Kategoriarkiv: Personlig utveckling

Radion som öppen lärresurs: Ligga med P3

Posted on by
Svara

Vi har nu avslutat avsnittet om sex och samlevnad i Naturkunskap 1b. I detta avsnitt har en av mina ambitioner varit att presentera och låta eleverna få ta del av bra öppna lärresurser i ämnet. Jag vill att de skall ha bra sidor som de kan gå till de närmaste åren för att hitta fakta och få insikter.  I vårt projekt ”Radion som öppen lärresurs” fick jag tips av Yasmine El Rafie om P3:s program inom sex och samlevnad: Ligga med P3. De har både en hemsida och facebooksida om man vill följa det som de tänker ta upp i sina program.

En av de första uppgifter som mina elever fick var att gå igenom Ligga med P3:s arkiv av radioprogram i olika ämnen och lyssna igenom ett program som har ett ämne som de tycker ungdomar i deras ålder bör veta. De skulle också göra en kort recension av programmet där de talade om vad det handlade om och varför det kan vara viktigt för ungdomar att lyssna på programmet.

På detta sätt fick ungdomarna en översikt av vad det finns för olika ämnen som programmet tagit upp och både jag som lärare och eleverna får en insikt i vilka program och ämnen som dagens elever tycker är intressanta. Vi har sammanställt vilka program de tog upp och alla deras kommentarer. Denna sammanställning, där alla mina klassers kommentarer blandats och skrivits utan namn, läggs ut på vår gemensamma lärplattform.

Här skall jag visa de program som de tog fram och hur många elever som tipsat om just det programmet. Min kollega Anders Alinder har hjälpt mig att sammanställa allt:
- Robert tipsar om sexställningar (8 elever)
- Sexuella trakasserier på jobbet. (5 elever)
- Kyssar, kyssar, kyssar! Hur är den ultimata kyssen? (3 elever)
- Vad fan är en stark kvinna? (3 elever)
- Svårt att slappna av vid sex (3 elever)
- Sex på jobbet – men var? (3 elever)
- Jag har problem med min ”bullkuk” (2 elever)
- Han hade klamydia och gonorré samtidigt (2 elever)
- Musiken som är bäst att ha till sex (1 elev)
- Sexställningar (1 elev)
- Samtalet om knullkompisar (1 elev)
- Drömcoach tolkar dina sexdrömmar (1 elev)
- ”kolla blatten, värsta horan” (1 elev)
- Hur har jag säkrare oralsex? (1 elev)
- Jag kommer för tidigt (1 elev)
- Sex i rullstol (1 elev)
- Ensamhet, han får aldrig ligga (1 elev)
- Vägrade fatta att jag blev dumpad (1 elev)
- Taxichauffören: Jag vill följa med dig hem, jag betalar.(1 elev)
- Hon fick blodpropp och tappade sexlusten (1 elev)
- Jag har haft sex med 200 personer (1 elev)
- Vem fan var den där Valentin? (1 elev)
- Hon blev sexuellt trakasserad av två ordningsvakter (1 elev)
- Vaktmästaren kom med ovälkomna inviter (1 elev)
- LMP3-Simon är HIV positiv v19 (1 elev)
- Lilla gumman har du ingen humor (1 elev)
- Imorgon kanske EU förbjuder porr (1 elev)
- Tretton år efter våldtäkten (1 elev)
- De vill ha mig på grund av min hudfärgen (1 elev)

Hälsa och SSI

Posted on by
Svara

I min undervisning i naturkunskap försöker jag att undervisa med SSI (Socioscientific issues); etiska dilemman. Det är också en del av Linnéuniversitetets forskning inom samma ämne och ämnesdidaktikern Mats Lindahl följer min och min kollega Daniel Åkerbloms undervisning sedan ett och ett halv år tillbaka.

Läsåret började jag med ett hälsoarbete för eleverna. Vi delar in eleverna från första början i basgrupper med 4-5 personer i varje grupp. Dessa grupper fick i uppgift att fördjupa sig i inom ett område av hälsa. De kunde välja på kost, sömn, träning, tobak, alkohol, droger, konumtion och en grupp även sex.

