Henry Jenkins och transmedia

När jag sedan i somras förstått vad transmedia är och hur det verkar i dagens samhälle har jag också förstått att Henry Jenkins är den som kanske skrivit mest om ämnet. Han tituleras ”Provost’s Professor of Communication, Journalism and Cinematic Arts” vid University of southern California.

Den av hans böcker som beskriver kärnan av begreppet transmedia är ”Convergence culture”. De nyckelbegrepp som han tar upp där är förutom titelbegreppet även det som kallas ”participatory culture”.

En av de projekt som han arbetar med är ”New Media Literacies – learning in a participatory culture”. Denna video visar vilka förmågor som han tar fram som vi behöver som medborgare i en ”deltagarkultur”: New media literacies.

Henry Jenkins har också spelat in en intervju åt ”The digital generation” om ”New media and implication for education”.

Han gjorde ett TEDxNYED tal 2010: Henry Jenkins 03/06/10 om ”participatory culture.

Mediadagen – ur ett transmediaperspektiv

I tisdags urartade elevernas beteende under mediadagen som klasserna i åk 1 hade på Jenny Nyström skolan. I en krönika i tidningen Barometern beskriver deras nyhetschef Pelle Johansson hur eleverna på olika sätt med sina datorer och mobiler koncentrerar sig på annat och stör föreläsningen. Föreläsarna bestämmer sig för att avbryta och ber eleverna att gå ut. Efteråt har det varit krismöten på skolorna och det har debatterats i Barometern och radio P4 Kalmar. Händelsen har varit veckans ”snackis” som man brukar säga nuförtiden.

Händelsen kan ses ur många vinklar. Visst är det viktigt att eleverna lär sig att hantera mobiler och datorer på ett socialt och etiskt riktigt sätt. Det kan till och med vara så att det är de elever som inte lär sig det som kommer att slås ut i samhället. Arbetsgivare vill inte ha anställda som inte kan föra sig i sociala sammanhang utan att missbruka tekniken. Det är viktigt att lära sig hur och när man använder mobiler och datorer och när de inte skall vara framme.

Men hur lätt är det att nå en publik i en fullsatt aula en eftermiddag med ett föredrag? Jag har själv lektioner i aulan på min skola detta år. Så fort jag står på scenen blir det ett avstånd till eleverna som jag aldrig får i ett klassrum. Det blir automatiskt en ”vägg” som är svår att komma igenom och själva aulans möblering inbjuder eleverna till att ta upp och titta på sin mobil.

Skulle man kunna gjort på något annat sätt? Låt oss titta på vad pressombudsmannen och vi lärare skulle kunna gjort ur ett transmediaperspektiv.

Den bärande berättelsen om tryckfrihet och varför det är viktigt skulle kunna ha visats genom en video och en tidning i litet format. I den videon och tidningen skulle olika exempel på hur det är i de delar av världen som inte har tryckfrihet visas också. Tidningen skulle innehålla vissa exempel i form av tecknade serier och andra skulle visas i videon.

Pressombudsmannen skulle ha en blogg där frågor om tryckfrihet och etik kring publicering tas upp på ett sätt som passar ungdomar. Pressombudsmannen skulle också ha en facebooksida där olika frågor om tryckfrihet och vad man får och inte får publicera skulle kunna debatteras. Länkar från bloggen kan läggas ut där liksom på twitter.

Detta skall komplettera den innehållsrika hemsida som pressombudsmannen redan har.

Eleverna skulle få till sig denna information på en vanlig lektion och få arbeta i mindre grupper med olika fall som de finner intressanta och som de hittar på pressombudsmannens hemsida, blogg, i videon och tidningen. I uppgiften skulle PO:s hemsida presenteras och att på olika sätt titta igenom den skulle ingå. I uppgiften skulle eleverna komma fram till olika etiska ställningstaganden och motivera dem. Eleverna skulle sedan få redovisa i tvärgrupper om det fall man tittat på och vad man kommit fram till i sin grupp. Klassen får sedan välja ut en eller två av dessa fall som sedan publiceras som en kommentar på PO:s blogg.

