Jimmy Wales om Wikipedia och Wikipedia zero

P1130930 P1130954

http://video.fkdv.se/video/8972320/internetdagarna-2013-jimmy-wales

Idag var Wikipedias grundare Jimmy Wales huvudtalare på internetdagarna i Stockholm. Hans föredrag hette ”Wiki future”. Wikimedia startade 2003 och har blivit den 5:e största websiten.

8 språkvarianter har över 1000 000 artiklar. 46 språk har över 100 000 artiklar, 120 språk över 10 000 artiklar. 223 över 1000 artiklar.

Hur stor ett språks Wikipedia är kan bero på hur snabbt bredband det finns i landet och hur stor läskunnighet det är. De nordiska länderna ligger i topp. Jimmy trodde det berodde på att vi har så kallt stora delar av året och vill sitta inne vid brasan och skriva.

Av de som skriver är 87 % män. Medelåldern på skribenterna är 26 år.

Jimmy Wales berättade också om Wikia Network som han startat.

Sen gick Jimmy in på Afrika och visade sin enkla smartphone som nu gick att köpa för 50 dollar i Kenya. Han menar att smartphones kommer att snabbt sprida sig i Afrika. Eftersom det är dyrt att surfa på internet där har Wikimedia förhandlat med teleoperatörer och fått dem att gå med på att det är gratis att surfa in på Wikipedia. Detta är det sk Wikipedia zero projektet.

Hans fördrag avslutades med en diskussion med publiken om vikten av att det blir fler kvinnor som skriver på Wikipedia.

Skolforum dag 1

Idag började skolforum i Älvsjö. Jag var där när de öppnade för att förbereda det första föredraget som jag skulle ha tillsammans med John Andersson från Wikimedia. Det skulle ske från en scen som hette ”Studion”. Den låg längst inne i utställningshallen.

John började att prata om ideologin bakom Wikipedia och kom snart in på hur man skriver artiklar och varför. Jag beskrev hur jag som lärare kan använda Wikipedia i undervisningen genom att förstå hur själva encyklopedin fungerar, hur den kan användas som öppen lärresurs och hur man kan skriva artiklar tillsammans med andra i samhället.

Sen var det dags för ”Radion som öppen lärresurs” och Marie-Louise Kristola från Klotet dök upp precis när Wikipedia föredraget var slut. Hon berättade hur de tänkt i redaktionen när de skapade Klotet och hur de arbetar med att producera programmet. Jag berättade hur jag som lärare använder mig av allt det som de tar fram.

Senare på eftermiddagen hade Eva Grundelius och jag vårt föredrag om hållbar kommunikation för hållbart lärande. Det kom inte så många men vi lyckades förmedla det vi ville och hade en fin dialog med publiken.

Hemresa från Uganda

Årets resa till Uganda med Global profil är över. Två veckor med kulturmöten, ugandisk mat, en tropisk fauna och flora och massor av nya människor har gått mot sitt slut. Att vara lärare på en sådan resa är något helt annat än att vara lärare på ”vanliga” lektioner. Totalt har vi som varit lärare haft lektionsföreläsning högst en timme var. Att vara lärare på en sådan här ”journey” kräver en hel del annat.

Först så är de personliga kontakterna med de därnere a och o. Ett gott samarbete och samförstånd med de i de andra skolorna är en förutsättning för att lyckas. Möjlighet till en gemensam planering är viktigt. Det har vi fått när de andra skolorna varit på besök hos oss. Jag hade också möjlighet att åka ner till Uganda i somras vilket gjorde att jag kunde besöka den by vi skulle specialstudera och träffa lokala ledare. Vi fick också möjlighet till att lägga upp programmet mer i detalj tillsammans en månad innan vi kom ner.

Som lärare skapar man en pedagogisk process med de examinationsuppgifter man ger eleverna och det program man lägger upp. Examinationsuppgifterna skall vara elevaktiva och ge utrymme för eleven att hitta något att skriva eller berätta om som känns viktigt och intressant. Sen stöttar man detta genom personliga samtal med eleverna enskilt eller samtidigt under de studiebesök som man gör gemensamt. Man får ta gemensamma middagar, stunder av väntan på flygplatser eller ”håltider” i det program man har. Det är viktigt att ha en tanke och en röd tråd i de studiebesök man gör.

På årets resa var besöket i Mbazzi huvudpunkten. Dagarna innan besöket fick eleverna stifta bekantskap med det Ugandiska samhället genom att besöka en marknad på en sk ”landing site”. De fick en översikt över floran genom att gå igenom Entebbes botaniska trädgård. En kväll på N´dere troup gav dem en insyn i den Ugandiska kulturen och speciellt betydelsen av deras danser. Innan de började arbeta med förberedelserna för Mbazzibesöket fick de också en eftermiddag och en förmiddag i den ”vanliga” undervisningen på de skolor där de bor. Att först börja att bo i en familj för att sedan efter den första helgen flytta ut till elevhemmen var också menat att ge dem en introduktion i de Ugandiska samhället.

