Mot Nordkap 71° Nord

I september förra året fick min son Fredrik min ryggsäck, mitt gamla tält och min varma sovsäck. Med det och lite mer packning tog han tåget till Tromsö och fick inom två veckor fast jobb och bostad.

När det nu blev påsklov och vi hade ledigt i en vecka passade jag på att hälsa på honom. Jag tog flyget den 24 april från ett varmt och blommande Stockholm. När planet närmade sig fjällkedjan såg man att den fortfarande var snötäckt.

Nere i Tromsö hade en stor del av snön smält bort och i det regn som pågick gick avsmältningen allt fortare.

Vi hyrde en bil från flygplatsen. Det fick bli en liten Peugeot som vi och vår packning precis fick plats i. Vi åkte först till Jekta köpcenter där Fredrik jobbar, tittade in på hans jobb och åt en laxburgare efter det.

Vi började vår resa genom att ta E8 söderut. Vi hade fått ett tips om att ta en genväg från Fagernes till Breivikeidet och sedan ta en färja över till Svensby. Den färgan kostade 132 NOK. Från Svensby åkte vi till Lyngseidet och tog en färja till över till Oldersdalen. Den kostade 182 NOK men tog också 45 minuter att åka. Med dessa färjor tjänade vi in åtskilliga mil.

Färden norrut gick till Djupvik och vidare till Storslett. I den lugna fjorden vi åkte förbi kunde vi se gråtrutar, havstrutar och små flockar med ejder. På en av åkrarna ner mot vattnet gick det en flock grågäss. Nere bland blåstången kunde man se en och annan strandskata. Men annars var det ganska fågelfattigt. En och annan skata och kråka flög över vägen och korp kunde också ses.

Mellan Storslett och Sörströmmen går vägen över ett fjällområde som heter Kvaenangsfjellet. Om det är dåligt väder så stänger ”Statens vegvesen” av vägen och man kan bara ”åka kolonn” genom området. För att kolla om vägen är fri kan man ringa till ”Statens vegvesen” och få information. Här i detta område verkar det som om vägmyndigheterna har en mycket mer nära kontakt med de som kör på vägen. Förhållandena kan ändra snabbt så det är bra att ha gott om tid på sig när man åker dessa väger under höst vinter och vår. Det var inte bara vid Kvaenangsfjellet som det fanns bommar. De fanns på flera ställen utefter vägen.

Färden fortsatte mot Langfjordbotn, Storsandness och Talvik. Det började bli mörkt. Ungefär 19:30 så börjar skymningen och tar ca tre timmar så vid 22:30 så var det natt. Men det var inte kolmörkt för det. Landskapet sveptes in i ett grått ljus som gjorde turen magisk. Vi ringde till en camping i Alta och hörde om de hade några lediga campingstugerum. På Wislöfs camping hade de en prisvärd ”hytte” som vi bokade.

Nordnorge april 2014-36 Skymning vid Langfjorden.

Nordnorge april 2014-3-2När skymningen gick över i natt badade landskapet utefter Langfjorden i ett grått magiskt ljus.

Nordnorge april 2014-4-2Vid Kåfjord upplysta bro hade det grå skymningsljuset gått över i ett mer blått nattljus.

Innan Alta åkte vi över den upplysta bron vid Kåfjord innan vägen gick in i en tunnel. I Alta svängde vi in på vägen mot Kautokeino och åkte en liten bit utefter Alta älven innan vi kom fram till vår ”hytte”.

Dagen efter, den 25 april, gick vi upp halv sju och var i väg kvart över åtta. Campingen var fin och vi kunde äta en god frukost innan vi åkte. Färden norrut gick över Sennanfjället. Det var mycket snö kvar ute i markerna men vägen var bar. Vid Olderfjord kom vi fram till vatten igen.  Det låg några sångsvanar i en vik. Porsangerfjorden låg framför oss. Molnen började spricka upp och solen kom fram. Det var nästan vindstilla och fjorden låg spegelblank där vägen ringlade fram utefter stranden. På ett ställe kunde vi se tumlare dyka och simma omkring. Det var ett mäktigt landskap vi åkte igenom! Här och var såg vi rena beta på den bara tundran nere vid stranden.

