Kategoriarkiv: Hållbar utveckling

Evoke

Publicerad den av
Svara

Under sommaren har jag läst Jane McGonigals bok ”Reality is broken” där hon går igenom spelandets möjligheter och möjliga utvecklingar. Hon analyserar och beskriver olika typer av spel och vad spelare får ut av att spela.

I det sista kapitlet av boken tar hon upp spel som utspelar sig i verkligheten och som inspirerar till nytänkande och inovation för att lösa olika världsproblem. Ett av de senaste spelen hon utvecklat heter ”Evoke”. Spelets syfte är att världens  ungdomar, och speciellt de i Afrika, ska utveckla ”sociala företag” som löser problem som fattigdom, hunger, hållbara energisystem, tillgång till rent vatten och mänskliga rättigheter. Spelet har producerats  för ”World bank institute”

Spelet är designat så att spelarna skall sjösätta sina ”världsförbättraridéer” inom 10 veckor. Det kan spelas på datorer men finns också i version för mobiltelefoner som är så viktiga i de afrikanska länderna.

Spelet utspelar sig 10 år framåt i tiden och följer ett hemligt superhjältenätverk i Afrika som utvecklar ”sociala uppfinningar”. En social uppfinning är något som man använt entrepreneuriellt tänkande till att utveckla för att lösa ett socialt problem i samhället.

Exempel på uppfinningar som kommit fram genom spelet är t.ex. en Malavisk pojke som byggde en väderkvarn med hjälp av gamla cykeldelar och en Malavisk vetenskapsman som gjorde ett elverk som går på jäst och socker. Listan kan göras lång på det man kallar ”Afrikansk uppfinningsrikedom”.

Spelet fungerar så att de som är med i spelet skall genomföra 10 uppdrag och 10 mål på 10 veckor. Varje vecka fokuserar kring en ”urgent evoke” , ett brådskande behov av en uppfinning.

Mbazzi, Mpigi district, Uganda

Publicerad den av
1

Mbazzi is situated In Mpigi district south of the road to Mityana. It is a rural village with small farms and a little market place in the central of the village. ”Mbazzi” means ”axe” and the name came from the activity of the first settlers. They made axes on the hilltop. The first settlements can be traced far back as 1830. The area was mainly covered with rainforest. The sparse homes was found at the edge of the grazing lands on the hilltops. The valleys was left as a forest resource base. In recent years the whole rainforest have been cut down.

Mbazzi 2013-14Agriculture on the hills of Mbazzi.

Mbazzi 2013-16Mosaic landscape in Mbazzi.

Mbazzi 2013-17Cattle grazing on the hillslopes of Mbazzi.

Mbazzi 2013-26Deforestation at Mbazzi. This area was a dense rainforest.

Mbazzi 2013-11In the centre of the village there is a small ”marketplace”

Mbazzi 2013-6Children at the market place.

Mbazzi 2013-2Local shop.

Mbazzi 2013-8Another shop in the village.

Mbazzi 2013-19

Mbazzi 2013-9

Mbazzi 2013-3Children of Mbazzi.

Mbazzi 2013-13Primary school at Mbazzi

Mbazzi 2013-12The one and only tractor in the village.

Mbazzi 2013Corn – one of the crops of Mbazzi.

Mbazzi 2013-27

One of the farmers in Mbazzi farmer association. Since a couple of month VI-forest has begun a project in the village. Every tuesday they meet and do work together to start agroforestry in the village. The first thing to do is to start a nursery bed for tree plants.  They will later work with the whole VI-forest koncept and start cooperations and try to build a sustainable local society in Mbazzi.

Mbazzi 2013-31New tree plants – new hope!

Mbazzi 2013-30Work with nursery beds.

Mbazzi 2013-33Nursery beds. Every tuesday the farmers in the project meets and work with this.

Mbazzi 2013-34Paul Kiguba explains for the farmers why we are here. And he explains for us what they do.

Mbazzi 2013-32Mbazzi farmer association, Vi forest project team and visitors. At the left: Mats Hannerz, forester and editor for many forest magazine in Sweden. At the right: Tibazalika Alice Eunice, capacity development officer at ”Association of Uganda Professional Woman in Agriculture and Environment.