De får själva bestämma vilka frågeställningar de skall undersöka men de skall titta på området ur samhälls-, individ- och miljöperspektiv.

De skall göra en undersökning och få in den i den rapport de sedan skriver. De flesta gör en enkätundersökning men även olika träningsmetoder kan t.ex. också testas i verkligheten och redovisas.

Som ”lärobok” använder de internet och söker efter fakta på hemsidor och i bloggar Eleverna skriver sin rapport tillsammans i ett Goggle Drive dokument. Dessa Google Drive dokument samlar jag i en mapp där alla kan se allt. På så sätt kan de följa varandras arbete.

När de skrivit klart sin hälsorapport är det gruppredovisning. Alla grupper splittras och redovisar i tvärgrupper. Timmen efter gruppredovisningen är det aktuellt med en individuell redovisning. Denna gör de i en loggbok som ligger i ett Google Drive dokument. De får skriva om hur de skapar en hållbar hälsosam livsstil de närmaste 10 åren. Alla får sitta en timme och skriva på datorn. När jag sedan tittat på dem och har betygsamtal säger jag till dem att de får fylla på denna fråga under hela läsåret.

En skola i Sembabule district, Uganda

Posted on by
Svara

Vi hade åkt på gropiga vägar i över en timma från Masaka ut på den ugandiska landsbygden i Sembabule district. Ja vägarna var riktigt gropiga! Banan odling efter bananodling och ett öppet landskap som inte var helt olikt det man kan se på vissa ställen på Öland. Vi tar in på en ännu smalare väg och kommer upp på en kulle. Plötsligt breder det ut sig ett böljande landskap och där framme högst upp på kullen ligger det en liten skola. Det är ”Future farmers” skola. Ett skolprojekt som VI-skogen runt Viktoriasjön dragit igång.

Vi hinner inte stanna den vita jeepen vi åker i förrän det kommer en hord av springande barn emot oss. De trummar, dansar och sjunger för att hälsa oss välkomna! Vi blir helt omtumlade. En sådan glädje, en sådan energi!

Sembabule district-6

De leder oss bort till ett räd i hörnet av deras skolgård där det finns lite skugga. Där skall de berätta för oss vad de håller på med. Vi sätter oss på några uppställda stolar och så fortsätter dansen och sången. De sjunger om hur man skall hålla sig frisk och de dansar och sjunger om varför träd är viktiga. ”Trees is life” står det på en liten skyllt på ett av träden vi sitter under.

Farmer for future - Sembabule district 2012

Sembabule district-4

Sembabule district-2

Sembabule district-5

Jag slås utav hur bra de afrikanska lärarna använder kultur som pedagogisk metod. Barnen lär sig med hela kroppen. Deras kunskap utstrålar glädje!

Runt skolan finns det odlingar av många slag som eleverna lär sig att sköta. Grunden är som på de flesta ställen i Uganda kokbananer eller ”matoke” som de kallas här. Man odlar enligt agroforestry principen där man samodlar lägre växter med mer buskliknande arter och träd. På så sätt kan man få större skördar och de olika växterna stöder varandra. Eleverna får också lära sig ekologisk odling.

De var 80 elever i låg- och mellanstadieåldern som fick använda de två klassrummen som rymdes i det lilla huset. Men mycket av undervisningen sker utomhus ute på fälten så de är inte inne hela tiden.

Sembabule district-7

Foto: Åse Möller och Dan Frendin

Den svenska skolans vision

Posted on by
1

Hur ser den svenska skolans vision ut?

Den frågan fick vi av en föreläsare på en kick off när vi startade läsåret för ett par år sedan. Är visionen ökad ordning, att inte få ha mobiltelefoner på lektionerna, fler nationella prov och betyg i årskurs 3? Vi som satt i publiken skrattade åt föredragshållaren samtidigt som skrattet fastnade i halsen. Vi var många som kände att den svenska skolan saknade en bärande vision.