Nordnorge april 2014-6-3Hus utefter Porsangerfjorden

Vid det andra Kåfjord, innan vi kom fram till Mageröy, åkte vi ner i en över sex kilometer lång tunnel under ett sund. Vägen gick svagt brant neråt tills vi nått ”botten” och vägen började sakta att stiga öppet. Vi kunde känna hur trycket i öronen ändrades precis som de gör när man startar eller landar med ett flygplan.

Honningsfjord låg fint inne i en skyddad vik på den östra sidan av Mageröy. Vi fortsatte upp mot Skarsvåg där vägen till Nordkapsklippan går. Tyvärr kom vi en halvtimme försent till ”kolonnköringen” till vägens ände. Den går bara klockan 11:00 och 12:00 på vintern. Även fast vädret var bästa tänkbara så fick man bara köra in på den vägen tillsammans i en kolonn.

Nordnorge april 2014-2Några av de nordligaste bosättningarna på den europeiska kontinenten på Nordkap.

 

 

 

Nordnorge april 2014-4Fredrik vid Europas ände. Den nordligaste halvön på Mageröya i Nordkap kommun. 

 

 

 

 

Nordnorge april 2014-3”Här ligger den nordligaste udden på den europeiska kontinenten”

Vi fortsatte fram till Skarsvåg. Det var en liten fiskeby med en liten fiskhamn. Innanför vågbrytarna låg det en stor flock med gråtrut, tretåig mås och havstrut.

Nordnorge april 2014-6Tundraplatån i de centrala partierna av Mageröya. 

Tundran på Nordkap-platån var helt snöklädd med metertjock snö. Nere vid havsstranden var det mer snöfritt. Vi åkte ner mot Gjesvaer och när vi kom i backen ovanför utbredde det sig en liten övärld med Gjesvaerstappen i bakgrunden. Vattnet i de inre vikarna var alldeles blankt och det låg spridda flocka med eder och trutar runt om. På en torkställning hängde det massor av fisk. Vi åkte ner för att se om det fanns någon restaurant öppen men allt var stängt. Det fanns dock ställen som var öppna under turistsäsongen. Där utgick också fågelsafaris.

Nordnorge april 2014-18Gjesvaer, ett litet fiskesamhälle på Mageröyas västra kust. I bakgrunden syns Gjesvaeartappen som är en av Norges största fågelberg.

 

Nordnorge april 2014-24Gjesvaer, Nordkap kommun, Finnmarks fylke.

Nordnorge april 2014-19Fisken hänger på tork. 

Nordnorge april 2014-27Gjesvaers fiskhamn. Härifrån utgår fågelsafaris ut till Gjesvaerstappen på somrarna.  

Jag tog upp min tubkikare och tittade ut mot Gjesvaerstappen och såg en svärm av alkor som flögrunt bergsbranterna. En havsörn svävade mitt ibland dem. Antagligen var det lunnefåglar som börjat att häcka i hålorna i branterna.

Vi åkte igenom byn och började sedan vår återresa. Vi stannade till i Honningsvåg och åt lunch. Lite stekt torsk med potatis och smält smör med lök i kostade 175 kr. En Hurtigruttbåt som vi sett i Tromsö innan låg i hamn när vi kom men var borta när vi ätit färdigt. 

Nordnorge april 2014-7Honningsvåg. Hurtigrutten har precis kommit i hamn. Denna stad räknas som världens nordligaste belägna stad.  

På vägen tillbaka var vädret inte lika stilla och soligt. Molnen förtätades mer och mer och det började att blåsa upp. Vi kom fram vid sjutiden till Alta igen och tog in på samma campingplats som dagen innan. Nu fick vi en finare stuga till samma pris som den natten innan. Innan det blev mörkt tog vi oss en tur genom Alta och tittade bl.a. på dess nybyggda moderna kyrka.

Lördagen den 26 april åkte vi vidare samma väg hem mot Tromsö. Alla bommarna var öppna och vägen var mycket fin att köra. Nu tog vi inte färgan vid Oldenburg utan följde E6:an runt alla fjordarna och kom förbi Skibotn, Nordkjosbotn och Fagernes innan vi körde upp på bron vid Ishavskyrkan i Tromsö och var tillbaka.

Nordnorge april 2014-34Berg efter att vi passerat Oldenburg på väg hem till Tromsö

Formativ bedöming på bussen

Eftersom denna blogg skall handla om tankar, erfarenheter och jobb jag gör som lärare 2013 så måste jag ta med dagens arbete: formativ bedömning på Kalmarbussen.