Till detta materialet skulle det också tas fram ett dataspel som på olika sätt aktiverar eleverna att försvara tryckfrihet och förklarar varför tryckfrihet är viktigt i en demokrati. Spelet skall göras på ett sådant sätt att eleverna inom ramen för spelet skall skapa olika aktiviteter i verkligheten.

Praktiskt ekologiskt samhälle

(The bloggpost is in english after the swedish version)

På senare delen av 90 talet utvecklade jag en tvåårig kvalificerad yrkesutbildning i praktisk samhällsekologi. Den genomfördes på Ekotopia i Aneby under några år.  Den gick ut på att eleverna lärde sig att miljöanpassa samhället från hushåll till hela regioner. Fokus låg på internationella metoder som Global Action Plan (GAP), permakultur, lokalt agenda 21 arbete, internkontroll av arbetsmiljön, kvalitetsarbete (ISO 9000) och miljöledningssystem (EMAS och ISO1400).

När jag besökt VI-skogen i Uganda har jag känt att deras utbildningskoncept för bönder och byar har haft samma grundtanke: att lära ut praktiska sätt att få en hållbar utveckling på individ, familj och samhällsnivå.

Hur skulle en utbildning i praktisk samhällsekologi kunna se ut idag med de nya möjligheter som digitaliseringen ger? Jag har sett att den idé som min vän Paul Kiguba har för att få ut kunskap om hållbar byutveckling i Uganda kan vara en grund. Att använda Wikipedia som kunskapskanal är bra för den kan nå ut till många. Genom att använda lokala språks WIkipedia kan den förstås av många och kan vara en öppen lärresurs för skolorna i ett land. Genom Wikipedia kan både teoretisk kunskap spridas såväl som praktisk. Text kan förtydligas med bilder och video. Genom Wikipedia zero kan kunskapen spridas kostnadsfritt i de länder det är väldigt dyrt att surfa.

När jag pratade med Paul om detta vände han på ”Praktisk samhällsekologi” till ”Praktiskt ekologiskt samhälle”. Först tyckte jag det lät lite bakvänt men sen förstod jag att utbildningskonceptet nu fått en ny innebörd. Från att vara ett ”ämne” blev det ännu tydligare en kunskapsprocess för att praktiskt skapa ett ekologiskt samhälle.

Nästa steg kan vara att få Wikiversity fritt inom Wikipedia zero. Då kommer det kunna att gå att lägga ut hela kurser som kan presentera pedagogiska upplägg för att få till sig kunskapen på ett bra sätt.

Wikiböcker skulle kunna skrivas i ämnet.

En bloggportal eller rankinglista för bloggar som skriver om hållbar utveckling skulle kunna tas fram. Det kanske redan finns?

Det skulle behöva tas fram en serie av MOOC:ar som behandlar olika delar av hållbart samhälle

Genom de tankar som Jane McGonigal har om hur spel kan användas för att få i gång verkliga projekt för att lösa världsproblem borde det kunna gå att designa ett antal spel som får en stor del av våra ungdomar att ta sig an att praktiskt skapa lokala hållbara lösningar i sina samhällen.

Ett stort antal radio och TV bolag var med och gjorde serien ”Why poverty” som nu ligger på UR:s hemsida. Det skulle behöva göras en lika stor serie om hållbara lösningar världen över: ”How sustainability” eller ”Our common future” för att anspela på Brundlandrapporten  där begreppet ”hållbar utveckling” fördes ut i världssamfundet.

Grunden i en världsomspännande kurs i  ”praktisk ekologiskt samhälle” och ”praktisk samhällsekologi” skulle kunna vara Wikipedia. Artiklar skrivs av både experter och praktiskt kunniga. Sen kompletteras det med ett stort antal öppna lärresurser. Pedagogiska upplägg presenteras i form av MOOC eller i Wikiversity. Allt detta görs internationellt men presenteras på lokala språk. Dataspel tas fram för att engagera och kreativt utveckla processen mot ett hållbart samhälle.

