Tankar om pedagogiken

Hur skiljer sig de underliggande tankarna när det gäller mitt nya sätt att undervisa från det mer traditionella som jag använde mig av tidigare?

Om vi tittar på det  traditionella sättet först med föreläsningar, lärobok, instuderingsfrågor och prov så hade det sina rötter ända från det att folkskolan skapades 1842. Kunskapen fanns hos läraren och i läroboken. Det var lärarens uppgift att förmedla den till eleverna. Eleverna skulle försöka minnas den till speciella prov som man gjorde individuellt utan någon hjälp.

Jag säger inte att det var en dålig pedagogik. Den har fungerat i de flesta ämnen i över hundrafemtio år. Den är bra när man skall lära sig grundläggande kunskap som man behöver kunna utantill som man inte kan hålla på att slå upp hela tiden.

Men vårt samhälle har förändrat sig sedan 1800-talet och vår samlade kunskap har nu blivit mycket, mycket stor. Med vår tekniska utveckling kan vi hantera fakta på ett helt annat sätt än tidigare och det är inte längre självklart att all kunskap kan finnas i en lärobok eller hos en lärare. Utvecklingen går väldigt fort inom många områden och den digitala utvecklingen möjliggör saker som man inte kunde tänka för bara några år sedan.

Vilken arbetsgivare låter sina anställda lösa problem genom att de får sitta själva, inte titta i böcker eller på internet och absolut inte tala med någon kollega? Den arbetsgivaren skulle betraktas som synnerligen konstig. Men det är så som vi behandlat våra elever när vi examinerat dem med prov.

I min ungdom arbetade jag som läroboksillustratör och fick illustrera ett par biologiböcker för gymnasiet. För varje bild jag skulle ta fram fick jag lov att hitta 3-5 olika förlagor. Jag gick då igenom alla de läroböcker i biologi som då fanns på den tiden och fick en överblick hur olika samma sak kunde illustreras. En del bilder som jag hittade var till den grad förenklade så att de gav en felaktig bild av verkligheten. Vissa saker var nästan omöjligt att illustrera med bara en bild för att man skulle förstå det rätt. Detta gav mig en viktig erfarenhet av hur viktigt det är att titta på flera olika källor för att få en så rättvisande bild av verkligheten som möjligt. Om vi skall lära eleverna om verkligheten, ska vi inte då också träna eleverna att använda sig av flera olika källor när de skall förstå ett fenomen eller lösa ett problem?

För att eleverna skall vara förberedda för att komma ut i dagens samhälle med alla dess krav och en värld full av fakta från olika typer av källor så måste vi undervisa och examinera dem på ett sätt där de får träna att:
1. samarbeta och samtidigt kunna jobba självständigt när det behövs
2. hantera och kritiskt granska olika källor till kunskap
3. förstå hur den vetenskapliga processen att skaffa sig kunskap kan se ut
3. kommunicera sin kunskap på ett förståeligt sätt
4. se hur vetenskap hänger samman med samhället i stort
5. utveckla en självdisciplin
6. själv driva sin kunskapsprocess

Detta är inte alls lättare jämfört med att utbilda och lära sig på det traditionella sättet. Man kan slippa provstressen och andra negativa yttringar som fanns i det gamla sättet. Samtidigt ställer detta nya sätt krav på att man t.ex. utvecklar en självdisciplin på ett annat sätt än tidigare som kan vara nog så svårt för dagens ungdomar.

Det man kan vinna på det nya sättet är att:
1. undervisningen blir mer verklighetsanpassad
2. eleverna får en kompetens de kan känna att de har nytta av direkt och i arbetslivet senare.
3. genom att utgå från elevernas egna frågor så mycket som möjligt äger eleverna sin läroprocess på ett annat sätt än tidigare.
4. genom att arbeta med t.ex. ”flipped classroom” frigörs tid för läraren att hjälpa eleverna på lektionstid med sina uppgifter istället för att lägga den mesta tiden på föreläsningar.