Mbazzi 2013-21At Mbazzi Paul Kiguba will start a resourcecenter for sustainable village development via Wikipedia Luganda. He will form a group of authors that will write articles about how grow crops, develop the local economy etc. The leaders of VI forest in Masaka where interested about the idea and I hope we can develop a good and meaningful cooperation with them.

This house is meant to be the resource center. It is situated along the village road and easy to access. Paul hope he will get help with the financing of the center.  I am helping him to find interested partners in the project and sources for funding.

Mbazzi 2013-22This room will be the heart of the resource centre. Paul shows where the computers shall stand.

Mbazzi 2013-24One of the Ugandan martyrs is the patron of Mbazzi and the new resource centre.

Att studera ett lokalsamhälle

Publicerad den av
Svara

Hur skall man lära elever att förstå hur ett lokalsamhälle fungerar i ett hållbarhetsperspektiv?

Här är några tankar om detta utifrån mina erfarenheter från undervisning och resor.

Förberedelse
Först måste eleverna få tankeverktyg för att kunna ställa de rätta frågorna. De frågor som verkligen täcker in komplexiteten i ett samhälle men också ger en överblickbar bild. Man kan börja med att låta eleverna fundera över följande frågor:

1. Vilka fysiska behov finns det i samhället?
2. Vilka sociala behov finns det i samhället?
3. Vilka ekonomiska behov finns det i samhället?

Sen kan eleverna fortsätta att fundera över:

4. Vilka system finns det i samhället som försöker lösa de fysiska behoven?
5. Vilka system finns det i samhället som försöker lösa de sociala behoven?
6. Vilka system finns det i samhället som försöker lösa de ekonomiska behoven?

Fortsatta frågor kan vara:

7. Vilka ”roller” eller ”yrken” finns det i samhället?
8. Vilka organisationer verkar där?

Sen behöver eleverna tränas i observation och dokumentation. Deras sätt att se och beskriva verkligheten behöver tränas. Här är det bra att ha ett transmediaperspektiv. Eleverna får lära sig att dokumentera med flera olika media som bild, video, ljud och att skriva i olika genre.

Innan man sedan ger sig ut i samhället behöver man ha förberett det genom att vi lärare och våra samarbetspartners ser till att de som skall intervjuas är förberedda och tillfrågade innan. Att man har en plan för hur många man kan komma till varje person eller familj som skall intervjuas och hur grupperna som skall intervjua är ihopsatta. Behövs det tolkar? Man kan också behöva tänka igenom hur själva intervjutillfället skall se ut. Skall man bjuda på något att äta? Skall man ha med sig någon present? Om man bara kommer och intervjuar kan det upplevas som om man bara kommer och tar. De kanske lägger en halv dag av sin tid som de inte kan arbeta på och få in inkomst på. Detta måste man ha i åtanke och på något sätt ge något tillbaka.

Innan grupperna ger sig ut på sina intervjuer måste de ha gått igenom vilka frågor de skall ställa utifrån de grundläggande frågeställningarna ovan.

Fältarbetet och insamlandet av fakta
När eleverna intervjuar är det viktigt att de lärt sig att lyssna. Ska de ställa några följdfrågor utifrån de svar de fått? Är det något svar som behöver förtydligas? Ett vanligt fel man kan göra som intervjuare är att bara beta av de frågor som man har på sitt papper utan att egentligen lyssna på svaren. Att fråga ”Varför?” efter ett svar kan vara ett sätt att få den som intervjuas att berätta mer och ger en än mer nyanserad bild av det man undrar om.

Efterarbete
När man sedan kommer tillbaka från fältarbetet är det viktigt att man strukturerar sitt material. Ser till att renskriva det man skrivit innan man glömmer. Har man gjort ljud- och videoinspelningar behöver man märka filerna så man kan hitta dem lätt och att alla fakta som namn, datum och plats finns på dem. Det är också bra om man namnger bilder så att man om ett halvår kommer ihåg vad det var man fotograferade.

För att göra en analys över hur hållbart samhället är kan man se på de fakta man fått in genom en riktningsanalys. Här är Eva Grundelius riktninganalys som togs fram för att hjälpa Sveriges kommuner att göra sin verksamheter hållbara i början av 1990 talet.

