Houstonkontrollen

Sommaren 1969 satt jag som fastnaglad vid TV:n när Apollo 11 åkte till månen och tillbaka. Under hela min barndom följde jag rymdfärderna med största intresse. När jag för några år sedan hittade mina gamla klippböcker från 60-talet såg jag att jag hade jag ritat massor av rymdkapslar och klistrat in artiklar om ”Mercury”, ”Gemini” och ”Apollo”.

Arne Thoréns rapporter från ”Houstonkontrollen” kan jag fortfarande minnas klart.

Idag när vi lämnade San Antonio i en hyrbil åkte vi raka vägen till Houston för att leta upp rymdcentret där. Det gick lätt att hitta med GPS:en. En rymdfärja stod ibland träden och välkomnade oss. ”Space center Houston” stod det med stora bokstäver på en skylt.

Vi gick in i centret och blev först lite besvikna. Det liknade mest ett nöjesfält för barn. Men vi såg att det hade turer med en ”tram” ut till ”Johnson Space Center”. Vi tog den blå turen och efter bara några hundra meter sa guiden: ”Nu lämnar vi museet och kommer in i det riktiga rymdcentret. Det vi åker in på nu är där rymdprogrammet hållit till sedan decennier tillbaka och det är här man tränar alla astronauter som skall upp till ”international space station” och utvecklar rymdfarkoster som skall kunna ta oss till asteroider och till mars.

Houstonkontrollen-11

En järngrind sköts undan och vi åkte in på ett stort platt område med mycket gräs och stora fyrkantiga byggnader. På väggen av ett av husen var det en stor ”teckning” av en saturnus V raket i naturlig storlek. Transporten förde oss längre och längre in och vi åkte förbi några stora tankar med flytande kväve. Det användes till att frysa ner det rum där man simulerade den temperatur som det är på mars.

Houstonkontrollen-14

Så sa då guiden: Här till höger så ser ni byggnaden där den historiska Houstonkontrollen ligger. Vi svängde in där och fick kliva ur när fordonet stannat. Vi leddes in i en byggnad och fick gå 86 trappsteg upp. Vi gick in i något som liknade en liten biosalong och bakom en stor glasruta där fanns ”Houstonkontrollen”! Det var ett starkt ögonblick att få se de terminaler som jag såg på TV 1969. Allt var lämnat så som det såg ut på 60-talet. Den sal vi fick sitta i och få kontrollrummet förklarat var den sal som journalisterna fick sitta i när de skulle rapportera från månlandningarna och de andra rymdfärderna.

Houstonkontrollen-7

Houstonkontrollen-5

Det historiska kontrollrummet användes mellan åren 1965 – 1992. Sen byggde man ett nytt likadant under det gamla men med modernare utrustning. När månlandningen gjordes hade man en datakraft på 5 MB! Det motsvarar ungefär 5 digitala bilder nuförtiden. En vanlig app till en smartphone innehåller mer datakraft än hela månlandningsprojektet!  När man skulle göra alla beräkningar använde teknikerna räknestickor.

På en av terminalerna stod fortfarande den röda telefonen som vad jag minns gick direkt till presidenten. Ledaren för ”the mission” satt ungefär i mitten av alla terminalerna. Den som hade den rollen hade alltid sista ordet om något skulle beslutas. Inte ens presidenten kunde säga emot honom.

Houstonkontrollen-4

Det fanns en terminal som var den enda som fick prata direkt till austronauterna. Där satt det bara andra astronauter. De hade ett speciellt ”förkortningspråk” så de snabbt skulle kunna kommunicera om vad som hände. Eftersom en rymdfarkost rör sig väldigt snabbt så var det också viktigt att kommunikationen kunde vara effektiv mellan de i kontrollrummet och de i rymdkapseln.

Houstonkontrollen-8

På tillbakavägen stannade fordonet vid det fyrkantiga huset med raketteckningen på. Det visade sig att det låg en riktigt saturnus V raket inne i byggnaden. Den var enorm. Jämförde man den med den lilla raketen som skickade upp den första Mercurikapseln så förstår man vilken utveckling det var när det gällde raketer på 60-talet.

