Det nya radioparadigmet

Precis som skolan går igenom ett paradigmskifte gör också radion det. När jag var liten var ett radioprogram bara ett radioprogram. Nu är det också en hemsida, en blogg med foton och ofta även en facebooksida och ett twitterflöde.

Som lärare kan man ha mycket mer nytta av ett radioprogram nu än på den tiden radio bara var radio. Genom facebooksidan kan man följa det redaktionella arbetet som hos t.ex. Klotet. Det går att lyssna när som helst genom facebook. Genom att Klotet t.ex. sparar sina inslag och kategoriserar dem i ett arkiv är deras hemsida en hela tiden uppdaterad lärobok. Detta både för mitt behov av omvärldsbevakning och för elevernas inlärning om man vill använda något radioinslag som öppen lärresurs.

Här är klotets olika delar:
Klotets hemsida och blogg
Klotets facebook sida 
Klotets twitter

Alla Sveriges Radios program verkar ha hemsidor men inte alla har facebooksidor. Metropols hemsida innehåller mycket material. Det finns  arkiv, låtlista, möjlighet att önska en låt mm. Se här: Metropol.

Hur ett programs publikkontakter är beror säkert på vad för slags program det är och vilken målgrupp man har. Hur användbart materialet är för skolan varierar också. Här är några programs hemsidor:

Världshistorien:
Hemsida
Facebooksida

P3 Dokumentär:
Hemsida

Lundströms bok radio:
Hemsida

Här är några programs facebooksidor:
Studio ett
Vetenskapsradion
Kossornas planet
Din Gata

Yasmine El Rafie på Sveriges radio har skickat mig fler bra länkar att kolla in om man vill förstå hur Sveriges Radio jobbar nu.

Radio Sweden:
https://www.facebook.com/radiosweden

P3 dokumentär
https://www.facebook.com/P3dokumentar
(Inte så aktiv)

Lundströms bokradio arbetar genom att man bli vän med Marie Lundström på facebook. Det är något redaktionen valt, inte på vår inrådan.
https://www.facebook.com/P3dokumentar

Metropol finns här:
https://www.facebook.com/sverigesradiometropol

Tror de flesta finns på twitter också.

 

Att blogga 1982

När jag skrev på Facebook att jag börjat blogga fick jag en kommentar från en gammal vän: ”Har du hittat hem nu?”. De orden gick rakt in och berörde något i mig. Kunde inte sätta ord på vad det var. ”Har jag hittat hem nu?” upprepade jag för mig själv.

Det var min gamla vän Cilla som skrivit kommentaren. Det kändes på något sätt bekant och helt sant det hon skrev. ”Kan jag verkligen ha hittat hem i mig själv nu?”. Cilla, Kalle och Johan var mina vänner som jag bodde tillsammans med på Råby Gård för över trettio år sedan.

Då gick det upp för mig: ”Hon har helt rätt! Jag är tillbaka hem nu!” Jag bloggade redan 1982 tillsammans med Cilla, Kalle och Johan! Det var tolv år innan internet blev tillgängligt för den svenska allmänheten. Vi bloggade i ”Råby Gård boken”.

Råby Gård boken

När man kom hem sent en kväll och alla hade lagt sig kunde den som satt själv vid köksbordet skriva några rader om livet. Det kunde bli allehanda betraktelser, dikter och även små teckningar. Det blev två volymer med olika vänner som bodde i samma kollektiv i över fyra år. När min vän Balint och jag lämnade gården den 16 augusti 1985 tog jag med mig båda böckerna och har sedan dess förvarat dyrgriparna bland mina viktiga personliga tillhörigheter.

Hur var då livet för 31 år sedan i en 23 årings liv? Jo ”Den enfaldige mördaren” gick på bio och fick 5 stjärnor av Kalle. Jag hade precis fått ta hem en ny bastuba från Bleckhornens förråd. Jag hade fullt upp med att teckna illustrationer till en ny fysiologibok för gymnasiet:”Jag håller på med fysiologiboken fortfarande och inne på förlaget hänger en bild av ett öra på ritbrädan” skrev jag i februari. Ekologgruppen som mina vänners bolag heter hade precis bildats och de hade fått sitt första erbjudande om jobb som fackgranskare av en barnbok som hette ”Djur i Norden”.

