Det är kväll. Vinden har mojnat. Det ser ut att bli en stilla vårkväll i maj. Skrattmåsarna står lugnt på sin lilla ö och solen börjar gå ner. Då mörknar himlen mer och mer. De gråblå molnen tar allt större del av himlavalvet i öster.

Jag tar mig utefter slingrande vägar ut i landskapet. Husen blir allt färre utefter vägen och tallarna tätnar. Vill uppleva vårkvällen så jag ställer bilen och börjar promenera. En blixt lyser upp talltopparna. Ett stilla muller rullar över skogen. Mörka moln tornar upp sig över talltopparna i skogskanten.

Luften är tät av fuktig jorddoft. Kvällsljum är temperaturen. En dubbeltrast sjunger så det ekar i tallskogen bredvid vägen. Långt i fjärran hör man ett svagt brus av trafik. Den svala kvällsluften bär ljudet flera kilometer. Då ser jag i en bred grantopp en förtätning i kronan. Det är berguven som tittar ut över marken. På håll kan jag se hur den vrider på huvudet. Den spanar av marken efter råttor och harar. Någon minut senare lyfter den sakta och den nästan svävar ut över marken. Den är helt tyst. Bara trafikbruset hörs när rödhakesången tystnat. De mörka molnen tornar upp sig. Regndropparna kommer en och en. En blixt lyser åter upp himlen. Det är årets första åskväder som lyser upp berguvens rike.