Ibland får man vara med om föreläsningar som får en att förstå bättre och sätta ord på det man är inne i just nu. Får en att förstå och se på ett klarare sätt.

Så var det i somras när jag hörde Jason Ohler tala om transmedia på ISTE 2013. Allt sedan jag blev med i Klotets storredaktion har jag följt utvecklingen inom radio. Alla program har en blogg eller hemsida på Sveriges radios hemsida. Fler och fler program har en facebooksida och twitter. Nu har Klotet också börjat med animerade filmer om växthuseffekten. Efter att ha hört Ohler så ser jag att detta är exempel på transmedia. Genom facebook får Klotets redaktion kontakt med sina lyssnare och lyssnarna blir på så sätt delaktiga i programmets framtagande. Historierna sänds i etern men blir också små artiklar med bild på hemsidan. Ligga med P1 jobbar på ett liknande sätt. Sveriges Radio i sin helhet har också en egen facebook sida.

Vad vi ser här är att program kommer inte bara ut i etern utan i flera andra media. Inte minst sociala media.

När jag prenumererade på Svd Insikt för ett tag sedan kunde jag se både video och höra ljud i min ipad-tidning.

Detta var bara några nedslag i den transmediautveckling som jag kan se inom media.

Samma sak sker inom skolan. Många av de nya arbetssätt som kommer med digitaliseringen; projectbased learning, SSI, peronalized learning mm bygger på en ökad elevaktivitet där eleverna får in sin kunskap genom olika media och kan visa den genom olika. En föreläsning kan idag ersättas av ett radioprogram, en streamad film från AV medias katalog, en enspelad föreläsning på You tube eller en artikel på internet. En elev kan visa sin kunskap genom ett ljudklipp, en video eller en skriflig rapport eller blogg.

Detta var en kortfattad sammanfattning av den transmediautveckling som jag kan se inom utbildningsväsendet.

Detta gör att media och utbildning kan komma att närma sig varandra. Inte minst så har mediakunniga mycket att lära ut till lärare på deras kompetensutvecklingsdagar.

Det transmedia gör är att mediakonsumenter kommer närmare mediaproducenterna och de får en mer gemensam framtid.

Eleverna blir mer aktiva att skapa sin kunskap och det gör att lärare och elever får en mer gemensam framtid. Lärarna kommer att arbeta ”närmare” eleverna. De blir mer coacher och mentorer.

Det som berättas i medier är historier från livet. Om vi nu ser framför oss ett ökat samarbete mellan olika medier vilka historier vill vi då höra? Eller vilka historier skulle vi behöva berätta?

En historia som behöver berättas är just den om ”vår gemensamma framtid”. Det var med en rapport med samma namn som Gro Harlem Brundtland satte igång arbetet med en hållbar utveckling i världen. Året var 1987. Fem år senare kom Riokonferensen. För något år sedan slog det mig att de elever som jag har i undervisning nu, de var inte ens födda när Riokonferensen var. De som var med och satte igång denna rörelse i FN börjar att bli gamla. Det skulle behöva göras djupintervjuer med Brundtland, Strong och de andra för att den process som de var med att starta blir dokumenterad.

Runt om i världen görs det massor som för den hållbara utvecklingen framåt. Allt sådant behöver det berättas om i radio, i tidningar och i TV.

Transmedia behövs för vår gemensamma framtid.