1. Använder man förnyelsebara energikällor effektivt? Undviker man att göra sig beroende av ohållbara energikällor, t.ex. fossila bränslen och kärnkraft.

2. Ökar mångfald och resursuppbyggnad?

3. Skapas slutna kretslopp för materia?

4. Håller man sig inom gränserna för vad naturen och människan tål?

5. Löser man fler problem samtidigt i ett hållbarhetsperspektiv, utan att skapa nya?

6. Tillämpar man försiktighetsprincipen? 

Grupperna behöver sedan bestämma hur man skall publicera sitt material. Ska man göra en artikel i någon tidskrift eller tidning? Skall man göra en rapport? Passar det att publicera i en ”Blurp”- bok? Ska man göra en utställning eller passar det bättre att redovisa i en bildföreläsning? Finns det något av det man fått fram som kan lämpa sig att skriva en Wikipediaartikel om? Finns det någon Wikipediaartikel som skulle kunna utvecklas mer utifrån det som eleverna upplevt och lärt sig?

Att förhålla sig till det man lärt sig och sett
När dokumentationen färdigställs är det också viktigt att ta upp en diskussion om hur man som elev och lärare skall förhålla sig till det som man fått veta. Kan och vill vi agera på något sätt för att bidra till en hållbar utveckling? Ska vi starta en intresseförening för det lokalsamhälle vi studerat för att ta göra insamlingar eller annat som kan stödja de utvecklingsmöjligheter som finns där? Kan vi inspirera någon redan befintlig organisation eller församling att arbeta för att samla in medel för till utvecklingsprojekt.

Planeringsmöte

Publicerad den av
Svara

Sista dagen i Uganda på ett tag. Vaknade klockan sex i mörker. Det var strömavbrott så jag fick tvätta av mig i pannlampans sken. Jag hängde den naturligtvis på en spik på dörren. Svårt att tvätta ansiktet annars.

Paul och jag åkte in till Entebbe där Coseo från Namulanda och John från Entebbe SS redan samlats. Coseo blir Namulandas nya representant i Global Profil efter att Cathy slutat som rektor på skolan och fått ett nytt jobb inom företagsvärlden.
En representant från St Josephs och Ruth Mende från Kitende kom sedan och vi satt hela förmiddagen och gick igenom deras förra mötes protokoll och hur vi skall lägga upp nästa besöks program. Det kändes väldigt bra att få planera programmet tillsammans med alla skolorna i Entebbe!

Jag blev skjutsad till Entebbe airport av Paul. Vi blev stoppade innan vi hann komma fram. Jag fick gå ur bilen och blev muddrad av en polis. När de inte hittat något misstänkt så fick vi åka vidare till flygplatsbyggnaden. Där satt Mats, Kaj och Hans i cafeterian och väntade på mig. De sa att Kenyas flygplats i Nairobi brann och att det var förhöjd säkerhet på alla flygplatser i Östafrika.

Vid fyratiden lyfte vårt plan och vi flög mot Dubai där vi landade vid niotiden. Denna gång fick vi bo på ett annat hotel: Arabia park hotell. Det var också fint och bjöd på god mat. Det låg lite längre in i staden än vad det andra hotellet som vi bodde på när vi åkte ner gjorde.

Luften ute var lika varm som när vi övernattade där för fjorton dagar sedan.

Mbazzi – första besöket.

Publicerad den av
Svara

Morgonen började med att tupparna utanför Pauls hus gol. Den vanliga bulbylen sjöng också tidigt. Jag tvättade mig från baljan så som man gör i de flesta Ugandiska hem. Varmvatten fick jag i en stor termos så jag kunde få ljummet vatten att slölja över mig med. Toletten var ett hål i golvet så det gällde att ställa sig så man prickade rätt!

Frukosten var en blandning av havrevälling och majsgröt som man drack ur en stor kopp. Till det fick jag te med masalakryddor och varm mjölk. Paul och jag delade också på en spansk omelett. Efter allt detta tog jag en av de små söta bananerna som låg i en klase på bordet.

