1994 fick jag utbilda den nya politiska ledningen i Aneby kommun i Hållbar utveckling och Agenda 21. Efter utbildningsdagen på stiftsgården Gransnäs satt jag och pratade med planchefen Anders Adolfsson, kommunchefen Åke Sahlin  och miljöchefen Gunnar Hallbäck. De ville ha en eftergymnasial miljöutbildning och utbildning i hållbar utveckling i deras ekokommun koncept. De undrade om jag ville ta fram en sådan. Jag arbetade då på AmuGruppen och arbetade mycket med att utveckla arbetsmarknadsutbildningar i miljö- och hållbar utveckling.

Jag började att tänka igenom olika upplägg. Under mitt arbete med att starta upp arbetsmarknadsutbildningar i miljö hade jag kommit i kontakt med många olika miljöorganisationer. Var också med i det informella ”Agenda 21 nätverket” som bildats spontant av de organisationer som arbetade med hållbar utveckling på nationellt plan. I Kalmar hade jag också byggt upp kontakter med bl.a. Rolf Arnemo som arbetade på Högskolan . Han hade fått med mig och AmuGruppen i ett Östersjöprojekt som hette BEENET (Baltic Environmental Education Network). I detta arbete fick jag kontakt med bl.a. finska miljöutbildare.

Det var under ett sådant möte i Kalmar med Pekka och Jukko från Rantasalmi som jag plötsligt fick idén till upplägget. Jag skulle träffa dem i Norrgårds personalrum men Jukko haltade lite så det gick väldigt långsamt för dem att gå dit. Jag väntade och väntade men inga finnar kom. Då i väntans tid så kom jag på upplägget och jag förstod hur utbildningen skulle läggas upp. Det skulle bygga på internationella metoder att miljöanpassa samhället från hushåll till hela regioner.

Jag skrev ner idén men kunde inte komma på i vilken form den skulle genomföras. En arbetsmarknadsutbildning skulle det inte vara.

En dag så ringde min kollega Mats Larsson från AmuGruppen i Jönköping. Han hade hört att det skulle komma en ny typ av yrkesskola som det skulle gå att söka pengar för. En högskola, komvux på orten och företag eller organisationer i majoritet skulle finnas med i ledningsgruppen. Utbildningen skulle kunna startas där det fanns behov av utbildad personal. När behovet var mättat skulle den sedan läggas ner. Eftersom jag redan hade byggt upp kontakter med högskolan i Kalmar var det bara att hitta några intresserade företag på orten och sedan kunde vi ansöka. Eftersom jag redan hade själva innehållet klart var det bara att skriva ansökan så fort som möjligt vilket jag och min kollega Mats gjorde.

Eftersom inte så många hade förstått vad en KY utbildning var och sett möjligheterna med dem så var vi bland de första som fick pengar till en sådan.

Vi startade utbildningen i Furulidsskolans kretsloppshus. Genomförde den senare i ett daghem nära skolan för att sedan slutligen flytta den till det nybyggda Ekotopia där den genomfördes sju gånger innan marknaden var mättad på miljösamordnare.