När de sedan planerade och genomförde besöket i Mbazzi gjorde de det i nära samarbete med eleverna i Entebbe som är med i de ”Global profile klubbar” som de har på skolorna. Eftersom inte alla bybor i Mbazzi pratar engelska behövde våra svenska elever hjälp av sina ugandiska ”klasskompisar”. På detta sätt fick vi till ett fint samarbete mellan eleverna från våra olika länder.

Genom att samlas dagen efter fick eleverna sammanställa och gå igenom med varandra allt de fått höra. Eftersom eleverna i de olika grupperna om ”Integration”, ”hälsa” och ”resurser” varit utspridda i olika ”intervjugrupper” behövde de berätta för varandra vad de fått reda på och se till att dela bilder och information.

Resten av tiden gick sedan åt till att sätta in allt de fått se i ett större sammanhang. Vi gjorde en träsktur utanför Mpigi för att eleverna skulle se hur de såg ut och hur fisket gick till. Det finns mer än savanner i Afrika! Vi besökte ett par byar utanför Masaka som WWF arbetar med i sitt arbete för ett hållbart avrinningsområde runt Viktoriasjön. Vi besökte en Vi skogen skola i Gomba utanför Mpigi. Resan dit gjorde att vi fick se en större del av Mpigidistriktet. De kunde också jämföra skolorna i Mbazzi med denna skola och de skolor de själva bott på.

Genom besöket på Bugandas parlament, Kabakas palats och Amins tortyrkammare fick eleverna en större förståelse för Ugandas kultur och historia. Alla dessa besök skapade frågor hos eleverna som de sedan ställde till de ugandiska lärare och elever de mötte senare.

Att besöka en marknad, en snabbmatsrestaurang och ett snabbköp var också en del av att ge en nyanserad bild av Uganda.

Sista dagen innan avresan fick vi en fin genomgång av SIDA personal på den svenska ambassaden. Det blev en bra sammanfattning på dagsläget i Uganda såväl politiskt som kulturellt. Våra elever kunde få svar på frågor som de ställt tidigare under resan.

Sveriges ambassad i Kampala

Efter att ha studerat en vanlig by på Ugandas landsbygd, sett flera intressanta biståndsprojekt och träffat organisationer som arbetar för hållbar utveckling i Uganda fick vi idag en mycket intressant genomgång av det politiska läget i Uganda.

Det var Martin Nilson och Cecilia Chrona som tog emot oss. Båda arbetar som handläggare på SIDA inom ambassaden.

Mabamba swamp

Ska man få en nyanserad bild av Uganda behöver man se och erfara ett papyrusträsk. I den stereotypa bilden av ”Afrika” så består kontinenten av savann med stora hjorder av gnu, zebra, giraffer och elefanter där lejon brukar jaga. De stora träskmarker som breder ut sig utefter Viktoriasjöns kust är det få som vet om i Europa. Utefter hela kusten ner mot Masaka finns det flera stora mäktiga papyrusträsk.

Mabamba swamp är ett sådant träskområde som finns med på RAMSAR listan. Idag kom vi dit tidig förmiddag och fick följa med en guide och hans medhjälpare i fyra kanoter. De tog oss igenom smala kanaler där vi kunde se och studera växt och djurlivet så väl som de fiskare vi mötte som paddlade liknande kanoter. Istället för zebror och gnuer såg vi gulnäbbade änder och långtåade vipor. Istället för lejon såg vi en träskosnäbb.

Denna verksamhet ger jobb till ett antal familjer som hade sina bostadshus och affär vid landningsplatsen där kanoterna for ut ifrån. Ett bra exempel på ekoturism.

Entebbes botaniska trädgård

När man kommer till Uganda och har varit på resande fot i 24 timmar är det ganska skönt att få ta en lugn promenad på en vacker plats. Då passar det att gå till Entebbes botaniska trädgård. Där får man en kunnig guide som visar en runt och man får se ett tvärsnitt av afrikanska träd som man kan hitta i Uganda.

De gröna markattorna går fritt och bär sina små ungar på magen. Har man tur får man se en svartvit västlig guareza eller ”colobus monkey” som den heter på engelska. Vi såg en sådan flock när vi kom in i ”Tarzanområdet” dvs den lilla rest av regnskog som finns i parken och där en av de första Tarzanfilmerna spelades in.

I kanten av ett skogsområde spänner ”golden orb spiders” sina nät. De kan bli decimetern långa.

Överallt hittar man olika fåglar som Ross turako, afrikansk gonolek, svartvit hornkorp och bronsmanikin mfl.

Teaching by walking around

När jag studerat i Lund ett par år i början på 80-talet fick jag följande fråga på en utvärdering från universitetet: Vad lärde du dig mest på under din utbildning? Jag svarade direkt: fikapauserna.

Det var på dem man diskuterade det som berörde och det som var aktuellt. Man tog upp allt som man fascinerats av blandat med vardagligt prat.