Vid halvniotiden fick jag hålla en lektion om att blogga och om Wikipedia i undervisningen. Det var lite svårt att förklara hur man startar en blog på en datamaskin som man inte är van att använda i ett dunkelt klassrum som man fått in ungefär sjuttio elever i. Men det gick hjälpligt. Jag upptäckte att det var mycket lättare för dem att starta en Blogger-blogg istället för en WordPress-blogg. Efteråt kom flera elever fram till mig som inte vågat att fråga i den stora gruppen. Flera bad mig också att hälsa till Global profileleverna hemma i Sverige!

Nästa punkt på dagsprogrammet var att ta ut pengar. Jag ville testa hur det går att ta ut från sitt VISA kort. Det man skall göra är att hitta en ATM automat. Där gick det väldigt lätt att ta ut penger. Ungefär som i en svensk bankautomat.

Efter det tog Paul med oss till kungens sjö i Kampala. Den ligger i Ruguda. Den var förut ett papyrusträsk som man grävde ut för hand någon gång på trettiotalet. Det var några små öar i sjön som var fulla av fåglar. Det var ca 100 gapnäbbstorkar och lika många kohägrar. Vi såg också den smalstjärtade skarven och en gulnäbbad stork.

Anledningen till att vi åkte till Ruguda var att Pauls rotaryklubb brukar ha möten på ”Påvens hotell” där. Det var dags för Rotaryklubbens veckomöte och eftersom Paul är president för klubben var han tvungen att vara med på det. Då passade han på att bjuda in Mats och mig. Vi fick Ugandisk buffé. Jag fick möjlighet att berätta om vårt Wikipedia projekt inför alla medlemmarna! En av medlemmarna i denna rotaryklubb är Ugandas vicepresident! Paul var lite stolt att han var ”president” för Ugandas vicepresident. När mötet gick mot sitt slut fick bl.a. Mats och jag gå fram och mottaga Ruguda Rotary klubbs emblem ur vicepresidentens hand och samtidigt skaka hand med honom.

Vid halv tretiden satte vi oss i bilen igen och körde raka vägen mot Pauls hemby Mbazzi. Vi tog in på Mityana-vägen från Kampalahållet och tog till vänster upp på en liten jordväg vid Nkambo. Efter bara några kilometer kom vi fram till stället där Vi-skogen byggt upp en ”nursary bed” för trädplantor. Hela gänget som arbetar med Vi-skogen projektet var där eftersom det var tisdag. När vi kom ställde alla upp sig och hälsade oss välkomna med den ”Ugandiska klappen”: klapp, klapp, klapp – klapp. klapp, klapp – klapp och när de gör den sista klappen så sträcker de ut sina händer från hjärtat!

VI-skogens instruktör Nansamba Noeline var där och en kvinna från ”Association of Uganda Professional Women In Agriculture and Environment”, Tibazalika Alice Eunice, deltog också i mötet. Hennes NGO samarbetar med Makarere University för att utvärdera det arbete som ”Mbazzi Farmer Association” gör tillsammans med VI-skogen. Vi blev mycket hjärtligt mottagna och de visade oss allt som de gjort så här långt. De som är med i projektet måste komma varje tisdag och arbeta tillsammans för att lägga grunden till projektet och det gick inte att undgå att de var både stolta och glada för deras gemensamma projekt.

Paul, Mats och jag fortsatte uppför vägen till Pauls släkthus. Det låg i en sluttning och hade massor av mark runtomkring. Först visade Paul det hus han tänkt skulle vara ett resurscenter för Wikipedia projektet och byutvecklingsprojektet. Sen tog han oss ner för sluttningen förbi hans släkt gravplats, kornas beteshage och ner till sin vattenmelonodling. Hans familj hade grävt ett stort dike nere vid kantet av ett litet träsk och där tog de vatten till melonodlingen. På vägen upp till bilen igen gic vi förbi ett stort jackfruit träd där de som arbetade på Pauls gård skördade de frukter som var mogna.

Vi åkte vidare nerför vägen i Mbazzi. Själva Mbazzi består egentligen av fem mindre byar. Några km längre fram kom vi till handelsplatsen som bestod av ett antal små affärer.

När vi fortsatte förbi det lilla samhället kom vi fram till en bonde som hade en traktor. Det låg också en ”primary school” en bit bort på vägen. De som går i ”Secondary School” får gå till Mpigi varje dag.