Ändå känner de flesta av oss lärare att vi gör ett viktigt jobb. Ja alla andra jobb skapas ju av att vi gör vårt jobb. Vi lägger grunden för elevernas kompetens och möjlighet att utbilda sig till det yrke de önskar. ”The nation is because we are” skanderade lärarna på ett fackligt möte jag besökte i Entebbe i Uganda för ett par år sedan.

Jag har funderat en hel del över hur den svenska skolans vision ser ut. Har försökt komma åt det genom tanken ”vilka fråga är skolan svaret på?”

I torsdags när jag hörde Augustin Erba beskriva radioteaterns projekt ”Världshistorien” så fick jag en fråga till svaret. Programmet tar varje dag upp och gestaltar en människa som vågat livet för någon annan och verkat i Raul Wallenbergs anda.

Under dagen har jag letat upp skollagen. Det är i skollagen som den svenska skolans vision står:

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

När jag läser detta och kopplar det till det jag lärt mig om det nya utbildningsparadigmet så läser jag in ”personalized learning”, ”passionbased learning”, Socioscientific issues, hållbart entreprenöriellt lärande och FN rollspel.

5 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.

Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

De mänskliga rättigheterna står inte mindre än tre gånger i skollagens första paragrafer! Här har vi en av grunderna för den svenska skolans vision. Jag har tidigare i min blogg skrivit om de mänskliga rättigheterna som en av dessa principsamlingar som kan ange grunden för ett socialt hållbar samhälle. Historiken kring hur dessa rättigheter tagits fram och var de hämtat inspiration ifrån står att läsa i Wikipedias artikel i ämnet. Som lärare bör jag vara väl förtrogen med dessa principer och demokratins grunder.

10 § I all utbildning och annan verksamhet enligt denna lag som rör barn ska barnets bästa vara utgångspunkt. Med barn avses varje människa under 18 år.

Barnets inställning ska så långt det är möjligt klarläggas. Barn ska ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

I den tionde paragrafen lyfts barnets möjlighet att uttrycka sina åsikter fram. För att barnets inställning så långt det är möjligt skall kunna klarläggas måste vi vara bra på att lyssna. Vi måste lära barnen att uttrycka sina sanna åsikter.

Utifrån paragraf 10 blir förmågorna att djupfråga, djuplyssna, djuplyssna till sig själv och djuptala viktiga att få in i undervisningen. Kort sagt att utveckla ”hållbart lärande”

Ett tågmöte

Posted on by
2

Vi kan mötas på många sätt. Ett av de mest givande sätt jag har mött människor på är på tåg. Man har en lång resa framför sig och den person man råkat komma bredvid i tågstolen har ingenting särskilt för sig de närmaste timmarna heller. Den andra människan är inte på något sätt involverad i ens liv och man kommer antagligen aldrig mer att träffas. Det gör att man kan öppna sig och prata fritt om allehanda saker som är viktiga. Ofta har jag kommit fram till min destination berikad av sådana möten.

Ett av de, för mitt yrke, viktigaste mänskliga möten jag haft hade jag på ett tåg för över 30 år sedan. När jag igår skrev ner mina anteckningar från inledningen av min Alaskaresa fick jag upp sidan från den femte juli 1981 där jag beskrivit detta möte. Jag hade inte läst det sedan 80-talet.

Vi hade vandrat i Denali National Park ett par veckor och skulle resa vidare söderut till Anchorage.Vi gick på tåget.

”Jag hamnade utanför de andra i min grupp som satt två och två. Detta gjorde det möjligt för andra att sätta sig bredvid mig. Jag tycker det är bra att sitta så för då kan man få kontakt med andra. Det satte sig en tjej bredvid mig som stannat ett dygn vid Denali. Vi kom att sitta och prata med varandra i sex timmar non-stop. Ingen av oss hade pratat med någon på ett tåg så länge utan avbrott. Hon hade jobbat som lärare i ett år i den lilla staden Aklavik med 800 invånare. Den kom till 1917. Man trodde snart den skulle förstöras för att McKenzie flodens delta ändrade sig ständigt. Man flyttade över administration mm och gjorde ett nytt samhälle på andra sidan floden. Många trivdes inte utan flyttade tillbaka.