Houstonkontrollen-9 Houstonkontrollen-10

Vi tog sedan en tur till som förde oss till det hus där astronauterna tränade och där nya rymdfordon och robotar utvecklades. Det var nog ett av världens största klassrum som vi såg idag.

Houstonkontrollen-12 Houstonkontrollen-13

Efter Houston åkte vi ner till Galveston. Det är en liten stad vid stranden av Mexikanska Gulfen. Vi åkte till ”Galveston State Park” och började vår fågelskådartur där. Vit ibis, ägretthäger och snöhäger var de första fåglar vi såg. Längs stranden seglade massor av bruna pelikaner över hustaken, stränderna och vågorna..

Tornrör och Dröstorp ödeby

Vi är nu inne i elevernas sista vecka i skolan. Imorgon tar våra treor studenten. Den här tiden är för en lärare ofta full av arbete. Den sista veckan har jag jobbat från 7:00 på morgonen till 24:00 på kvällen 7 dagar i sträck. Ibland har huvudet värkt när jag lagt mig. Alla loggboksanteckningar och inlämningar ska gås igenom en sista gång. Elever som inte lämnat in allt skall kontaktas.  Betygskonferenser skall hållas mm.

Idag när vi skulle ha ämneslagsmöte med naturkunskapslärarna gjorde vi det i form av en vandring på Alvaret. Man tänker bra när man går och att få fika tillsammans i ”Prästgropen” i försommarsolen gör att man trivs. Vi har alltid mycket att prata om när vi träffas och ofta går jag inspirerad från våra möten.

Idag tog Fredrik Bjerding med oss till Tornrör. Det ligger nära Skarpa Alby österut på Alvaret från Färjestaden sett. Vid Tornrör ligger det en dolin som kallas ”Prästgropen”. En bit från den ligger en liten vattensamling som har ett stort stim med guldfisk. Det har varit guldfisk där i över 30 år. Vi såg ett stort stim med ”guldröda” och mer bruna varianter.

Tornrör

 

Tornrör-2

Sånglärkorna sjöng hela tiden över alvarsmarken. En ängshök flög förbi. Det var en fin utfärgad hane. På marken blommade krutbrännare och ängsnycklar. Majvivorna var redan utblommade.

Vi hittade en väg som vi följde ut över Alvaret och efter några kilometer var vi framme vid Dröstorps ödeby. De var en gammal by från 1700-talet som övergavs så sent som  1950 sägs det. En beskrivning av byn kan läsas här: Dröstorps ödeby.

Tornrör-5

 

Tornrör-7

 

Tornrör-8

Hämplingar kantade vår väg tillbaka till bilarna.

Naturkunskap 1b – Hållbar utveckling

Jag börjar första halvklass lektionen på hösten med att fånga vattenorganismer i kanalen utanför vår skola. Vi har fördelen att ha en kanal och en fjärd som heter Malmfjärden alldeles utanför skolbyggnaden. Vi behöver bara gå fem meter för att hitta maneter, sanmusslor, hjärtmusslor och andra vattendjur. I början av hösten så ligger också en brygga kvar så det går att komma en bit ut i kanalen.

Den andra halvklasslektionen går jag med eleverna runt Malmfjärden och tittar på växtlighet och fåglar. I september ser man också ofta stora sjok med tarmalger ligga utefter stränderna. Övergödningsproblematiken är tydlig.

Jag ser till att de har skrivit en artlista som jag säger åt dem att spara. Sen går jag vidare med hälsorapporten som de börjat med på helklasslektionerna.

När det blir april tar jag med dem ut på en exkursion till för att se på fåglarna i fjärden. Då har skrattmåsarna kommit och sothönor och skäggdoppingar har börjat att häcka. Då introducerar jag dem också i deras sista uppgift i kursen naturkunskap 1b: hållbar utveckling. De skall få göra ett förslag på hur man skapar en hållbar stadsdel på en av uddarna som går ut i Malmfjärden: Fredriksskans idrottsanläggning.

Eftersom mina elever är idrottselever och de flesta av dem tränar fotboll så är det deras egna område som de skall göra exploateringsplaner för. Uppgiften är autentisk därför att  just nu så är området ”ute på remiss” för hur det skall exploateras. Jag talade med samhällsbyggnadschefen i kommunen och hon tyckte det var en bra idé att involvera ungdomarna i detta projekt.