På vägen tillbaka stannade vi vid affärerna. Paul började att prata med några lite grand och innan vi gick sa han åt mig att bjuda barnen på godis. De kom barn efter barn fram till mig. Det gjorde också att det kom fram mammor med barn och pratade med Paul. Isen var bruten och vi fick plötsligt kontakt med hela byn kändes det som. En berusad man kom fram mot bilen och ville bli fotograferad. Jag tog ett kort på honom och han blev mycket nöjd.

Det hann bli mörkt innan vi kom tillbaka till Kisubi Mapeera igen. Vår bil fick motorstopp vid Nkambo. Paul var tvungen att stanna och prata i sin mobil i 20 minuter och under den tiden hann bilbatteriet ladda ur. Efter tre kvart kom det bilreparatörer från ett lite större samhälle lite längre bort på vägen med ett laddat batteri och kunde hjälpa oss att få fart på bilen igen.

Det blev nötköttgryta med matoke och ris när vi kom hem.

Vi-skogen i Masaka

Publicerad den av
Svara

Dagen började på VI-skogens huvudkontor för Uganda i Masaka. James som nu tagit över efter Kajsa Halleen som chef för kontoret hälsade oss välkomna. Victor som skulle vara vår värd för dagen var också med. De började med att berätta om alla faser som Vi- skogen gått igenom sedan de kom dit 1992.

När vi fikat och Paul anslutit till oss gick vi in och tittade på deras frölager som fanns utanför kontoret i ett uthus. Vi stuvade sedan in oss i en av deras bilar och åkte till mönsterjordbruket som ligger i Masaka alldeles i kanten av det stora papyrusträsket.

Där visades vi runt av Victor och ledaren för träningscentret. Det fanns ett arboretrum, en liten gård, ett svinhus, några kor och får samt höns förutom de olika exemplen på agroforestry som vi visades.

Efter mönsterfarmen åkte vi till en bondeförening som de slutat jobba med redan 2008 men som tack vare VI-skogen växte sig starkare och starkare. Vi besökte också två olika jordbruk som i flera år använt sig av agroforestry och kunnat utveckla sin verksamhet och sina odlingar mycket.

Efter VI-skogen besöket åkte vi direkt till Kampala där Paul hade sin bil och sedan till Dream house i Entebbe där Mats och Kaj skall bo i två nätter när Jag bor hos Paul och Hans hos Cathy.

När jag lastat över alla mina väskor i Pauls bil och satt mig i den satte han på CD-spelaren så fort vi kom upp på Entebbevägen. Det strömmade Bach ur högtalarna. Jag tyckte jag kände igen stycket. Det var min brors Bachskiva! Där satt jag nu på i den Ugandiska natten och kände alla afrikadofterna komma mot mig från det öppna bilfönstret samtidigt som min brors viola fyllde bilen med ljud.

Resan är målet

Publicerad den av
Svara

På en sådan här resa har vi naturligtvis olika mål som vi skall åka till och se men det är också väldigt tydligt att själva resandet i sig är målet. Idag hade vi en transportsträcka från Queen Elisabeth till Masindi i kungariket Bonyori.

Den första biten var det fin asfaltväg. Vi åkte förbi en stor cementfabrik och vi hade Rwenzoribergen som en fond i väster. Det var bara drygt 30 km till Kongo på något ställe vi passerade i början av dagen. Stephen sa att det var ”bakom” Rwensoribergen som alla de flyktingar var som vi hörde talas om veckan innan vi skulle åka ner.

Vi stannade till efter tre timmar på ett hotell och fick ett gott kaffe. Savannen hade för länge sedan ersatts av ett mosaiklandskap som liknar det mellan Kampala och Masaka. Men ganska snart så kom teodlingarna tillbaka som i Bwindi. Vid Kibale kom även regnskogen tillbaka men utan de höga bergen. Den låg där inträngd mellan alla odlingar.

När vi närmade oss Hoima såg vi stora fält med sockerrör för första gången. Här var landskapet ganska platt och på flera ställen såg vi hur både pojklag och vuxenlag spelade fotboll. Vi förstod varför inte Bwindi har något fotbollslag! Där lutar alla gräsplaner minst 45 grader.

När vi åkte förbi ett papyrusträsk utanför Hoima såg vi en utter i en liten ”kanal”. Lite närmare Masindi såg vi vår första ”bishop”, en vacker svart och klarröd fågel.