Att åka till Stockholm, Göteborg och alla andra ställen dit det är lite långt brukar vara ett utmärkt tillfälle att gå igenom elevarbeten. Eftersom jag har alla på Google Drive nu måste det finnas wi-fi på det transportmedel jag väljer. Swebuss har det och det fungerar hjälpligt. Därför tar jag alltid bussen till Stockholm. Jag vill att resan skall ta tid så jag får mycket gjort.

Idag testade jag Google Drive på iPaden. Det gick bra även om det tar lite längre tid att skriva kommentarer. Den har rätt storlek för en buss och med retinaskärmen är bilden mycket bra.

Bra mat vid fjällvandring

Sedan flera år tillbaka har åk 3 på idrottsprogrammet på Stagneliusskolan gjort en veckas vandring i fjällen vid Storulvån – Sylarna. En fråga som kommer upp varje gång är ”vilken mat skall man ta med sig”? Här kommer några tips och erfarenheter som jag gjort under årens lopp.

FRUKOST

Frukosten bör vara rejäl med lågt GI så du får en jämn blodsockernivå under förmiddag och kraft för att vandra. Färskvaror som mjölk och fil är inte att rekommendera då de är tunga och riskerar att surna. När det gäller bröd så är grovt bröd bättre än ljust. Ett bra bröd är ekologiska råghalvor som ligger förpackade två och två i tjock plast.

Margarin på brödet är inte att rekommendera. Bättre är att använda jordnötsmör, cashewpasta eller tahin.

En bra gröt som mättar och är god är bovetegröt gjord på helt bovete.

Bovete gröt (1 portion)
1 dl hel bovete
3 dl vatten
2 msk solrosfrön
1 msk hela linfrö
1 msk krossade linfrö
2 msk pumpakärnor
2 torkade fikon (eller 1/2 dl russin)

Blanda alla ingredienserna i vattnet. Skär fikonen i bitar. Koka i ca 10 minuter.
Om du inte gillar fikon kan du ta russin istället.

Fikonen eller russinen gör att gröten blir söt och god att äta utan mjölk. Den har ett lågt GI som gör att man håller sig mätt länge. Linfröna gör att förstoppning undviks.

Det bästa är att, innan man går, lägga allt som behövs för en portion i en liten plastpåse. Då behöver man bara ta fram en påse på morgonen och hälla allt i kastrullen och värma. Då vet man att man får med allt och att de kommer att räcka till det antal dagar man skall vara ute.

LUNCH OCH MIDDAG

Frystorkad mat är gjord för att vara lätt att bära och lätt att tillaga. Det finns flera märken på marknaden. De köps där friluftsutrustning säljs. Nackdelen är att de ofta är mycket dyra.

Här är några andra alternativ som är goda:

Mulligatawny – indisk linssoppa (4 portioner)
2 gula lökar
1-2 vitlöksklyftor
1 msk curry
1/2 – 1 tsk curry
1 l vatten
2 buljongtärningar
3 dl röda linser
1-2 lagerblad

Persilja om du har möjlighet att ta med.

Skala och hacka löken. Fräs lökhacket på svag värme i olja tillsammans med curryn. Slå på buljongen och tillsätt linser och lagerbladl Låt soppan koka i drygt 10 min. Strö sist över persiljan om ni har möjlighet att ta med det.

Tonfiskrisotto. 
Om ni tittar på rishyllan i ert snabbköp skall ni leta efter boil in box ris. Det är en portion ris som ligger i en kokpåse som man bara lägger i vattten och kokar så länge det står på paketet.  När man skall resa tar man ur portionspåsarna ut paketet och tar med sig precis så många portioner man planerar att äta.

När man kokar riset kan man blanda in tonfisk som är smaksatt med olika thaismaker. Titta i fiskkonservhyllan i affären så hittar ni dem. Det finns 3 eller 4 olika smaker. Detta kan man blanda i det varma kokta riset utan att behöva värma fisken. En sådan burk är lagom för en person som middag på fjället. Över allt detta strör man sedan rostad lök. Det blir jättegott!

Resan är målet

På en sådan här resa har vi naturligtvis olika mål som vi skall åka till och se men det är också väldigt tydligt att själva resandet i sig är målet. Idag hade vi en transportsträcka från Queen Elisabeth till Masindi i kungariket Bonyori.