Hon hade många kreativa idéer om undervisningen för vad som motsvarar vårt mellanstadie. Grundidén var att använda barnens egen värld omkring dom som utgångspunkt för all undervisning. Hon försökte att lägga så mycket som möjligt av undervisningen utomhus. Integration av de olika ämnena var viktigt för henne.

Några exempel:
1. För att lära ut delade tal fick barnen baka en äppelpaj. Då ingick matte (hur mycket av varje ingrediens), kemi (vad händer när man blandar saker) och språk (att läsa recept). Sedan delade de de olika pajerna olika mycket och åt upp allt till sist.
2. För att lära ut geometri gick hon ut med barnen på gatan och letade efter geometriska figurer i deras vardag.
3. På en julavslutning hade barnen en ”Magic show” där de hade olika stationer med bl.a. astrologi, spå i hand och numerologi. Det sistnämnda gick ut på att utifrån olika sätt att göra om sitt namn och födelsedatum komma fram till ett nummer. Varje nummer motsvarade sedan en egenskap, t.ex. att vara noggrann, duktig och vänlig. Bara positiva egenskaper togs med. Barnen fick styrkt självkänsla. Hennes klass fick hålla ”undervisning” för de andra klasserna på de olika stationerna. Barnen tyckte det var så intressant se hon kunde bara stå och se hur allt flöt.

Kreativitet var något som hon hade och kunde inspirera andra att få.

Sen berättar dagboken en massa fakta om Canada som hon berättade för mig. Hon beskriver också hur hon låter barnen arbeta med sina egna ”legends” och skapelsemyter.

Dagboksanteckningen slutar med: ”Efter sex timmars pratande var vi tillbaka i Anchorage. Solen gassade och vi gick uppför den långa trappan till centrum.”

Sen sågs vi aldrig mer. Så som ett tågmöte skall vara.

Detta mötet gav mig en ny syn på vad utbildning kan vara. Det sådde ett frö till det som jag sysslar med nu i den digitala eran. När jag läser dessa anteckningar ser jag att det är de grundprinciper som vi nu förverkligar på våra Global profil kurser och i den naturkunskap undervisning som jag vill utveckla. Jag fick de första idéerna till detta på ett vildmarkståg som körde fram genom en av de mest undersköna naturområden jag upplevt

Vi möttes. Hon förde kunskapen vidare.  Över 30 år senare förverkligas den i en annan skolform, i en annan tid, på en annan kontinent och med nya tekniska hjälpmedel. Det hon visade mig var hur intressant ett lärarjobb kan göras. Hon var en av de som inspirerade och påverkade mig att större delen av mitt liv vilja arbeta som lärare.

Där kunde dagens bloggpost sluta. Men det finns en fortsättning. Under årens lopp så har jag hittat lappen med hennes namn och adress som jag fick innan vi skildes åt. Jag har hittat den ungefär varje gång jag flyttat och har varje gång undrat vad det blev av henne.

När sedan Facebook kom fick jag idén att försöka hitta henne. Jag skrev in hennes namn och fick fram fem som hette så. Skrev till alla och fick svar: ”No I live in Florida. I have never been in Alaska. But good luck to find your friend” och liknande svar tills den femte svarade: ”Yeas that was me!”

 

Resan som pedagogiskt verktyg

Posted on by
Svara

I Global profil gör vi en resa med eleverna till Uganda eller Sydafrika varje höst. En grupp åker till Entebbe i Uganda och den andra till Port Shepstone i Sydafrika under två veckor. Under dessa resor bor eleverna i familjer eller elevhem och vi lärare bor hos lärare. Vi deltar lite i den ordinarie undervisningen men har framförallt lektioner ihop i det utbytesprogram som vi genomför. Vi har arbetat med ”hållbart entreprenörskap” som tema och arbetar nu med olika case. I vårt program ingår också studiebesök på olika ställen som t.ex. Vi-skogen i Masaka, Uganda och Roben Island i Kapstaden.

