Vi samlas och hälsar på varandra utanför Pelles Lusthus i Nyköping. Vi får programmet i vår hand. Det pryds av en bild av Vikings händer som håller i en liten talgoxeunge. När det är dags leds vi in i ett stort runt, ljust, rum. Fågelsång fyller rummet som om vi gick in i en lugn vårmorgon. På ena väggen projiceras en av Vikings bilder från Gryts skärgård. Den visar en nyss uppdragen roddbåt på ett skär och solen glimmar i de små krusningarna på vattenytan. Kistan som står framför bilden är prydd med murgröna som ringlar sig runt den och på sidorna ligger blommande slån. Det ligger skira, ljust gröna, björkkvistar med nyss utslagna löv, lite mossa och en liten trädbit från skogen runt hans fotografi som står på kistan. Sex ljus brinner vid hans sida och på golvet ligger kransarna. Allt är så vackert! Det var i storspovens tid han fick somna in. När våren kommit och allt liv kommer tillbaka.

Det här är Vikings minnesstund. Han känns väldigt närvarande. Som om han när som helst skulle hoppa i roddbåten och åka vidare till en annan ö för att ringmärka fåglar. Men Viking har nu somnat in stilla och vi har samlats för att ta ett sista farväl.

Anita Olsson-Laine höll en kort inledning innan Johan Sebastian Bachs ”Air” fyllde rummet efter fågelsången.

Nils Kjellberg höll ett minnestal. Vikings många sidor och gedigna kunskap togs upp. I en lågmäld ton mejslades bilden av en människa fram som förstått grunden för vår överlevnad på jorden och ägnat sitt liv åt att få andra att förstå och att se skönheten i det.

Under Griegs ”The Last Spring” som följde talet fylldes jag av sorgen men också av det vackra som strålade från fotot och allt liv som omgärdade kistan. Det naturliga med döden och livet som eviga följeslagare. Det var som om allt som Viking stått för blev så påtagligt och jag kände att jag förstod honom. Under hela min ungdom sökte jag mig också till skärgårdens klippor likt de som var på den bild som följde honom till hans sista farväl.  Han lärde mig grunderna för de livgivande systemen på vår planet under sina lektioner och det är det jag för vidare till mina elever.

Nils Kjellberg fortsatte med att läsa Vikings egna ord om ”Gryt” ur boken Svenska smultronställen. Viking behärskade det svenska språket och den korta beskrivningen visade Vikings förmåga att med några få meningar förmedla ”själen” i ett av hans ställen på jorden.

Musiken ”Dainte Davie” följde. Anita Olsson-Laine sa några korta avskedsord och Lars- Erik Larssons pastoralsvit fick avsluta ceremonin.

Fågelsången fyllde rummet igen och vi satt tysta, mindes och fylldes av livets och dödens närhet. Sakta gick vi fram en och en och sa ett sista farväl vid kistan.

När alla tagit farväl samlades vi och åt en måltid tillsammans. En efter en höll ett litet tal om vad Viking betytt för dem. Det var korta kärnfulla tal från hans släkt, vänner och andra som Viking betytt mycket för.  Ett av de starkaste av alla tal höll en av hans barnbarn. ”Viking fick ett långt liv som han fyllde med viktiga saker och meningsfullhet. Även om jag inte går i hans fotspår så lärde han mig att jag skall försöka fylla mitt liv med för mig viktiga saker och meningsfullhet”

Inför minnestunden skrev jag en Wikipediaartikel om Viking. Här är en kort sammanfattning av Vikings liv och gärning. Jag hoppas att detta bara är början på en längre levnadsbeskrivning som många fler bygger på och lägger till om det som Viking gav under sitt liv.

Viking Olsson född 7 december 1921 i Bath i England, död 8 april 2014 i Nyköping, var en svensk pedagog, ornitolog, naturvårdare, forskare, föreläsare, författare och naturfotograf.

