På ISTE 2012 i somras var det flera talare som tog upp den ”provepidemi” som nu går fram i världens utbildningssystem. De uttryckte en oro över det. De länder som ligger i topp när det gäller PISA undersökningen t.ex. ligger inte särskilt högt när det gäller entreprenörsanda och kreativitet hos sina elever.
Sir Ken Robinsson tog t.ex. upp vilken katastrof han tyckte det var att estetisk verksamhet tagits bort som obligatoriskt ämne i många utbildningssystem. Det tillför en aspekt som är viktig i en utbildning tillsammans med andra teoretiska ämnen. Ska vi klara de svåra problem jordens länder står inför måste vi utbilda kunniga, kreativa och entreprenöriella medborgare.
Skolverket definierar entreprenöriellt lärande så här:
”Entreprenöriellt lärande innebär att utveckla och stimulera generella kompetenser som att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling. Det handlar om att utveckla nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Det entreprenöriella lärandet främjar också kompetens att fatta beslut, kommunicera och samarbeta.”
Som jag ser det är det mycket viktigt att vi tar med hållbarhetsaspekten när vi talar om entreprenöriellt lärande. Vi vill väl inte ha massor av nya företagsledare, projektledare och andra driftiga personer som ännu fortare än nu förbrukar jordens ändliga resurser och förgiftar mark, luft och vatten. Det är därför viktigt att binda samman de tre teman som jag bloggat om under månaden: digital utveckling, visioner och hållbarhet. De måste gå hand i hand.
Så här kan jag se den nya undervisningen som växer fram:
Mål
- att utveckla elever med en goda baskunskaper i att läsa, skriva och räkna och en bred allmänbildning
- att utveckla elever med en god förståelse för de problem och
lösningar som är kopplade till att skapa en hållbar kultur på
jorden - att utveckla alla elevers personlighet och kreativitet.
- att lära eleverna att skapa ett eget meningsfullt liv
tillsammans med andra. - att utveckla ansvarsfulla världsmedborgare.
- att lära eleverna att lära
Pedagogik
Vi skall använda en pedagogik som:
- är verklighetsanknuten
- är relevant för eleverna
- använder elevernas intressen och egna frågor som utgångspunkt.
- hjälper eleverna att hantera etiska dilemman i deras liv och
samhälle - stödjer elevernas personliga utveckling.
- är individbaserad
- ger eleven kommunikativa verktyg
- använder en effektiv och djuplärande kunskapsprocess
Dan Frendin 
Sir Ken Robinson menade dessutom att kreativa ämnen såsom bild, musik, dans och teater utvecklar hjärnan på ett sådant sätt att andra ämnen drar fördelar. Det finns seriös, bra forskning som visar detta.
Samtidigt som att de elever som inte fungerar i den 1800-tals skola vi har idag kan klara sig mycket väl. Flera exempel finns, t.ex. skaparen av dansen till The Phantom of the Opera fungerade inte i skolan så pass att hennes mor tog henne till en doktor (!). Hon hamnade sedan i en dansskola, resten är klassisk balett historia.
http://en.wikipedia.org/wiki/Gillian_Lynne
Läs gärna Sir Ken Robinsons böcker:
http://sirkenrobinson.com/skr/the-element
http://sirkenrobinson.com/skr/out-of-our-minds
En poäng är att kreativa ämnen utvecklar hjärnan, detta ger fördelar i andra ämnen. Det som talar emot är att hjärnforskning visar att man blir bra på det man tränar på. Det verkar inte direkt finnas hjärnträning som är universell. Tränar man arbetsminnet på ett speciellt sätt blir man bra på saker som har med just den typen av träning att göra. Vad gör de kreativa ämnena med hjärnan? Visualisering? Vi är här nu och ska dit.
En annan poäng är att alla kanske inte passar in i ett klassrum där man läser, skriver och talar efter givna regler. Läsning, instudering, prov. Utmaningen blir för läraren att variera sin undervisning på ett sådant sätt att alla de 150-180 elever man har i undervisning känner sig motiverade. (150-180 elever i undervisning är gymnasielärarens vardag under ett år, min erfarenhet). Idrottslärare har fler elever (200-250).