Den första biten var det fin asfaltväg. Vi åkte förbi en stor cementfabrik och vi hade Rwenzoribergen som en fond i väster. Det var bara drygt 30 km till Kongo på något ställe vi passerade i början av dagen. Stephen sa att det var ”bakom” Rwensoribergen som alla de flyktingar var som vi hörde talas om veckan innan vi skulle åka ner.

Vi stannade till efter tre timmar på ett hotell och fick ett gott kaffe. Savannen hade för länge sedan ersatts av ett mosaiklandskap som liknar det mellan Kampala och Masaka. Men ganska snart så kom teodlingarna tillbaka som i Bwindi. Vid Kibale kom även regnskogen tillbaka men utan de höga bergen. Den låg där inträngd mellan alla odlingar.

När vi närmade oss Hoima såg vi stora fält med sockerrör för första gången. Här var landskapet ganska platt och på flera ställen såg vi hur både pojklag och vuxenlag spelade fotboll. Vi förstod varför inte Bwindi har något fotbollslag! Där lutar alla gräsplaner minst 45 grader.

När vi åkte förbi ett papyrusträsk utanför Hoima såg vi en utter i en liten ”kanal”. Lite närmare Masindi såg vi vår första ”bishop”, en vacker svart och klarröd fågel.

Vi hade en kort briefing om vad vi sett de senaste två dagarna med vår guide Stephen, duschade och gick sedan till buffén på Masindi hotell. Det här hotellet är det finaste hotell vi övernattat på under resan. De har varmvatten, fri wi-fi och en god buffet.

Ikväll avslutade vi också ”Stjärnorna i Uganda” och det var min tur att gå igenom mitt liv. Det blev tydligt hur varje fas i ens liv i sig är en epok men samtidigt också språngbrädan till nästa epok. Trots att det mitt i livet kan se kanske kaotiskt ut så ser man när man är i femtioårsåldern att det tycks finnas en ”plan” med sitt liv. Allt det jag gjort har blivit sammanfattat i olika omgångar, avslutat och sedan blivit början till nästa fas. I det jag gör nu har jag användning av allt det jag varit med om i livet och alla kompetenser som jag utvecklat.

Jag tänkte mycket i bussen idag eftersom resan tog 12 timmar från Kasinga till Masindi. ”Praktisk samhällsekologi” har varit som en röd tråd genom livet. Under 90-talet gjorde jag en KY utbildning som hette så. Nu kan jag se att det jag håller på med i Global profil och naturkunskapen kan bli fröet till en afrikansk praktisk samhällsekologi. De som verkligen arbetat med en praktisk miljö och samhällsutbildning är VI-skogen. Dessa skall vi besöka på tisdag! På hela resan har vi fått studera ekoturism och hur den kan te sig rent praktiskt. Skulle ingen vilja betala stora pengar för att se våra närmaste släktingar gorillan och schimpansen skulle de antagligen varit utrotade nu. Istället så är de grunden för en stor ”turistindustri” här. Rihaja som låg i hjärtat av Bwindi var till stor del helt beroende av det ekonomiska tillskottet från alla turister.

Här har vi ett dilemma! Skall vi Européer flyga ner till Uganda för att se gorillor och alla andra djur och samtidigt släppa ut ton med koldioxid? Ja jag tror att det är en vettig resa att göra. Genom att vi använda oss av en lokal firma går pengarna direkt till befolkningen här nere som använder överskottet till byutveckling. Genom att bo på de lodger som finns i eller i anslutning till naturområdena ger naturturismen jobb åt många människor och vi som kommer visar att vi sätter stort värde på den natur som finns här nere i Uganda. På det sättet hindrar vi att gorillor och andra djur trängs undan och så småningom utrotas. Vi hindrar att den sista resten regnskog skövlas. Turisterna som kommer hit får en naturupplevelse utöver det vanliga och kommer förhoppningsvis hem med en större känsla för naturen.

Entebbe

Vi fick gå upp kvart över fem för att hinna äta frukost i lugn och ro. Även den var av högsta kvalitet med en mer traditionell menu som äggröra, stekt korv och rostat bröd. Men det fanns ett bord med bara frukter av allehanda slag också.