PRACTICAL ECOLOGY SOCIETY

In the late 90 ‘s, I developed a two-year advanced vocational training in practical society ecology . It was conducted on Ekotopia in Aneby for some years. The students learned how to ”greening” society from households to entire regions. The focus was on international methods like Global Action Plan (GAP ) , permaculture , local Agenda 21 work, internal control of health and safety, quality assurance ( ISO 9000) and environmental management systems ( EMAS and ISO1400 ) .

When I visited the VI Agroforestry and WWF in Uganda, I felt that their training concept for farmers and villages had the same basic idea: to teach practical ways to achieve sustainable development at the individual , family and community level.

How would an education in practical society ecology look like today with the new opportunities in the digital age? I have seen that the idea my friend Paul Kiguba have with the luganda Wikipedia project in Uganda can be a pilot project for a foundation. Using Wikipedia as a knowledge channel is good because it reach out to many . By using local -language Wikipedia it can also be understood by many and can be an open educaion resource for schools in a country. By Wikipedia , both theoretical knowledge as well as practical can be spread. Text can be clarified with pictures and videos. By Wikipedia zero knowledge can be disseminated free of charge in the countries where it is very expensive to surf on internet.

When I talked to Paul about this, he turned ” Practical society ecology ” to ” Practical ecology society .” At first I thought it sounded a little backwards , but then I realized that thetraining concept has now taken on a new meaning. From being a ” subject” , it became even clearer a knowledge process to practically create an ecological society .

The next step may be to get Wikiversity free within Wikipedia zero . It will then be able to  spread courses that can present teaching plans that bring out the knowledge in a good way .

Wiki Books could be written on the subject.

A blog portal or ranking list for blogs that write about sustainable development could be developed. It might already exist?

A series of MOOC:s dealing with various aspects of sustainable community can be created.

Through the thoughts that Jane McGonigal has about how games can be used to launch real projects to solve world problems, it should be possible to design a number of games that get people to take on  practical local sustainable solutions in their communities.

A large number of national broadcasting companies was involved in the serie ”Why poverty”.  A series on sustainable solutions around the world : ”How sustainability” or ” Our common future ” in order to allude to Brundlandrapporten  should be produced .

The foundation of a world course in ” practical ecology society ” and ” practical society ecology ” could be Wikipedia . Articles can be written by experts and practicals. Then it could be supplemented with a large number of open educational resources . Teaching plans presented in the form of MOOC or Wikiversity . All this is done internationally , but are presented in local languages ​​. Computer games are being developed to engage and creatively develop the process towards a sustainable society

Undervisning ur ett transmediaperspektiv

För att förstå hur transmedia kan användas tror jag att det är bra att vara så konkret som möjligt. Så som jag gjorde när jag tog radioprogrammet ”Naturmorgon” som ett exempel på hur ett radioprogram skulle kunna göras utifrån ett transmediaperspektiv. Jag skall nu göra ett utkast på hur en skola skulle kunna arbeta.

När det gäller skolan är det två sätt som media kan användas:
1. För att presentera kunskap som eleven skall lära sig.
2. För att visa vad eleven lärt sig och förstått.

När en lärare skall lägga upp undervisningen ur ett transmediaperspektiv ska läraren ge olika alternativ till eleven där kunskapen kan hämtas. Det kan vara ett kapitel i en lärobok, en film, en artikel, ett radioprogram, ett blogginlägg eller annan form av media eller inspelad föreläsning. Genom att ett stoff som skall läras presenteras genom olika medier får eleven använda olika sinnen för att ta in det. Eleven kan också välja det som passar eleven bäst. Elever med läs och skrivsvårigheter kan förutom att läsa även lyssna och se. Genom att det finns möjlighet till olika källor till kunskap är ett källkritiskt förhållningssätt lättare än om man bara använder en lärobok. Det blir naturligt att alltid vara uppmärksam på en källas trovärdighet.

Använder man sig sedan av att bygga sin undervisning på verkligheten och att eleverna får intervjua människor eller gå ut och göra observationer lägger man ett autentiskt perspektiv till det transmediala.

