Att följa vårens ankomst i Sverige är något av livets återkommande höjdpunkter. Först de första vårsjungande talgoxarna ”tittittaaa, tittitaaa”. Sen de första lärkorna i början av mars tillsammans med de yvigt flygande tofsviporna över åkrarna och de seglande ormvråkarna som letar sorkar att äta.

Sen kommer sädesärlan punktligt i början av april. Men då är redan gravänderna på plats ute på de grunda strandängsvikarna.

En milstolpe för våren är när vi tänder Valborgsmässoeldarna. Runt om där människor bor stiger eld och rök mot en ofta kall vårhimmel. Vid en central plats i en stad samlas ofta en manskör och sjunger in våren med traditionella vårsånger. I studentstäderna samlas studenterna och tar på sig studentmössan vid ett bestämt klockslag.

Denna Valborgsmässoafton gick jag till elden ute på badplatsen på Ängö. Många av de boende på ön samlas runt elden. Samtalar och tittar ut över det ljusblå Kalmarsund. Från en antenn sjunger en koltrast.

Att tända eldar på våren är en gammal hednisk tradition. Man tände eldar för att skrämma bort rovdjur och övernaturliga varelser innan man släppte ut djuren på vårbete i början av maj.  I slutet av 700 talet togs dessa ”eldtradittioner” över av ”Valborgsfirande” i framförallt Tyskland. Valborg var en anglosaxisk furstedotter som missonerade i Tyskland på 700-talet. Hon blev helgonförklarad den 1 maj ca 870.