Kategoriarkiv: Personlig utveckling

Windows of opportunity

Publicerad den av
Svara

Första gången som jag kom i kontakt med begreppet ”windows of opportunity” var 1995 under en kurs med Warren Ziegler. Vi höll på att lära oss ”enspirited envisioning” eller ”visionsbygge inifrån” som vi kallade metoden på svenska. Om man utvecklar en vision över sitt liv, sitt samhälle, sitt jobb eller något annat så är man mera beredd när ett ”windows of opportunity” inträffar. Översätter man begreppet blir det väl ungefär ”möjlighetsfönster”. Den tid då någon sak är möjlig att genomföra. Kommer man för tidigt är inte fönstret öppet. Kommer man försent har det hunnit att stängas.

Ett viktigt ”windows of opportunity” var tiden runt 1992. Berlinmuren hade fallit några år tidigare och Sovjetunionen upplösts. Det kalla kriget ebbade ut och det fanns en optimism om en ny värld som gjorde det möjligt för Riokonferensen som hölls sommaren 1992 att få fram en rad banbrytande dokument och konventioner som Agenda 21, skogsprinciperna, konventionen om biologisk mångfald och klimatkonventionen. I flera historiska analyser som jag hört eller läst de senaste åren menar analytikerna att det inte hade gått att få fram den typen av konventioner och dokument varken före eller efter i världshistorien.

Tittar man på den sammanställning som jag gjort över principer för hållbar utveckling så kom de flesta också strax innan 1992. Hade inte Riokonferensen varit så hade säkert inte arbetet med miljöledningsstandarderna gått så snabbt som de gjorde. Jag tror inte heller att så många av Sveriges kommuner fått ner sitt oljeberoende så mycket som de faktiskt har nu.

I mitt eget liv upplevde jag ett tydligt ”windows of opportunity” i senare delen av 1990 talet. 1994 fick jag i uppdrag att utbilda Aneby kommuns nytillträdda kommunstyrelse i hållbar utveckling och Agenda 21. Efter seminariet kom kommunens miljöchef och stadsplanechefen fram till mig och undrade om jag ville ta fram en eftergymnasial utbildning i miljö och hållbar utveckling som kommunen kunde genomföra. Aneby ville specialisera sig på och utmärka sig som en ekokommun. Jag tyckte det lät spännande och lovade att se vad jag kunde göra.

Under året som gick fick jag idé efter idé hur en sådan utbildning skulle kunna läggas upp. Jag såg att det fanns internationella metoder för att miljöanpassa hushåll, grannskap, kommuner, regioner och företag som man kunde sätta ihop på ett intressant sätt. Med kompletterande teorikurser så växte kursen i ”praktisk samhällsekologi” fram. Men i vilken form skulle den genomföras? Det passade inte med den vanliga gymnasieskolan. Som universitetskurs var den alldeles för praktiskt inriktad. Jag kom ingen vart. Den fick ligga till sig.

Så en dag ringde en av säljarna på AmuGruppen som jag då arbetade hos och berättade att regeringen tänkte starta en försöksverksamhet med något de kallade ”kvalificerad yrkesutbildning”. Jag behövde bara ögna igenom förslaget för att förstå att det passade som handen i handsken för det utbildningskoncept som jag kommit fram till. Vi förberedde en ansökan och skickade in en direkt när det blev möjligt att ansöka. Eftersom det var ett nytt koncept som inte funnits tidigare så kom det inte in så många ansökningar i början. Det gjorde att vi ganska lätt fick ett ”ja” och kunde starta den första kursen 1997. Totalt blev det 7 utbildningsomgångar.

Hade jag inte haft mitt koncept i stort sett klart hade vi inte kunnat skicka in det så fort. Genom att jag hade en vision av en ny typ av utbildning kunde vi få igenom den när ett ”windows of opportunity” öppnades.

Så om man har idéer eller annat som man vill göra men inte får igång av olika anledningar så kan de löna sig att lägga det i byrålådan ett tag och invänta den rätta tiden då ”fönstret” öppnas.

Mellan två paradigm uppkommer ofta ett möjlighetsfönster. Där är vi nu när det gäller utbildning. ”When a paradigm shift, everybody goes back to zero” säger Joel Barker i sin film ”Paradigm – mönster som styr”. När ett nytt paradigm träder in kan man lösa gamla problem på nya sätt och möjlighetsfönster öppnas som så småningom stängs när behoven mättats eller konkurrensen blivit för stor.