Detta är den kurs, av alla jag varit med om, som känns mest meningsfull och verkligen leder till ökad kunskap och personlig utveckling för eleverna. När eleverna möter en annan kultur i verkligheten får de perspektiv på sina egna liv och allt de lärt sig i skolan. Vad jag har förstått genom att följa eleverna så gör en sådan resa att det de lärt sig teoretiskt i flera ämnen som religion, historia och samhällskunskap faller på plats. Personligt känns det som de på två veckor gör ett kliv på flera år i deras personliga utveckling.

På idrottprogrammet har vi en tre dagars paddling i Alsterån på våren. När eleverna sätter sig i kanoterna känner de sig ovana och kanoten känns ranglig. De kan hojta till för varje liten oförsiktig rörelse. Dag tre åker de obehindrat nerför forsar och parerar för stenar och tar i för att hitta den bästa vägen ner. På tre dagar utvecklar de ett mod och en vilja som inte går att läsa sig till i någon lärobok. De tränar samarbete på ett sätt som inte går att göra innanför skolans väggar.

Sista året på idrottsprogrammet åker hela klassen upp till Sylarna och genomför en veckas vandring från Storulvån upp till Sylmassivet. På en sådan vandring i början av september kan man få vara med om två årstider på bara några dagar. Bilden på min blogg är från resan 2012. Många elever har inte varit norr om Stockholm och ännu färre har fått uppleva Sveriges fjällnatur. Genom dessa dagar får de en konkret och fysisk upplevelse av naturen. De lagar mat och bor i tältlag. Samarbete och att vara noggrann med säkerhet och omdöme är sådant som de utvecklar.

På grund av paddlingen och fjällresan utvecklar klasserna en gemenskap jag sett i få andra klasser.

Av mina lärarerfarenheter är ”resan” som pedagogiskt verktyg ett av de kraftfullaste redskap vi har. Rätt använd och med god förberedelse kan de ge eleverna impulser som kan påverka deras framtida liv. Det ger en personlig utveckling på många plan   och mycket av det man gått igenom i klassrummet kan falla på plats. Det kommer in i en större helhet och blir verkligt.

Står man i Idi Amins fängelsehålor och ser blodskriften på väggarna blir begreppet ”diktatur” och ”skräckvälde”  väldigt verkligt. Står man bland stenarna nedanför frostsprängningarna på fjället ”Slottet” vid Sylarna förstår man vilka krafter som är i rörelse i naturen när vårt landskap formas.

Windows of opportunity

Posted on by
Svara

Första gången som jag kom i kontakt med begreppet ”windows of opportunity” var 1995 under en kurs med Warren Ziegler. Vi höll på att lära oss ”enspirited envisioning” eller ”visionsbygge inifrån” som vi kallade metoden på svenska. Om man utvecklar en vision över sitt liv, sitt samhälle, sitt jobb eller något annat så är man mera beredd när ett ”windows of opportunity” inträffar. Översätter man begreppet blir det väl ungefär ”möjlighetsfönster”. Den tid då någon sak är möjlig att genomföra. Kommer man för tidigt är inte fönstret öppet. Kommer man försent har det hunnit att stängas.

Ett viktigt ”windows of opportunity” var tiden runt 1992. Berlinmuren hade fallit några år tidigare och Sovjetunionen upplösts. Det kalla kriget ebbade ut och det fanns en optimism om en ny värld som gjorde det möjligt för Riokonferensen som hölls sommaren 1992 att få fram en rad banbrytande dokument och konventioner som Agenda 21, skogsprinciperna, konventionen om biologisk mångfald och klimatkonventionen. I flera historiska analyser som jag hört eller läst de senaste åren menar analytikerna att det inte hade gått att få fram den typen av konventioner och dokument varken före eller efter i världshistorien.

Tittar man på den sammanställning som jag gjort över principer för hållbar utveckling så kom de flesta också strax innan 1992. Hade inte Riokonferensen varit så hade säkert inte arbetet med miljöledningsstandarderna gått så snabbt som de gjorde. Jag tror inte heller att så många av Sveriges kommuner fått ner sitt oljeberoende så mycket som de faktiskt har nu.