När det sedan blir dags för eleven att visa sin kunskap och kommunicera det hen lärt sig skall det finnas möjlighet att visa den genom olika media. Antingen att det går att välja vid varje examinationstillfälle eller att eleven får prova olika sätt att redovisa under en kurs gång.

Så gör jag nu med min naturkunskap 2 kurs där eleverna för varje fas de gör skall redovisa på olika sätt som keynot presentation, webbpublicering på en site, wikipediaartikel, ljudfil, video, blogg mm.

Naturmorgon ur ett transmediaperspektiv

Gick upp tidigt idag. Skulle passa tiden för att åka till Stockholm med bussen 08:35. Satte på Naturmorgon strax efter klockan sex. Jag har under de senaste dagarna tänkt mycket på detta med transmedia som Jason Ohler lärde mig i somras i San Antonio. Om det nu är så att dagens media utvecklas mer eller mindre medvetet i en transmediainriktning hur skulle det se ut om man medvetet utvecklade några produktioner fullt ut i den inriktningen. Under frukosten funderade jag på hur naturmorgon skulle kunna utvecklas med ett transmediaperspektiv.

Naturmorgon skulle kunna göra planerade inspelningar från de olika huvudbiotoperna vi har i Sverige. De skulle kunna ta upp varför de är viktiga att bevara och sköta på ett hållbart sätt och hur detta görs. När serien av reportage gjorts och sänts ges det ut en bok om Sveriges naturtyper tillsammans med artdatabanken. Naturmorgons reportage läggs in på en hemsida som är ett komplement till boken. Samtidigt aktiveras intresserade runt om i Sverige att skriva om dessa naturtyper i Wikipedia. Dels under respektive artikel om själva naturtypen men också i varje kommun där viktiga naturtyper beskrivs lokalt.

Sveriges fenologi kunde naturmorgon rapportera om och samarbeta med dels de universitet som forskar på det och med SvT:s ”Mitt i naturen”. Här skulle naturmorgon bli navet i ett ”citizen science” projekt om hur årstiderna ändras i vårt land. Detta är viktigt ur ett klimatförändringsperspektiv. Här kunde ett samarbete med vetenskapsradion Klotet också kunna ske där Klotet reder ut fenologin i ett klimatförändringsperspektiv i något inslag. I En fenologisajt som sköts av forskare sammanställs alla inslag. Ett seriemagasin om fenologi görs och ges ut. Samarbete med National Geographic som gör ett liknande projekt utvecklas och rapporteras om.

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige följs upp och nedslag görs på de platser som Selma Lagerlöf beskriver under ett år. Hur ser det ut nu? Historien om boken reds ut i Lundströms bokradio. En e-bok med de inlagda reportagen ges ut full med vackra fotografier förr och nu: ”Ett sekel efter Nils Holgerssons underbara resa”

Svenska naturförfattare presenteras under ett år. Detta sker också i samarbete med Lundströms bokradio som tar upp de litterära aspekterna medan naturmorgon tar upp författarnas naturintresse och naturskildringar. En multimediabok ges ut med de samlade reportagen som ljudklipp tillsammans med artiklar och foton. Detta projekt görs i samarbete med DN eller SvD som också har en serie med artiklar som kompletterar radioprogrammen och som kommer ut samma dag som inslagen sänts.

Citizen science som begrepp och företeelse tas upp och rapporteras om. Sveriges Natur tar samtidigt upp det i ett temanummer. De olika projekten som pågår i Sverige följs regelbundet under ett år och resultat sammanfattas i en ”naturmorgon årskrönika special” som sänds efter nyår där det gångna årets naturhändelser sammanfattas. Detta ges också ut i ett häfte som ges ut i samarbete med Artdatabanken och naturhistoriska riksmuseet. En utställning om ”Citizen science” görs av riksmuseet som sedan går på turné genom landet. Ett dataspel tas fram tillsammans med Jane McGonigal som skall inspirera ungdomar och andra intresserade att bidra till forskningen om vår natur och att skydda den.