Den 2 februari 1982 skrev jag: ”Nej jag kommer aldrig att glömma glittrande vattenpölar, solnedgång över lundensiska tak och ni, kära Råby medlemmar och anti stressgrupp.”

Den 8 februari var jag hemma igen från en jobbresa till Uppsala: ”Klockan är tolv och jag är åter hemma efter att ha fört en ambulerande tillvaro i Uppsala, Stockholm och Oxelösund. Vilken människoresa detta var; Hong Kongbor, docenter, medicine studerande, fysiker, konditoriarbetare, advokater, gymnasieelever, professorer och professorsdöttrar och en paleozoolog träffade jag förutom tecknare, teckningslärare, busschaufförer, hemvårdare, folkhögskoleelever, en biolog och människor som inte sa något utan bara fanns, samt byrådirektör, jägmästare och byråsekreterare + föräldrar. Det verkar vara ganska kärvt därute för vissa och för vissa inte. Fast alla verkade de nöjda med tillvaron på sitt sätt trots en del klagande. Det stora klagomålet hos de flesta var den apati och hopplöshet de mötte när de entusiastiskt ville göra det de var intresserade av. ”Det är ingen idé att försöka”. ”Det lönar sig ändå aldrig”. ”Du är knäpp”. ”Det finns redan så många som du så det är ingen chans” Svar som dessa kan få många att tappa modet. Men de som inte gjort det bodde t.ex. på Harva Gård, ett produktionskollektiv, som Janne Linder och jag besökte i söndags. De var 21 vuxna och 14 barn som köpt en stor gård med många tillhörande hus för två miljoner. Nu hade de drivit den sedan 1977. Alla hann med jobb vid sidan om.

En fysiker jag sov hos i söndags natt berättade de allra nyaste teorierna om universum. Han beskrev universums historia som en bild där många olik val uppstod hela tiden och för varje valsituation hade universum tagit en av de möjliga vägarna. När den vägen var anträdd blev alla de andra möjliga vägarna oanträdda”

Ja att se det lilla i det stora. Att se de olika val människor gör i sina liv och sedan se att samma bild stämmer för universum. Så var livet för 31 år sedan.

I slutet av februari 1982 blev det lite andra tongångar efter en gemensam middag:
”I kväll blev jag utsatt för en maträttegång. Grundligt fick jag förklara varför jag blandat råggryn och soyapok i fisksoppan. Vid aftonens sista mål, som sitter i ryggmärgen, fick jag också förklara mig varför jag tog så mycket. Kära vänner, Råby medlemmar, det blir så ibland. Lite soyapok slinter så lätt ner i grytan. Filmjölk hör kvällen till.  Matglädjen är viktig, lika viktig som kostcirkeln. Experiment hör matglädjen till. Ibland lyckas det, ibland inte. Men Kalle lagar nog något gott i morgon så alla blir glada”

Nu sitter jag där igen och skriver i min ”Råby gård bok” 2013. Eller jag skall väl kalla den ”Grip gatu boken” Den är silvrig och har en fin skärm. Istället för att Kalle, Cilla och Johan läser det jag skriver, ja och våra gäster som tittade in då och då, har jag nu haft över 3100 ”Views” på en månad i över 24 länder. Jag har fått kommentarer från kollegor och okända människor ute i världen.

Ja, det kanske är så att jag hittat hem nu.

Om att blogga och twittra

Varför skall man blogga? Det var en av de frågor jag ställde till Alastair Creeleman när han kom till vårt ämneslag i naturkunskap för snart två år sedan.

”Det ger dig tid för egen reflektion” var det svar han gav. ”Du ger dig själv en möjlighet tänka igenom det du är intresserad av och samla dina tankar”. ”Om sedan någon annan läser det du skrivit och ger dig kommentarer så är det en bonus”.

Blogger, Tumblr och WordPress
Jag startade bloggen ”dendigitalanaturkunskapen.blogspot.com” när vi började vårt utvecklingsprojekt inom vårt ämneslag i naturkunskap. Jag tänkte då som projektledare att det kan vara ett sätt att dokumentera det vi gör. Vi la in oss alla i ämneslaget som möjliga författare. Tanken var att det skulle vara vår gemensamma blogg. Jag valde ”Blogger” som bloggverktyg för att jag fått veta att det är väldigt lätt att arbeta i det.

