inte var så bra och stor som tidigare. En svår torka under torrtiden hade gjort att majsen var svårare att få tag på och gjorde att priset gått upp. Detta gjorde att hönsen fick ett dåligare foder och då värper de sämre. Detta gör i sin tur att barnen på barnhemmet får i sig mindre protein. Detta kan påverka barnens hälsa.

Vi avslutade dagen vid en ”cutural heritage site” ute vid flygplatsen där en klanledaren verkat som fick platsen att kallas Entebbe. Det var samma plats som vi besökte 2009 för att titta på en naturreligion-plats”. I en grotta brinner det ständigt en eld och folk från Buganda kommer varje dag för att sova i grottan

Creative Force

Svenska institutet har ett program som ger stöd till samarbete mellan svenska och utländska organisationer. Det syftar till att stärka öppenhet och demokratiska strukturer genom samarbeten inom media, kultur och relaterade sektorer. Creative Force heter det.

Det ger bidrag till sk såddfinansiering och större projektsamarbeten. Såddfinansiering är pengar till projekt som är på planeringsstadiet och behöver resurser för att komma igång.

Creative Force finns i fyra olika områden:
1. Afrika (Etiopien, Kenya, Mocambique, Nigeria, Rwanda, Somalia, Tanzania, Uganda, Zambia and Zimbabwe.)
2. Mellanöstern och Nordafrika (Algeriet, Egypten, Irak, Iran, Jemen, Jordanien, Libanon, Marocko, Syrien, Tunisien, och Västbanken/Gaza)
3. Östra Europa och västra Balkan (Vitryssland, Georgien, Moldavien, Ukrania, Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo och Serbien.
4. Ryssland (Nordvästra Ryssland och norra Kaukasus)

Det går att följa på facebook: Creative Force