Trend 3: Den semantiska webben.

Detta var den tredje megatrenden som Jason Ohler tog upp på sitt föredrag på ISTE om trender som kommer att påverka undervisning. Han började med att gå igenom de olika internetversioner som vi har haft. Vi kan skönja Web 4.0 nu.

Det hela började med det han kallade ”Pre web”. Det var de första stora datamaskinerna som inte var uppkopplade med varandra.

Web 1.0.
På detta stadie kunde man bara se vad som var utlagt på webben från en huvuddator. En envägskommunikation alltså.

Web 2.0
Under denna fas kan sidor koppla till sidor och vi kan själva lägga in ett innehåll på sidorna. Det kan ske en tvåvägskommunikation.

Web 3.0
Här kan delar av sidors innehåll koppla till varandra. Här kan en ”predictive analytics” gå in, som jag skrev om för två dagar sedan, och analysera innehållet i det vi skriver och föreslå vad vi skall köpa för något t.ex.

Web 4.0
Här har olika saker eller ”maskiner” sina egna IP adresser och kan tala med varandra. ”Maskiner talar till maskiner”. För att ge några exempel så skulle din bil när oljan tar slut i motorn kolla upp vilka mackar eller affärer i närheten som har just den olja som din bil vill ha inne. Bilens dator har då kollat med affärernas lagerdatorer vad de för tillfället har inne.

Den semantiska webben finns i Web 3.0 och Web 4.0. Det är en webb som förstår det du skriver och kan föreslå olika saker för dig. Google glasögon som kan visa dig vägen till olika saker genom att du pratar med dem är ett exempel hur det kan fungera med den semantiska webben. Googles förmåga att tolka vårt sökmönster och föreslå sidor som du borde se är också ett exempel på detta.

Ohler sa att det nu är väldigt nära att elevarbeten kan bedömmas av en dator på  t.ex MOOC:ar.

Ohler gav oss bilden av en förslagslåda när han skulle symbolisera den semantiska webben. En viktig fråga när det gäller detta är: ”vem äger förslagslådan?” ”Vem bestämmer vad dina sökningar skall visa?”