Vi hade en kort briefing om vad vi sett de senaste två dagarna med vår guide Stephen, duschade och gick sedan till buffén på Masindi hotell. Det här hotellet är det finaste hotell vi övernattat på under resan. De har varmvatten, fri wi-fi och en god buffet.

Ikväll avslutade vi också ”Stjärnorna i Uganda” och det var min tur att gå igenom mitt liv. Det blev tydligt hur varje fas i ens liv i sig är en epok men samtidigt också språngbrädan till nästa epok. Trots att det mitt i livet kan se kanske kaotiskt ut så ser man när man är i femtioårsåldern att det tycks finnas en ”plan” med sitt liv. Allt det jag gjort har blivit sammanfattat i olika omgångar, avslutat och sedan blivit början till nästa fas. I det jag gör nu har jag användning av allt det jag varit med om i livet och alla kompetenser som jag utvecklat.

Jag tänkte mycket i bussen idag eftersom resan tog 12 timmar från Kasinga till Masindi. ”Praktisk samhällsekologi” har varit som en röd tråd genom livet. Under 90-talet gjorde jag en KY utbildning som hette så. Nu kan jag se att det jag håller på med i Global profil och naturkunskapen kan bli fröet till en afrikansk praktisk samhällsekologi. De som verkligen arbetat med en praktisk miljö och samhällsutbildning är VI-skogen. Dessa skall vi besöka på tisdag! På hela resan har vi fått studera ekoturism och hur den kan te sig rent praktiskt. Skulle ingen vilja betala stora pengar för att se våra närmaste släktingar gorillan och schimpansen skulle de antagligen varit utrotade nu. Istället så är de grunden för en stor ”turistindustri” här. Rihaja som låg i hjärtat av Bwindi var till stor del helt beroende av det ekonomiska tillskottet från alla turister.

Här har vi ett dilemma! Skall vi Européer flyga ner till Uganda för att se gorillor och alla andra djur och samtidigt släppa ut ton med koldioxid? Ja jag tror att det är en vettig resa att göra. Genom att vi använda oss av en lokal firma går pengarna direkt till befolkningen här nere som använder överskottet till byutveckling. Genom att bo på de lodger som finns i eller i anslutning till naturområdena ger naturturismen jobb åt många människor och vi som kommer visar att vi sätter stort värde på den natur som finns här nere i Uganda. På det sättet hindrar vi att gorillor och andra djur trängs undan och så småningom utrotas. Vi hindrar att den sista resten regnskog skövlas. Turisterna som kommer hit får en naturupplevelse utöver det vanliga och kommer förhoppningsvis hem med en större känsla för naturen.

ISTE 2013: World Leadership School

Publicerad den av
Svara

Av alla globala organisationer som jag träffade på ISTE liknar World Leadership School allra mest vår egen Global Profil och Globala skolan. Men de är större och har utvecklat sitt arbetssätt och arbetar med hela skolor och i fler länder. De har sitt huvudkontor i Denver Colorado.

På den här videon förklarar deras chef Ross Wehner organisationens filosofi: https://vimeo.com/56060333.

Organisationen arbetar med hela skolor och hjälper lärarna genom olika program att få in globalisering och ”21 st century skills”, förmågor som ungdomarna behöver för att bli ledare i en föränderlig värld, utifrån skolans kursplaner. De arbetar med reseprogram, partnerskap mellan klasser, kurser, utbildningsresor för lärare och konsulting när det gäller kursplanearbete. 

Deras filosofi bygger på att man i en global utbildning måste använda erfarenhetsbaserad undervisning, kollaborativt lärande och hjälpa eleverna att utveckla förmågor som de har nytta av i en föränderlig värld. Det kan innebära att arbeta i team, analysera och få fram information, att vara kreativ, klara av misslyckanden, respektera andra samt hitta det man brinner för och sitt syfte i livet.

Deras globala utbildningsprogram fokuserar på att bygga långsiktiga relationer med systerskolor runtom i världen. De ser till att integrera globala erfarenheter och för varje år så växer den känslomässiga kraften i deras program genom kulturutbyten och samarbeten.