Vi tog sedan den lilla bussen till flygplatsen och tog oss efter en lång promenad till gate C22.

Flygturen gick över den arabiska halvön. Öken så långt man kunde se. När vi närmade oss Entebbe kom vi in i ett molnlandskap jag aldrig sett förut. Det var liksom tre lager av moln.

När vi landade var jag orolig för hur det skulle gå när jag inte hade mitt vaccinationskort med mig. När jag kom fram till disken där vi skulle köpa visa frågade de inte ens efter det.

Paul och Cathy mötte oss tillsammans med vår chaufför under resan och vår guide Stephen. En kusin till Paul var också med. Vi tog oss direkt till Banana Village i Entebbe. Jag trodde först att det låg ganska nära Entebbe SS för jag hade tidigare sett hyddliknande hus där som var hotell. Men det låg en bra bit längre in mot Kampala.

Fågelskådningen började så fort vi steg ur vår bil. Det var fåglar överallt i träden och buskarna. Vi checkade in och åt en lättare lunch efter att vi hade duschat.

Innan vi åkte till Entebbes botaniska trädgård tittade vi in på Entebbe SS för att hälsa på Yunia och John. När vi gått ur bilen leddes vi in i deras nybyggda hus. Ni måste hälsa på biskopen sa John till oss. Det var ett stor evenemang! Vid honnörsbordet satt biskopen och några andra prästklädda personer. Yunia höll tal och allt filmades. Vi blev presenterade och sedan började en dans och trumföreställning!

 

ISTE 2013: Reach the world

Reach the world startade 1998 i New York och har sedan dess nått 15 000 elever och 600 lärare. Deras program går ut på att en klass får följa en volontärs resa i en främmande världsdel. Klassen får rapporter varje vecka från en resenär som är en stipendiat från något som heter Benjamin A Gilman International Scholarship Program. På så sätt får lite äldre elever som reser träna sig i att arbeta journalistiskt och rapportera och de yngre eleverna får förstahands information om olika ställen på jorden. Eleverna skypar med resenären och ger honom eller henne olika uppdrag att ta reda på saker.

Organisationen har också utvecklat online spel i geografi för de lägre klasserna: Geogames.

Här går det att se videos från organisationens verksamhet: RTW på Vimeo

ISTE 2013: World Leadership School

Av alla globala organisationer som jag träffade på ISTE liknar World Leadership School allra mest vår egen Global Profil och Globala skolan. Men de är större och har utvecklat sitt arbetssätt och arbetar med hela skolor och i fler länder. De har sitt huvudkontor i Denver Colorado.

På den här videon förklarar deras chef Ross Wehner organisationens filosofi: https://vimeo.com/56060333.

Organisationen arbetar med hela skolor och hjälper lärarna genom olika program att få in globalisering och ”21 st century skills”, förmågor som ungdomarna behöver för att bli ledare i en föränderlig värld, utifrån skolans kursplaner. De arbetar med reseprogram, partnerskap mellan klasser, kurser, utbildningsresor för lärare och konsulting när det gäller kursplanearbete. 

Deras filosofi bygger på att man i en global utbildning måste använda erfarenhetsbaserad undervisning, kollaborativt lärande och hjälpa eleverna att utveckla förmågor som de har nytta av i en föränderlig värld. Det kan innebära att arbeta i team, analysera och få fram information, att vara kreativ, klara av misslyckanden, respektera andra samt hitta det man brinner för och sitt syfte i livet.

Deras globala utbildningsprogram fokuserar på att bygga långsiktiga relationer med systerskolor runtom i världen. De ser till att integrera globala erfarenheter och för varje år så växer den känslomässiga kraften i deras program genom kulturutbyten och samarbeten.

De fokuserar också på att få in de globala frågorna i den ordinarie undervisningen utifrån de kursplaner som finns. De arbetar med globala frågor och ledarskap genom att låta eleverna bo och arbeta i lokalsamhällen på landsbygden i de länder de samarbetar med. De ser också lokala ledare som viktiga exempel på globalt ledarskap.

De flesta skolprogram börjar med en 10-21 dagars resa till en lokalsamhälle på landsbygden i Asien, Afrika, Latin Amerika eller USA. På dessa resor så bor de i samhället, arbetar med elever i de lokala skolorna med olika ”service projekt” och går deras speciella kurs i ledarskap och globala frågor. I slutet av sin vistelse får eleverna utveckla sin egen livsvision och sätta mål för sin framtid.