Att bygga sitt personliga lärnätverk

Publicerad den av
Svara

Ett personligt lärnätverk är de personer som man har till hands att fråga eller diskutera med om det är något man behöver veta eller prata igenom. Det kan också vara ett nätverk av personer som förser en med fakta, information och mer analyserad kunskap.

För en lärare var det förr främst kollegiet på skolan som var ens nätverk tillsammans med ens gamla kurskamrater från studietiden och lite nytt folk man lärt känna sedan man börjat jobba. Författare som då och då kom ut med nya böcker eller artiklar kunde också förse lärare med nya idéer och kunskap.

En av de saker som kännetecknar det nya utbildningsparadigmet är att det nu går att skapa ett lärnätverk som både är stort och omfattande och innehåller de bästa experterna i världen. Du kan också få ta del av deras insikter varje dag var du än befinner dig bara du har din smartphone med dig. Det som gör detta möjligt heter bloggar, Twitter, Facebook och Google+.

Mina erfarenheter av hur man skapar ett sådant nätverk skall jag beskriva här.

Bloggar
Olika källor är bra för olika kunskap. Skall man få reda på vad som händer i utbildningsvärlden när det gäller digital utveckling så är det oftast bloggar man får gå till för att få kunskap. Eftersom bloggar är en del av den digitala utvecklingen så är det inte så konstigt.

Det man skall göra för att bygga upp sitt nätverk av bloggare är att först hitta en som bloggar inom det kunskapsområde man är intresserad av. Oftast följer bloggare andra bloggare så tittar man i marginalen till en blogg kan man ofta hitta andra som kan vara intressanta att följa också.

För att få en översikt av de bloggar man följer kan man lägga in deras RSS flöden i en RSS läsare som t.ex. Netvibes. Då kan man lättare titta igenom det senaste snabbt. Har man en egen blogg kan man också lägga in bloggar man följer där.

Inom ämnet naturkunskap finns det inte så många bloggare. Men en som jag följt länge är Linn Gustavsson. Hon har bloggen ”Jakten på den perfekta lektionen” där hon skriver om hur hon utvecklar sin undervisning. Den har jag fått många bra tips i!

Alastair Creelman t.ex. har också en blogg ”Flexspan” där han redogör för sin omvärldsbevakning inom IT och utbildning.

Twitter
Twitter är en sk mikroblogg där man bara får använda 140 tecken. Den använder bloggare för att sprida sina bloggposter. Det är med Twitter som man bäst hittar intressanta bloggar. Eftersom alla ser allt och kan följa alla är det bara att söka på en känd expert eller annan person som besitter de kunskaper man vill ta del av. När man hittat hen kan man följa den personen och ta del av det som Twittras ut. Går man sedan in och tittar vem han eller hon följer eller de som följer personen ifråga så kan man hitta fler att följa. På detta sätt kan man få tips och råd från hela världen varje dag rakt ner i sin smartphone eller dator.

Twitter är nog det digitala verktyg som jag har fått mest information ifrån och hittat mest spännande bloggar och hemsidor.

Vill man söka efter något använder man en sk hashtagg (#). Man sätter # framför det som man vill söka. Vill man hitta tweetar om t.ex. betygsbedömning skriver man #betygsbedömning i sökrutan. Då får man upp alla som twittrar om det.

Här är några exempel på twittrare som twittrar om det nya utbildningsparadigmet som jag följer och som ofta har intressanta saker att komma med:

Länkskafferiet – söktjänst med 4500 digitala lärresurser
Sir Ken Robinson – känd föreläsare
Åsa Petersson – projektledare inom folkbildningen med flexibelt lärande
Stefan Pålsson – omvärldsbevakare av bl.a. den digitala utvecklingen inom skolan
Steven W. Anderson – en av världens främsta twittrare om digitalt lärande
Alastair Creelman – omvärldsbevakare av e-learning på Linnéuniversitetet

Facebook
Ju längre jag varit med i Facebook ju mer använder jag den i min omvärldsbevakning. Den är en viktig del i mitt lärnätverk. Dels så lägger flera av mina kollegor ut intressanta länkar och dels finns det intressanta sidor att följa. Genom att följa Vetenskapsradion Klotets sida har jag i ett par år varit med i deras ”storredaktion” och fått ta del av vad de gör. De är min  bästa omvärldsbevakare av miljöområdet.