Biografi

Viking Olsson föddes i Bath i England där fadern drev ett institut för svensk gymnastik. Han visade tidigt ett stort intresse för naturen och hans farfar tog med honom och visade fåglarna i landskapet runt Bath^[1]. Han flyttade till Sverige 1929 när båda hans föräldrar fick anställning som gymnastiklärare på Viggbyholmsskolan utanför Stockholm. Viggbyholmskolans lärare använde en kreativ pedagogik som var viktig för Viking Olssons utveckling. Den kom att påverka hans syn på kunskap och det sätt han själv undervisade på under större delen av sitt liv. ^[2] Under sin ungdomstid på 1930- och 1940-talet gjorde Viking Olsson långa cykelturer genom landet. Han lade på det sättet grunden för en gedigen kunskap om den svenska naturen och speciellt dess fågelfauna.

På 1940-talet började Viking Olsson att leda fågelexkursioner för allmänheten i Stockholmstrakten. Detta blev början på hans pedagogiska karriär. Han studerade biologi vid Stockholms universitetunder andra världskriget, under avbrott när han blev inkallad till militärtjänst i Norrland. Viking Olsson tog en filosofie licentiat i zoologi och fick en examen i zoologi, botanik och geografi. Han fick sitt provår som lärare på Norra Latin i Stockholm och har sedan dess arbetat i Nynäshamn, Färgelanda, Valdemarsvik, Finspång och Nyköping^[1].

1947 debuterade Viking Olsson som författare med boken ”Lilla djurboken”. Den följdes av ”Naturen som hobby” 1950 där han var en av huvudredaktörerna. Hans genombrott som fågelboksförfattare kom 1956 med boken ”Fåglarnas år” där man som läsare får inblick i fåglarnas liv under årets fyra årstider. Denna bok följdes sedan av ”Fåglar i närbild” 1960. Viking Olsson har under hela sitt liv lyft fram betydelsen av miljön runt fåglarna, vilket syns i ”Kustens fåglar” 1966, ”Barrskogens fåglar” 1969 och ”Lövskogens och kulturlandskapets fåglar” 1971. Viking Olsson har också en barnbok i sin produktion. 1960 kom boken ”Kliff och Klaff reser till havet” som han gjorde i samarbete med sina två döttrar.

Redan när han var 15 år 1936 började Viking Olsson att ringmärka fåglar. Mellan åren 1936 till 2007 ringmärkte han totalt 34 563 fåglar^[1]. I sin licentiat avhandling studerade han kattuggla, häger,ormvråk och gråtrut^[3]. Den art som han arbetat mest med under sitt liv är berguven. Han följde populationen av berguv i sydöstra Sverige under flera decennier^[4] och hans forskning har bidragit till att berguven nu har en mycket mer livskraftig stam i Sverige^[1]. Viking Olsson gjorde också forskningsstudier på varfågel och törnskata. Han inventerade djurlivet i Muddus nationalpark^[5], Nedre Dalälven, Källskären, Hävringe och Hartsö skärgård i Södermanland och han följde t.ex. fågelfaunan på Röskären i Östergötlands skärgård i över 50 år^[1]. Viking Olsson var hedersmedlem iSveriges Ornitologiska förening^[6]

1937 började Viking Olsson att dokumentera naturen med hjälp av fotografier.^[1]. Under sitt liv publicerade han många av sina bilder i sina böcker och artiklar. 1966 var Viking Olsson med och grundade föreningen Naturfotograferna^[7].

Viking Olsson medverkade flera gånger i radioprogrammet ”Naturmorgon”^[8][9]

 Bibliografi

• Lilla djurboken 1947
• Naturen som hobby 1950 (huvudredaktör)
• Kort handledning i fågelskydd 1955
• Fåglarnas år’ 1956
• Fåglar i närbild 1960
• Kliff och Klaff reser till havet 1960
• Märkningar och återfynd av svenska gräsänder, Anas platyrhynchs L: Recoveries of marked Swedish mallards, Anas platyrhynchos 1960
• Fågelskydd 1962
• Året om i fågelmarkerna 1963
• Kustens fåglar 1966
• Fågelholkar 1965
• Barrskogens fåglar 1969
• Lövskogens och kulturlandskapets fåglar 1971
• Undersökningar inom en population av berguv, Bubo bubo (L), i sydöstra Sverige 1979
• Naturgåtor 1994 (redaktör)

Flera av Viking Olssons böcker har kommit ut i nytryck sedan de publicerades första gången.

Källor