 

Kennedy Space Center

Denna vecka har det varit extremväder i USA. Death Valley och Las Vegas har slagit värmerekord och i Florida och i de östra delarna av USA har det varit mycket regn. Idag när vi åkte från Tallahassee kom vi igenom ett slagregn. Det såg ut som ett dimmoln kring motorvägen men när vi kom in i det formligen vräkte regnet ner. Vi fick sakta ner från 70 mph till 35 mph på några sekunder för man såg knappt 20 meter framför sig!

Kennedy Space center ligger på en landremsa utanför Floridas östkust i jämnhöjd med Orlando. Innan man åker över bron ser man ”US astronaut hall of fame”. När man kommit över bron tornar extratanken till rymdfärgan upp sig vid några stora byggnader. Där ligger ”Kennedy space center visitor complex”. En ”Raketträdgård” sticker upp ovanför taken. Jag känner igen Mercurykapseln från Air and space museum i Washington och Johnson Space Center i Houston.

Kennedy Space Center-27Raketträdgården på Kennedy Space Center

För 53 dollar får man tillträde till utställningarna och en rundtur som tar en ut till Vehicle Assembly building där raketerna till rymdfärderna sätts ihop och till Apollo launch pad där Apolloraketerna sköts upp. Vi tog den bussen så fort vi ätit och gick upp i byggnaden där  bl.a. månraketerna sköts upp. Det var flera Black Vultures där.

Kennedy Space Center-6 Kennedy Space Center-7Vehicle Assembly Building

Kennedy Space Center-2 Uppskjutningsplatsen för Apolloprojektet

Kennedy Space Center-3Här byggs det en väg för fordonet som förflyttar uppskjutningsrampen.

Kennedy Space Center-4Den senaste uppskjutningsrampen sedd från Apolloprojektets ramp.

Kennedy Space Center”Launch control”, den som man använder nuförtiden. När raketen väl har skjutits upp tar ”Misson control” i Houston över. 

Man fick ta en ny buss som skjutsade oss vidare när vi kände sig färdiga med stoppet. Nästa ställe som vi fick se var launch controll som var effektfullt inlagd i en filmföreställning. När man såg hur raketerna startade skakade hela rampen som man satt på och fönstren ovanför. Man fortsatte in i en stor sal där en av de tre återstående Saturnus V raketerna ligger. Vi såg en tidigare i veckan innan i Houston. Den tredje finns i Alabama. De fick aldrig skjutas upp för man strypte pengarna till månprogrammet och de förblev oanvända. Tack vare detta kan vi nu stå under dem och förundras hur de kunde ta oss till månen och tillbaka.

Kennedy Space Center-9Launch control

Kennedy Space Center-8En del av den filmvisning som visade månlandningens historia. Kennedys tal om att ”Vi skall sända en människa till månen och få tillbaka henne levande innan decenniets slut”

Kennedy Space Center-12 Saturnus V raketen i genomskärning där man ser hur man transporterade upp månlandaren. 

Kennedy Space Center-10Varje rymdfärd fick sitt emblem. Här ser vi Apollo X till Apollo XII. De sitter uppsatta utefter Saturnus V raketen.

I hallen där raketen var fanns det också en månsten som man fick röra vid om man ville. Vistelsen i rakethallen avslutar man med en film där man får följa månlandningen sekund för sekund innan den landar i verkligheten framför en på scenen!

Kennedy Space Center-16Det närmaste jag har kommit månen. En månsten som man får röra vid. 

Kennedy Space Center-13Månlandaren landade på scenen framför oss.

Kennedy Space Center-17I utställningshallen fick man titta in i en månlandares inre. 

Kennedy Space Center-14Kommandomodulen till Apollo XIV

På  tillbakavägen blev vi rekommenderade att besöka den nya Atlantisutställningen som öppnade för några dagar sedan. Vi gick in genom sal efter sal och fick se filmer som berättade hur rymdfärgan kom till. Det tog tolv år innan den var färdigutvecklad. Man byggde fem olika rymdfärgor: Columbia, Challenger, Discovery, Atlantis och Endeavour. De två första exploderade 1986 och 2003.