I mitt eget liv upplevde jag ett tydligt ”windows of opportunity” i senare delen av 1990 talet. 1994 fick jag i uppdrag att utbilda Aneby kommuns nytillträdda kommunstyrelse i hållbar utveckling och Agenda 21. Efter seminariet kom kommunens miljöchef och stadsplanechefen fram till mig och undrade om jag ville ta fram en eftergymnasial utbildning i miljö och hållbar utveckling som kommunen kunde genomföra. Aneby ville specialisera sig på och utmärka sig som en ekokommun. Jag tyckte det lät spännande och lovade att se vad jag kunde göra.

Under året som gick fick jag idé efter idé hur en sådan utbildning skulle kunna läggas upp. Jag såg att det fanns internationella metoder för att miljöanpassa hushåll, grannskap, kommuner, regioner och företag som man kunde sätta ihop på ett intressant sätt. Med kompletterande teorikurser så växte kursen i ”praktisk samhällsekologi” fram. Men i vilken form skulle den genomföras? Det passade inte med den vanliga gymnasieskolan. Som universitetskurs var den alldeles för praktiskt inriktad. Jag kom ingen vart. Den fick ligga till sig.

Så en dag ringde en av säljarna på AmuGruppen som jag då arbetade hos och berättade att regeringen tänkte starta en försöksverksamhet med något de kallade ”kvalificerad yrkesutbildning”. Jag behövde bara ögna igenom förslaget för att förstå att det passade som handen i handsken för det utbildningskoncept som jag kommit fram till. Vi förberedde en ansökan och skickade in en direkt när det blev möjligt att ansöka. Eftersom det var ett nytt koncept som inte funnits tidigare så kom det inte in så många ansökningar i början. Det gjorde att vi ganska lätt fick ett ”ja” och kunde starta den första kursen 1997. Totalt blev det 7 utbildningsomgångar.

Hade jag inte haft mitt koncept i stort sett klart hade vi inte kunnat skicka in det så fort. Genom att jag hade en vision av en ny typ av utbildning kunde vi få igenom den när ett ”windows of opportunity” öppnades.

Så om man har idéer eller annat som man vill göra men inte får igång av olika anledningar så kan de löna sig att lägga det i byrålådan ett tag och invänta den rätta tiden då ”fönstret” öppnas.

Mellan två paradigm uppkommer ofta ett möjlighetsfönster. Där är vi nu när det gäller utbildning. ”When a paradigm shift, everybody goes back to zero” säger Joel Barker i sin film ”Paradigm – mönster som styr”. När ett nytt paradigm träder in kan man lösa gamla problem på nya sätt och möjlighetsfönster öppnas som så småningom stängs när behoven mättats eller konkurrensen blivit för stor.

Att bygga sitt personliga lärnätverk

Posted on by
Svara

Ett personligt lärnätverk är de personer som man har till hands att fråga eller diskutera med om det är något man behöver veta eller prata igenom. Det kan också vara ett nätverk av personer som förser en med fakta, information och mer analyserad kunskap.

För en lärare var det förr främst kollegiet på skolan som var ens nätverk tillsammans med ens gamla kurskamrater från studietiden och lite nytt folk man lärt känna sedan man börjat jobba. Författare som då och då kom ut med nya böcker eller artiklar kunde också förse lärare med nya idéer och kunskap.

En av de saker som kännetecknar det nya utbildningsparadigmet är att det nu går att skapa ett lärnätverk som både är stort och omfattande och innehåller de bästa experterna i världen. Du kan också få ta del av deras insikter varje dag var du än befinner dig bara du har din smartphone med dig. Det som gör detta möjligt heter bloggar, Twitter, Facebook och Google+.

Mina erfarenheter av hur man skapar ett sådant nätverk skall jag beskriva här.

Bloggar
Olika källor är bra för olika kunskap. Skall man få reda på vad som händer i utbildningsvärlden när det gäller digital utveckling så är det oftast bloggar man får gå till för att få kunskap. Eftersom bloggar är en del av den digitala utvecklingen så är det inte så konstigt.