Med hjälp av bloggen har vi  under arbetets gång kunnat dela våra erfarenheter med andra kollegor och intresserade.

När jag varit på olika konferenser eller liknande har jag kunnat lägga in mina intryck. Det har gjort att jag också kunnat kommunicera med andra konferensdeltagare genom bloggen. Det har hjälpt mig att bygga upp mitt personliga lärnätverk (PLN).

När vi nu skall sammanfatta vårt digitala projekt och allt vi gjort så är den ett bra stöd för minnet. Det har inte tagit så lång tid att skriva en bloggpost. Men lägger man ihop allt som vi skrivit så har vi fått en bra dokumentation av våra erfarenheter och det vi gått igenom.

Jag ville också prova att lägga ut mina naturbilder och anteckningar från mina exkursioner runt om där jag bor, mina resor i Sverige och Världen. Fick tips av min son att välja Tumblr. till det. Där har jag lagt in små anteckningar från naturen och några av mina naturbilder. Jag provade också att göra ett läromedel av bilderna som vi tagit under våra fjällresor till Sylarna med elever på idrottsprogrammet. Det var roligt att få ett läromedel med bilder på det som eleverna själva sett!

Nu provar jag WordPress som är det största bloggverktyget vad jag känner till. Att i korta texter sammanfatta det jag lärt mig genom åren gör att kunskapen sätter sig och tankarna klarnar. Håller helt med Alastair att blogga är ett utmärkt sätt att ge sig tid till reflektion.

Twitter
Det är också roligt om någon annan kan läsa det man skrivit och få kommentarer. Då för man kunskapen vidare och kan bygga vidare på sitt personliga nätverk. För att föra vidare en bloggpost är Twitter utmärkt! Det är genom Twitter man kommunicerar sina bloggposter med omvärlden.

Genom att följa flera andra twittrande utbildare som bloggar får jag dagligen inspiration för hur man kan utveckla sin undervisning i det nya paradigmet. På så sätt har jag kontakt med kollegor runt hela världen som delar med sig av sina erfarenheter och klokskap. Det här är nog en av de mest spännande sakerna med den digitala utvecklingen; det stora nätverk av människor som delar med sig och på så sätt bidrar till att utveckla kunskapen om undervisning och andra ämnen som det twittras om.

Genom att följa olika journalister har jag fått en inblick i deras värld och får nyheter presenterade genom mitt twitterflöd.

Jag följer också olika twitterflöden i Uganda och övriga Afrika och får på det sättet löpande information om vad som händer där. Ett fint komplement till det man får genom tidningar, radio och TV.

Av alla digitala verktyg så får jag nog säga att jag har mest nytta av Twitter när det gäller omvärldsbevakning.

Här är t.ex. en sida om twitter i undervisningen som jag hittat: 100 ways to use twitter in education.

Många bloggposter sprids också via Facebook och Google+. De är också viktiga för mitt PLN.

Diigo
När man dagligen får och hittar en massa intressanta hemsidor så måste man ha någonstans att lagra dessa utan alltför mycket arbete. För detta ändamål har jag ett Diigo konto. Genom några enkla knapptryck i bokmärkesraden på min dator kan jag enkelt tagga mina sidor så jag hittar dem och sedan lagra dem i molnet.

Vi har också i vårt ämneslag i naturkunskap skapat en gemensam grupp där vi lägger in alla intressanta hemsidor vi kan ha nytta av i vårt ämne.

Jag är med i en internationell grupp som samlar användbara hemsidor om den digitala undervisningen. Den heter Classroom 2.0 och genom den får jag tillgång till vad lärare runt om i världen tycker är viktiga artiklar!

Det digitala ekosystemet
Det här är ett exempel på en ”näringskedja” i ”det digitala ekosystemet”. Det visar hur olika digitala verktyg fungerar tillsammans. Du bloggar i WordPress och sprider det via Twitter. Det du fiskar hem lägger du i ditt Diigo lager för användning när du behöver det.

Att hitta sådan här kopplingar mellan verktygen är spännande när man utvecklar sitt PLE.