När jag ser tillbaka på mitt liv och skall peka ut vändpunkter eller tider då jag utvecklats särskilt mycket eller snabbt så är de ofta sammankopplade med olika mänskliga möten.

Under min gymnasietid var t.ex. min biologilärare Viking Olsson viktig för min kommande yrkesbana. Under studietiden i Lund var det varje termin någon person som var speciellt viktig för min utveckling. Jag har tidigare i bloggen den 6:e februari beskrivit ett tågmöte i Alaska som satte fröet till det som jag sysslar med dagligen nu.

Dessa möten behöver inte vara i verkliga livet alltid. I min tidiga ungdom såg jag Gunnar Brusewitz teckna fåglar i TV och detta inspirerade mig till att börja teckna vilket sedan ledde över till mitt intresse för biologi vilket sedan gjorde att jag blev lärare. Det var därför extra roligt att få träffa honom på riktigt på en naturtecknarträff 1984 på Gotland. Då fick jag stå och teckna sälar med honom en hel eftermiddag.

En lift med Harry Brandelius mellan Alvesta och Aneboda en sommar gjorde att jag satsade på en refrängsångarkarriär under min lumpartid i Malmö. Den perioden kulminerade i Norrtälje 1983 när jag på deras spelmanstämma fick sjunga Snoddas gamla pärla ”Ann-Marie och Olle” från den stora scenen med Norrtälje elitkapell som ackompanjerade.

Under min tid som volontär på IFOR i Alkmaar träffade jag Jean och Hildegard Goss-Mayr. De hade under hela sina vuxna liv kämpat för att starta ickevålds rörelser i Latinamerika. Deras berättelse om hur de arbetat för att få igång dessa rörelser hjälpte mig sedan att förstå hur jag skulle få igång och sprida miljöutbildningarna inom AmuGruppen och de utvecklingsprojekt på Stagneliusskolan som jag de senaste åren tagit initiativ till.

Mötet med Alastair Creelman under en KPT dag för några år sedan fick mig att de senaste åren förändra min undervisning totalt. Till detta har också mina kollegor på Global Profil Bo Hellström, Linda Wolfgang och Åse Möller bidragit till. Marie-Louise Kristola och de andra på Vetenskapsradion Klotet får jag inte heller glömma att nämna. Utan deras nya sätt att göra radio hade jag inte förstått på samma sätt som jag gör nu hur man kan använda sociala medier i skolan och radion som öppen lärresurs.

Tittar jag på mina elever så tror jag att de mänskliga mötena de får under den resa som vi gör det andra året i Global profil betyder mycket för dem.

Jag har också förstått att jag varit viktig för andra människor också genom olika saker jag gjort eller sagt.

Och så fungerar livet; vi möts och vi kommunicerar och hjäper varandra vidare i vår utveckling. Vad man än gör måste man ta tillvara på de mänskliga mötena. Jag fick en gång en fråga vad jag lärt mig mest på under min studenttid i Lund. ”Luncherna” svarade jag snabbt innan jag hann tänka. Det var då vi avhandlade det som var viktigt för oss och som berörde oss: de mänskliga mötena.