Kennedy Space Center-18 Kennedy Space Center-20 Kennedy Space Center-21 Kennedy Space Center-22 Kennedy Space Center-23 Kennedy Space Center-25

Efter den sista filmen öppnades filmduken och där stod hon: Atlantis! Det var mäktigt och mycket välgjort! Sen kunde man gå runt hela färgan och titta på den både uppifrån och underifrån. Jag fick möjlighet att vara med på en simulering av en rymdfärjestart. Den var mycket verklig. Vi fick sätta oss i en simulator som såg ut som innandömet i en färga och när det startade skakade allt kraftigt. Precis vid starten lutar hela raketen litet. Men kallar det ”Twagg”. Den kommer snabbt i rätt position och under 4 minuter fortsätter allt att skaka. När extratanken sedan släpps blir allt tyst och rymdfärjan svävar ovanför jorden. Taket till simulatorn öppnades och där såg man jorden. En fantastisk känsla!

Kennedy Space Center-26 Sovrum på den internationella rymdstationen.

Kennedy Space Center-15 Collin, Armstrong och Aldrins handavgjutningar som gjordes för att skräddarsy deras rymdräktshandskar.

Kennedy Space Center-24Hubbletelskopet

ISTE 2013

I lördags morse fick Jag och min kollega Daniel Åkerblom besked om att vi fått pengar från  Atlas konferens för att åka till ISTE 2013 i San Antonio.

ISTE står för ”International society for technology in education” och är världsorganisationen för hur man kan utveckla och använda teknik i undervisningen. ISTE startade för 34 år sedan i Oregon på ett grillparty där några personer från Oregon university fick idéen att starta en organisation för hur teknikutvecklingen kan användas i undervisning. Det var först en liten organisation men har nu vuxit och deras stora årliga evenemang är en konferens i midsommartid. Förutom detta publicerar de böcker och ger ut en tidning i ämnet och har många olika intressegrupper som arbetar med olika frågor mellan konferenserna.

Vi var på förra årets konferens i San Diego. På årets konferens skall vi få vara med och har en programpunkt: Digital citizenship.

ISTE:s konferens brukar samla ungefär 20 000 lärare som kommit för att lära varandra det man utvecklat. I San Diego var det en mässa som hörde till själva konferensen men trots att den var nästan fem fotbollsplaner stor så upplevde man aldrig att tekniken tog överhanden. Det handlade mest om pedagogik och didaktik.

”O store Gud!”

Skrev igår om det förenande. Idag fortsatte upplevelserna av förening mellan våra länder; Sydafrika, Uganda och Sverige.

Efter att elever och lärare på Global Profil mött Kalmarsunds gymnasieförbunds styrelse under förmiddagen åkte vi till Mönsterås. En av våra elever som bor där hade fixat ett möte med borgmästaren. När vi efter borgmästarmötet gick till biblioteket fick vi se en vägg där det stod om en sång som spridits över jorden. ”Have you heard ”How Great Thou Art””? frågade guiden våra afrikanska gäster. De började först lite trevande och men inom några sekunder hade de fått rätt toner och sjöng den utantill. Både Ugandier och Sydafrikaner! Vi svenskar blev mäkta imponerade! Här sjöng alla våra afrikanska vänner en sång som skrivits i Mönsterås 1885 och som vi knappt kunde melodin till utan hjälp.

”O store Gud” skrevs av Carl Boberg 1885 på väg hem från ett oväder på Oknö i Mönsterås. Den publicerades sedan 1886 i Mönsterås tidning. Efter många översättningar har den spridits över världen. En av de mest kända tolkningarna är den av Elvis Prestley från 1967.

Vi blev alla imponerade av det moderna biblioteket som visades upp för oss.

Dagen avslutades med ett besök på Södra Timber. Om det var något som imponerade på våra gäster så var det det gigantiska sågverket! Vilket jättejobb att sätta ihop en sådan jättemaskin som skall klara av att såga massor av stockar och samtidigt göra det på ett sådant sätt att mesta möjliga av stocken tas tillvara.

Det känns fantastiskt att tänka att alla skruvar, hjul och kedjor måste först ritats upp och tänkts ut hur de skall sitta tillsammans. Sen skall allt sättas ihop och den ena processen passa in i den andra. Tänk sedan när allt satts ihop och det var dags att trycka på starknappen och allt fungerar i den kilometerlånga fabriken! Då kan man brista ut: ”O store Gud!”