Det finns också ett par sidor som tar upp det nya utbildningsparadigmet: ”Förändra skolsverige” och ”Flippa klassrummet”.

Google+
Google+ liknar Facebook men du bestämmer själv vilka du vill sända de olika posterna du lägger ut till. Man lägger sina kontakter i cirklar som man sedan använder när man skall lägga ut en länk , foto eller något annat man vill dela med sig av.

Här kan man också försöka hitta experter inom sitt område och se vilka de har i sina cirklar. På så sätt kan man hitta många intressanta personer som man kan lägga in i sina egna cirklar och följa.  Allt som dessa lägger ut ”publikt” kan man sedan se.

På senare tid kan man också bilda grupper i Google+. Jag är t.ex. med i ”Science on G+”, ”IT i skolan”, ”Skollyftet”, ”Datorstött lärande” och ”Advances in Medicine and Biology”. Genom dem får man många intressanta länkar och intressant information och kan följa diskussioner som förs.

Wikipedia – en ny folkrörelse för bildning?

Publicerad den av
Svara

De senaste veckorna har vi haft som uppgift till våra elever på Global Profil att skriva varsin artikel på Wikipedia om något av det som de varit med om på sina resor i Uganda och Sydafrika. Detta som examination på sin kurs i globalkunskap. Under arbetet har jag sett hur de lär sig att allt de skriver måste ha en förankring i en oberoende källa. De tränar sig att uttrycka sig formellt och sakligt. De ställs inför frågan: ”var passar min nya kunskap in i det som man redan vet”. I det sistnämnda kommer de åt själva kärnan i vad det innebär att lära sig: att binda samman det nya man lärt sig med det man visste innan.

Wikipedia görs av frivilliga ideella krafter som vill att kunskap skall vara fri och av god kvalitet. Wikipedia har förändrats mycket bara de sista fem åren. Förr sågs den som något vem som helst kunde skriva i och var därför inte att lita på. Nu har kvalitetskraven skärpts betydligt och en grupp ”Wikipedianer” ser till att allt klotter och artiklar med dålig kvalitet tas bort så fort som möjligt.

När artiklar tas fram sker det i en lärande gemenskap där var och en bara bedöms utifrån sin kunskap, sitt omdöme och det man bidrar med. Wikipedia styrs i form av en merokrati. Det är ens meriter som bestämmer hur mycket inflytande man får. De flesta skriver under ett alias och alla artiklar kommer ofta ur en diskussion som en grupp Wikipediaförfattare deltagit i för att ta fram bra artiklar om ett kunskapsområde.

Våra elever deltar tillsammans med andra människor ute i samhället. Genom att de får skriva i Wikipedia får de bidra till samhällets samlade kunskap om det de skriver om. De blir en del av ”det riktiga samhället”.

Det är här Wikipedia har sina stora fördelar och möjligheter att bli en ny folkrörelse för bildning! Varje ort, kommun eller socken, kan starta en grupp på Wikipedia där man diskuterar hur man på bästa sätt skall presentera kunskapen om det ställe på jorden där man bor. Det kan vara några från ett länsmuseum, några från kommunala myndigheter, några från olika ideella organisationer som naturskyddsföreningen, ornitologiska föreningen, pensionärsföreningen och hembygdsföreningen m.fl. Var och en skriver utifrån sitt intresse och alla bidrar med sin del. I det arbetet kan elever från den lokala skolan vara med och på så sätt ta del av att bestämma vad som skall stå om sin hembygd i Wikipedia.

När ett sådant arbete pågått en tid har det byggts upp ett kunskapsmaterial som kan beskriva hembygdens historia,dess samtid och natur. Ett material som sedan kan vara till stor nytta i t.ex. skolor och kommunalt arbete. Genom att eleverna själva varit med och bidragit tror jag att de får en helt annan känsla för sin hembygd och för det material som de själva varit med och tagit fram.

I det arbete kan också gamla och unga, experter och amatörer mötas. Skolan kan ännu tydligare blir en del av samhället och en drivkraft i dess kunskapsutveckling.