Windows of opportunity

Första gången som jag kom i kontakt med begreppet ”windows of opportunity” var 1995 under en kurs med Warren Ziegler. Vi höll på att lära oss ”enspirited envisioning” eller ”visionsbygge inifrån” som vi kallade metoden på svenska. Om man utvecklar en vision över sitt liv, sitt samhälle, sitt jobb eller något annat så är man mera beredd när ett ”windows of opportunity” inträffar. Översätter man begreppet blir det väl ungefär ”möjlighetsfönster”. Den tid då någon sak är möjlig att genomföra. Kommer man för tidigt är inte fönstret öppet. Kommer man försent har det hunnit att stängas.

Ett viktigt ”windows of opportunity” var tiden runt 1992. Berlinmuren hade fallit några år tidigare och Sovjetunionen upplösts. Det kalla kriget ebbade ut och det fanns en optimism om en ny värld som gjorde det möjligt för Riokonferensen som hölls sommaren 1992 att få fram en rad banbrytande dokument och konventioner som Agenda 21, skogsprinciperna, konventionen om biologisk mångfald och klimatkonventionen. I flera historiska analyser som jag hört eller läst de senaste åren menar analytikerna att det inte hade gått att få fram den typen av konventioner och dokument varken före eller efter i världshistorien.

Tittar man på den sammanställning som jag gjort över principer för hållbar utveckling så kom de flesta också strax innan 1992. Hade inte Riokonferensen varit så hade säkert inte arbetet med miljöledningsstandarderna gått så snabbt som de gjorde. Jag tror inte heller att så många av Sveriges kommuner fått ner sitt oljeberoende så mycket som de faktiskt har nu.

I mitt eget liv upplevde jag ett tydligt ”windows of opportunity” i senare delen av 1990 talet. 1994 fick jag i uppdrag att utbilda Aneby kommuns nytillträdda kommunstyrelse i hållbar utveckling och Agenda 21. Efter seminariet kom kommunens miljöchef och stadsplanechefen fram till mig och undrade om jag ville ta fram en eftergymnasial utbildning i miljö och hållbar utveckling som kommunen kunde genomföra. Aneby ville specialisera sig på och utmärka sig som en ekokommun. Jag tyckte det lät spännande och lovade att se vad jag kunde göra.

Under året som gick fick jag idé efter idé hur en sådan utbildning skulle kunna läggas upp. Jag såg att det fanns internationella metoder för att miljöanpassa hushåll, grannskap, kommuner, regioner och företag som man kunde sätta ihop på ett intressant sätt. Med kompletterande teorikurser så växte kursen i ”praktisk samhällsekologi” fram. Men i vilken form skulle den genomföras? Det passade inte med den vanliga gymnasieskolan. Som universitetskurs var den alldeles för praktiskt inriktad. Jag kom ingen vart. Den fick ligga till sig.

Så en dag ringde en av säljarna på AmuGruppen som jag då arbetade hos och berättade att regeringen tänkte starta en försöksverksamhet med något de kallade ”kvalificerad yrkesutbildning”. Jag behövde bara ögna igenom förslaget för att förstå att det passade som handen i handsken för det utbildningskoncept som jag kommit fram till. Vi förberedde en ansökan och skickade in en direkt när det blev möjligt att ansöka. Eftersom det var ett nytt koncept som inte funnits tidigare så kom det inte in så många ansökningar i början. Det gjorde att vi ganska lätt fick ett ”ja” och kunde starta den första kursen 1997. Totalt blev det 7 utbildningsomgångar.

Hade jag inte haft mitt koncept i stort sett klart hade vi inte kunnat skicka in det så fort. Genom att jag hade en vision av en ny typ av utbildning kunde vi få igenom den när ett ”windows of opportunity” öppnades.

Så om man har idéer eller annat som man vill göra men inte får igång av olika anledningar så kan de löna sig att lägga det i byrålådan ett tag och invänta den rätta tiden då ”fönstret” öppnas.

Mellan två paradigm uppkommer ofta ett möjlighetsfönster. Där är vi nu när det gäller utbildning. ”When a paradigm shift, everybody goes back to zero” säger Joel Barker i sin film ”Paradigm – mönster som styr”. När ett nytt paradigm träder in kan man lösa gamla problem på nya sätt och möjlighetsfönster öppnas som så småningom stängs när behoven mättats eller konkurrensen blivit för stor.