”Geoliteracy” tas upp som begrepp och ett reportage från Washington och National Geographic education görs. Ett av programen handlar om detta begrepp och exemplifieras från en plats man besöker en lördag. Samarbete med geografilärarnas förening görs och en sammanfattning av alla reportage görs i en artikel i deras tidskrift.

Några klasser med ungdomar som reser på längre resor får göra radiodagböcker som sänds med jämna mellanrum.

Detta var några förslag på hur radioprogrammet ”Naturmorgon” skulle kunna utvecklas genom ett medvetet genomtänkt transmediaperspektiv. Genom transmedia skulle vi kunna effektivisera och engagera för ett samhällsarbete för ett hållbart samhälle på ett nytt sätt.

Transmedia och vår gemensamma framtid

Ibland får man vara med om föreläsningar som får en att förstå bättre och sätta ord på det man är inne i just nu. Får en att förstå och se på ett klarare sätt.

Så var det i somras när jag hörde Jason Ohler tala om transmedia på ISTE 2013. Allt sedan jag blev med i Klotets storredaktion har jag följt utvecklingen inom radio. Alla program har en blogg eller hemsida på Sveriges radios hemsida. Fler och fler program har en facebooksida och twitter. Nu har Klotet också börjat med animerade filmer om växthuseffekten. Efter att ha hört Ohler så ser jag att detta är exempel på transmedia. Genom facebook får Klotets redaktion kontakt med sina lyssnare och lyssnarna blir på så sätt delaktiga i programmets framtagande. Historierna sänds i etern men blir också små artiklar med bild på hemsidan. Ligga med P1 jobbar på ett liknande sätt. Sveriges Radio i sin helhet har också en egen facebook sida.

Vad vi ser här är att program kommer inte bara ut i etern utan i flera andra media. Inte minst sociala media.

När jag prenumererade på Svd Insikt för ett tag sedan kunde jag se både video och höra ljud i min ipad-tidning.

Detta var bara några nedslag i den transmediautveckling som jag kan se inom media.

Samma sak sker inom skolan. Många av de nya arbetssätt som kommer med digitaliseringen; projectbased learning, SSI, peronalized learning mm bygger på en ökad elevaktivitet där eleverna får in sin kunskap genom olika media och kan visa den genom olika. En föreläsning kan idag ersättas av ett radioprogram, en streamad film från AV medias katalog, en enspelad föreläsning på You tube eller en artikel på internet. En elev kan visa sin kunskap genom ett ljudklipp, en video eller en skriflig rapport eller blogg.

Detta var en kortfattad sammanfattning av den transmediautveckling som jag kan se inom utbildningsväsendet.

Detta gör att media och utbildning kan komma att närma sig varandra. Inte minst så har mediakunniga mycket att lära ut till lärare på deras kompetensutvecklingsdagar.

Det transmedia gör är att mediakonsumenter kommer närmare mediaproducenterna och de får en mer gemensam framtid.

Eleverna blir mer aktiva att skapa sin kunskap och det gör att lärare och elever får en mer gemensam framtid. Lärarna kommer att arbeta ”närmare” eleverna. De blir mer coacher och mentorer.

Det som berättas i medier är historier från livet. Om vi nu ser framför oss ett ökat samarbete mellan olika medier vilka historier vill vi då höra? Eller vilka historier skulle vi behöva berätta?

En historia som behöver berättas är just den om ”vår gemensamma framtid”. Det var med en rapport med samma namn som Gro Harlem Brundtland satte igång arbetet med en hållbar utveckling i världen. Året var 1987. Fem år senare kom Riokonferensen. För något år sedan slog det mig att de elever som jag har i undervisning nu, de var inte ens födda när Riokonferensen var. De som var med och satte igång denna rörelse i FN börjar att bli gamla. Det skulle behöva göras djupintervjuer med Brundtland, Strong och de andra för att den process som de var med att starta blir dokumenterad.

Runt om i världen görs det massor som för den hållbara utvecklingen framåt. Allt sådant behöver det berättas om i radio, i tidningar och i TV.

Transmedia behövs för vår gemensamma framtid.