De fokuserar också på att få in de globala frågorna i den ordinarie undervisningen utifrån de kursplaner som finns. De arbetar med globala frågor och ledarskap genom att låta eleverna bo och arbeta i lokalsamhällen på landsbygden i de länder de samarbetar med. De ser också lokala ledare som viktiga exempel på globalt ledarskap.

De flesta skolprogram börjar med en 10-21 dagars resa till en lokalsamhälle på landsbygden i Asien, Afrika, Latin Amerika eller USA. På dessa resor så bor de i samhället, arbetar med elever i de lokala skolorna med olika ”service projekt” och går deras speciella kurs i ledarskap och globala frågor. I slutet av sin vistelse får eleverna utveckla sin egen livsvision och sätta mål för sin framtid.

 

ISTE 2013 – Global education and gaming

Publicerad den av
Svara

ISTE 2013 Söndag-2 ISTE 2013 hålls i år i San Antonio, Texas, på Gonzales Convention Center vid ”Riverwalk”

ISTE 2013 Söndag-7

ISTE 2013 hade sin officiella öppning idag.

På förmiddagen kunde vi förbereda oss inför de kommande dagarna och lägga sista handen vid vår presentation vi skall ha på tisdag. Att läsa igenom programmet och bestämma sig för vilken session man skall gå på tar flera timmar. Jag hann gå igenom måndag och tisdag. TIll sin hjälp har man en online planerare där man kan lägga in alla programpunkter man inte vill missa. Det går också att skicka meddelande till alla deltagare via appen. Bra för oss som inte kan ha våra mobiltelefoner på och ”bara” kan använda dem som datorer.

Istället för att gå på inledningsprogrammet tog jag tillfället att vara med på en tre timmars minikonferens: The Global Education Summit. Det var en konferens där alla som arbetar med globala projekt inom ISTE samlades för att utbyta erferenheter och knyta kontakter.

ISTE 2013 Söndag-3Rundabordsamtal vid Global education summit.

Konferensen inleddes med några korta kärnfulla tal (”ignite speach”) som hade samma form som pecha kucha föredrag: 20 bilder där varje bild får visas i högst 15 sekunder.

Salen var möblerad med runda bord. När talen var klara fick en ”ordförande” från varje bord komma fram och berätta vilken organisation eller projekt man arbetade med och vad man skulle tala om vid sitt bord. Totalt var det över 15 olika bord som man fick välja på att sätt sig vid. Jag gick bort till iEARN som hade över 200 globala projekt på 30 olika språk i 130 olika länder. De engagerade 40 000 lärare och nådde ut till 2 miljoner elever. Jag fick prata med en projektledare från Pakistan och USA:s projekledare Lisa Jobson från New York. Deras organisation har som sitt syfte att hjälpa elever och lärare runt om i Världen att få kontakt och samarbeta i olika projekt.

Efter 45 minuter blev det två ”ignite speach” igen. Nu kunde man sitta kvar vid samma bord eller söka upp ett annat. Jag gick då till Deforest action som jag träffade förra året i San Diego. Chris Gauthier och Sara Hassan berättade om hur de byggt upp arbetet med Earth watch där elever runt om i världen håller koll på regnskogen på Borneo och kan slå larm till lokala grupper. Genom deras hemsida kan lärare hitta bra utbildningsmaterial om avskogning.

Efter minikonferensen var det dags för Jane McGonigal att hålla sitt ”key speach”. Det handlade om ”gamification”. Hon förklarade varför det var viktigt med spel i undervisningen och hon kunde förklara på ett sätt jag aldrig hört tidigare spelens möjligheter och betydelse. Hon visade två exempel. Ett där ett spel fått människor att komma på sociala uppfinningar och starta olika företag. Ett annat spel hade förmått 500 ungdomar att skriva en bok om 100 sätt att förändra världen. Efter föreläsningen hade jag fått en helt ny insikt i ett område inom utbildning som jag inte visste mycket om innan. Det händer inte så ofta att ett helt nytt utbildningslandskap öppnar sig för en. I dag gjorde det det.

ISTE 2013 Söndag-6Jane McGonigal. Författare till ”Reality is broken”.

ISTE 2013 Söndag-4Jane McGonigal samlade ca 15 000 lärare i samma rum. Det var ett stort rum! Här förstår man hur stort intresset är för digital utveckling av lärandet!