Finns det någon motsvarighet till det på min skola har jag ibland undrat. Jag tror det finns det: korridorpratet. Jag har mitt kontor på tredje våningen i skolan och varje dag går jag flera gånger ner till personalrummet och tillbaka. På vägen upp och ner möter jag massor av elever. Jag hälsar på alla som jag får ögonkontakt med. Många gånger ropar eleverna på mig och frågar något. Ibland blir det längre diskussioner eller frågestunder. Det är när jag går runt i korridorerna som jag lägger en grund för kontakten med många elever. Många gånger går jag fram och pratar med elever som jag inte haft på ett år och frågar hur det går för dem. Elever som jag har i undervisning kan jag höra med om det går bra med arbetet eller hur de mår. Fotbollseleverna snackar jag fotboll med så mycket som jag förmår.

Något som många av oss noterat sedan vi fick datorerna är att det blivit mycket lugnare i korridorerna på rasterna. Många elever sitter försjunkna i spel, facebook eller kanske någon läxa. Eleverna har en stor del av sin kommunikation via datorerna nu istället. Trots det blir det fortfarande många fina möten med eleverna när man går genom Staggs korridorer.

Planeringsmöte

Sista dagen i Uganda på ett tag. Vaknade klockan sex i mörker. Det var strömavbrott så jag fick tvätta av mig i pannlampans sken. Jag hängde den naturligtvis på en spik på dörren. Svårt att tvätta ansiktet annars.

Paul och jag åkte in till Entebbe där Coseo från Namulanda och John från Entebbe SS redan samlats. Coseo blir Namulandas nya representant i Global Profil efter att Cathy slutat som rektor på skolan och fått ett nytt jobb inom företagsvärlden.
En representant från St Josephs och Ruth Mende från Kitende kom sedan och vi satt hela förmiddagen och gick igenom deras förra mötes protokoll och hur vi skall lägga upp nästa besöks program. Det kändes väldigt bra att få planera programmet tillsammans med alla skolorna i Entebbe!

Jag blev skjutsad till Entebbe airport av Paul. Vi blev stoppade innan vi hann komma fram. Jag fick gå ur bilen och blev muddrad av en polis. När de inte hittat något misstänkt så fick vi åka vidare till flygplatsbyggnaden. Där satt Mats, Kaj och Hans i cafeterian och väntade på mig. De sa att Kenyas flygplats i Nairobi brann och att det var förhöjd säkerhet på alla flygplatser i Östafrika.

Vid fyratiden lyfte vårt plan och vi flög mot Dubai där vi landade vid niotiden. Denna gång fick vi bo på ett annat hotel: Arabia park hotell. Det var också fint och bjöd på god mat. Det låg lite längre in i staden än vad det andra hotellet som vi bodde på när vi åkte ner gjorde.

Luften ute var lika varm som när vi övernattade där för fjorton dagar sedan.

Närkontakt med lejon

Idag fick vi lite sovmorgon. Behövde inte gå upp för än 06:30. Kände av den tunna luften när jag vaknade. Det var som om jag inte fått tillräckligt med syre under natten och hade en svag huvudvärk.

Vi kom i alla fall iväg 07:30 och åkte först för att titta efter en till Albertine Rift endem, en frankolin, som brukar gå på vägen upp mot Rihuja. Tyvärr såg vi ingen utan vi åkte till något som heter ”the Neck” istället. Det är ett regnskogsparti i norra delen av Bwindi. Där såg vi en av de vackraste fåglar vi sett: den svarta biätaren!

Kullarna i norra Bwindi var till stor del täckta av stora teodlingar. Vi stannade i en backe och tittade efter fåglar i en av odlingarna. Förutom de ljust gröna buskarna hade man unga teplantor som man byggt en ställning ovanför och lagt grenar med torra blad på så de inte skulle torka ut innan regnperioden.

Vi fortsatte på guppiga och knaggliga vägar och de bergiga landskapet planade ut mer och mer. Jag somnade till i bilen och när jag vaknade efter en stund hade vi redan kommit i på en savann. Den var täckt med höga gräs. Några gamar kretsade över det som såg ut som acacior. Under ett av de stora träden vi åkte förbi stod en elefantflock. Det var de första vilda elefanterna vi sett i våra liv. Vi hade kommit till de södra delarna av Queen Elisabeth National Park.

Vi åkte fram till en vaktpost. Vår guide Stephen gick ur och pratade med några av vakterna och kom tillbaka till bilen och sa att vi måste vända. De trädlevande lejonen hade siktats lite söder om elefanterna ungefär där vi såg gamarna! Efter 20 minuters bilfärd såg vi elefanterna igen och snart så hade Stephen fått syn på några lejon som låg och sov i ett träd. Han styrde in bilen på savannen och fram till dem. De låg utsträckta på de nedersta tjocka grenarna. Stephen körde oss ungefär 10 m från lejonen och de tog knappt notis om oss. De tittade lite trött på oss
och sov vidare. När vi skulle åka tillbaka upptäckte Stephen två lejon till i ett träd längre bort.

Att vara så nära ett vilt lejon var något enastående! Att kunna vara så nära men utan att man stör var en enastående upplevelse.

På vägen mot vårt hotell såg vi flera stora gräsätare, bl.a. Waterbuck. I skymningen verkade många fåglar och djur komma ut.

Precis när vi kom fram till Hotellet började det regna.