De fick först komma på vilka viktiga frågor man skulle ställa sig innan man börjar att exploatera ett område. Sen fick de tänka ut olika förslag.

Förslagen filmade jag sedan och när en av klasserna skulle redovisa kom projektledaren för kommunens planering av området och lyssnade.

Som sin sista examination fick de göra en självrättande loggboksanteckning om olika exploateringars påverkan på växthuseffekten eller liknande fråga.

Så här tyckte eleverna om arbetsområdet:

f) Hållbart samhällsbyggande

Roligt att vi fick undersöka ett verkligt ställe.

Kul med många idéer och visioner.

Väldigt bra att få reda på vad som händer i ex. naturen när man bygger.

Mindre roligt men ändå viktigt ämne.

Svårt men bra samarbete och bra resultat.

Intressant.

Ganska roligt.

Ingen kommentar.

Bra att lära sig om. Dock var uppgiften i grupp inte så jätterolig.

Det var roligt. Kan påverka samhället.

Viktigt, kul men man måste verkligen tänka till. Ser hur allting påverkas av varandra.

Lite flummigt, men samtidigt roligt då man får leka lite i sina tankar.

Bra med grupper, kanske lite kort arbete.

Lite tråkigt men skapligt.

Ett svårt ämne.

Roligt sätt att jobba på och man lärde sig mycket när vi själva skulle göra ett hållbart samhälle.

Det var ett kul arbete som var en av det roligaste som gjordes under hela kursen. Väldigt lärorikt.

Svårt men kul.

Lite rörigt i början men tog sig sen.

Svårt att veta vad du ville få fram med vad man skulle göra.

Kul att man fick komma på hur man ville att det skulle se ut.

Kändes lite konstigt som att vi inte riktigt förstod vad exakt som skulle ske på detta område. Tror inte att man tittade så mycket på konsekvenserna.

Bra och viktigt område som vi tog oss igenom på ett bra sätt.

Ett ganska stort projekt på lite tid.

Onödigt.

Kul att vi fick sätta oss in i Fredriksskansområdet för där känner man ändå till mycket.

Det var roligt och bra med grupparbete. Då får man fler åsikter.

Balladen om den gamla gråa kråkan

Jag kom flygande en natt. Jag var den gråa kråkan,
som flugit över land och sjö och hittat havet nu.
Vart jag titta såg jag bara vatten och en himmel.
En horisont i fjärran och sedan inget mer.

Jag började bli trött i mina svarta vingar
men hur det nu än var så bar de faktiskt än.
Jag tänkte på allting som hänt och allt jag har fått se
När inget annat stör så tänker man så bra.

Jag kände tacksamhetens tårar
väcka mina vårar
till liv igen.

Nog var det ganska fint på land, på alla dessa ställen.
I skogen fann jag ro ibland, i staden fann jag vänner.
På slätten växte rågen och där satt jag under himlen
och fick en glimt av evighetens rymd där ovanför.

Men eftersom jag var en kråka ville jag ju flyga
och flyger man tillräckligt länge kommer man ju långt.
Det var därför som jag nu en natt var kommen över havet
och som alltid var det mörkast innan det blev dag.

Jag kände tacksamhetens tårar
väcka mina vårar
till liv igen.

Långt därborta fick jag se en sten som stack ur vattnet.
Med mina sista krafter flaxade jag dit.
Det var en sten som vissa skulle kalla för en klippa.
Men jag, jag kálla den som vanligt för en ö.

Jag slog mig ner rätt snabbt och skulle till att somna
när jag ryckte till för vad jag där fick se.
Här fanns det faktiskt inte bara luft och sten och vatten.
Här fanns det något annat och jag vaknade helt tvärt.

Där fick jag se ett gräs som växte i en spricka.
Jag satt förstummad kunde inte säga något alls.
Där satt jag strå mot öga med själva, själva livet
och allt jag sökt och letat fann jag i ett gräs.

Jag kände tacksamhetens tårar
väcka mina vårar
till liv igen.

Dan Frendin 1984