När föredraget var klart gick alla tusentals lärare upp på andra våningen där det serverades tacos med olika såser. Runt väggarna var det också fullt med ”Poster sessions” om olika globala projekt. Här är några av de projekt som jag pratade med:

Biz Movie

Future friendly school

TakingITGlobal

World Leadership School

Flat classroom

Geopardy

Naturkunskap 1b – Hållbar utveckling

Publicerad den av
Svara

Jag börjar första halvklass lektionen på hösten med att fånga vattenorganismer i kanalen utanför vår skola. Vi har fördelen att ha en kanal och en fjärd som heter Malmfjärden alldeles utanför skolbyggnaden. Vi behöver bara gå fem meter för att hitta maneter, sanmusslor, hjärtmusslor och andra vattendjur. I början av hösten så ligger också en brygga kvar så det går att komma en bit ut i kanalen.

Den andra halvklasslektionen går jag med eleverna runt Malmfjärden och tittar på växtlighet och fåglar. I september ser man också ofta stora sjok med tarmalger ligga utefter stränderna. Övergödningsproblematiken är tydlig.

Jag ser till att de har skrivit en artlista som jag säger åt dem att spara. Sen går jag vidare med hälsorapporten som de börjat med på helklasslektionerna.

När det blir april tar jag med dem ut på en exkursion till för att se på fåglarna i fjärden. Då har skrattmåsarna kommit och sothönor och skäggdoppingar har börjat att häcka. Då introducerar jag dem också i deras sista uppgift i kursen naturkunskap 1b: hållbar utveckling. De skall få göra ett förslag på hur man skapar en hållbar stadsdel på en av uddarna som går ut i Malmfjärden: Fredriksskans idrottsanläggning.

Eftersom mina elever är idrottselever och de flesta av dem tränar fotboll så är det deras egna område som de skall göra exploateringsplaner för. Uppgiften är autentisk därför att  just nu så är området ”ute på remiss” för hur det skall exploateras. Jag talade med samhällsbyggnadschefen i kommunen och hon tyckte det var en bra idé att involvera ungdomarna i detta projekt.

De fick först komma på vilka viktiga frågor man skulle ställa sig innan man börjar att exploatera ett område. Sen fick de tänka ut olika förslag.

Förslagen filmade jag sedan och när en av klasserna skulle redovisa kom projektledaren för kommunens planering av området och lyssnade.

Som sin sista examination fick de göra en självrättande loggboksanteckning om olika exploateringars påverkan på växthuseffekten eller liknande fråga.

Så här tyckte eleverna om arbetsområdet:

f) Hållbart samhällsbyggande

Roligt att vi fick undersöka ett verkligt ställe.

Kul med många idéer och visioner.

Väldigt bra att få reda på vad som händer i ex. naturen när man bygger.

Mindre roligt men ändå viktigt ämne.

Svårt men bra samarbete och bra resultat.

Intressant.

Ganska roligt.

Ingen kommentar.

Bra att lära sig om. Dock var uppgiften i grupp inte så jätterolig.

Det var roligt. Kan påverka samhället.

Viktigt, kul men man måste verkligen tänka till. Ser hur allting påverkas av varandra.

Lite flummigt, men samtidigt roligt då man får leka lite i sina tankar.

Bra med grupper, kanske lite kort arbete.

Lite tråkigt men skapligt.

Ett svårt ämne.

Roligt sätt att jobba på och man lärde sig mycket när vi själva skulle göra ett hållbart samhälle.

Det var ett kul arbete som var en av det roligaste som gjordes under hela kursen. Väldigt lärorikt.

Svårt men kul.

Lite rörigt i början men tog sig sen.

Svårt att veta vad du ville få fram med vad man skulle göra.

Kul att man fick komma på hur man ville att det skulle se ut.

Kändes lite konstigt som att vi inte riktigt förstod vad exakt som skulle ske på detta område. Tror inte att man tittade så mycket på konsekvenserna.

Bra och viktigt område som vi tog oss igenom på ett bra sätt.

Ett ganska stort projekt på lite tid.

Onödigt.

Kul att vi fick sätta oss in i Fredriksskansområdet för där känner man ändå till mycket.

Det var roligt och bra med grupparbete. Då får man fler åsikter.