Det man skall göra för att bygga upp sitt nätverk av bloggare är att först hitta en som bloggar inom det kunskapsområde man är intresserad av. Oftast följer bloggare andra bloggare så tittar man i marginalen till en blogg kan man ofta hitta andra som kan vara intressanta att följa också.

För att få en översikt av de bloggar man följer kan man lägga in deras RSS flöden i en RSS läsare som t.ex. Netvibes. Då kan man lättare titta igenom det senaste snabbt. Har man en egen blogg kan man också lägga in bloggar man följer där.

Inom ämnet naturkunskap finns det inte så många bloggare. Men en som jag följt länge är Linn Gustavsson. Hon har bloggen ”Jakten på den perfekta lektionen” där hon skriver om hur hon utvecklar sin undervisning. Den har jag fått många bra tips i!

Alastair Creelman t.ex. har också en blogg ”Flexspan” där han redogör för sin omvärldsbevakning inom IT och utbildning.

Twitter
Twitter är en sk mikroblogg där man bara får använda 140 tecken. Den använder bloggare för att sprida sina bloggposter. Det är med Twitter som man bäst hittar intressanta bloggar. Eftersom alla ser allt och kan följa alla är det bara att söka på en känd expert eller annan person som besitter de kunskaper man vill ta del av. När man hittat hen kan man följa den personen och ta del av det som Twittras ut. Går man sedan in och tittar vem han eller hon följer eller de som följer personen ifråga så kan man hitta fler att följa. På detta sätt kan man få tips och råd från hela världen varje dag rakt ner i sin smartphone eller dator.

Twitter är nog det digitala verktyg som jag har fått mest information ifrån och hittat mest spännande bloggar och hemsidor.

Vill man söka efter något använder man en sk hashtagg (#). Man sätter # framför det som man vill söka. Vill man hitta tweetar om t.ex. betygsbedömning skriver man #betygsbedömning i sökrutan. Då får man upp alla som twittrar om det.

Här är några exempel på twittrare som twittrar om det nya utbildningsparadigmet som jag följer och som ofta har intressanta saker att komma med:

Länkskafferiet – söktjänst med 4500 digitala lärresurser
Sir Ken Robinson – känd föreläsare
Åsa Petersson - projektledare inom folkbildningen med flexibelt lärande
Stefan Pålsson – omvärldsbevakare av bl.a. den digitala utvecklingen inom skolan
Steven W. Anderson – en av världens främsta twittrare om digitalt lärande
Alastair Creelman – omvärldsbevakare av e-learning på Linnéuniversitetet

Facebook
Ju längre jag varit med i Facebook ju mer använder jag den i min omvärldsbevakning. Den är en viktig del i mitt lärnätverk. Dels så lägger flera av mina kollegor ut intressanta länkar och dels finns det intressanta sidor att följa. Genom att följa Vetenskapsradion Klotets sida har jag i ett par år varit med i deras ”storredaktion” och fått ta del av vad de gör. De är min  bästa omvärldsbevakare av miljöområdet.

Det finns också ett par sidor som tar upp det nya utbildningsparadigmet: ”Förändra skolsverige” och ”Flippa klassrummet”.

Google+
Google+ liknar Facebook men du bestämmer själv vilka du vill sända de olika posterna du lägger ut till. Man lägger sina kontakter i cirklar som man sedan använder när man skall lägga ut en länk , foto eller något annat man vill dela med sig av.

Här kan man också försöka hitta experter inom sitt område och se vilka de har i sina cirklar. På så sätt kan man hitta många intressanta personer som man kan lägga in i sina egna cirklar och följa.  Allt som dessa lägger ut ”publikt” kan man sedan se.

På senare tid kan man också bilda grupper i Google+. Jag är t.ex. med i ”Science on G+”, ”IT i skolan”, ”Skollyftet”, ”Datorstött lärande” och ”Advances in Medicine and Biology”. Genom dem får man många intressanta länkar och intressant information och kan följa diskussioner som förs.

Wikipedia – en ny folkrörelse för bildning?

Posted on by
Svara

De senaste veckorna har vi haft som uppgift till våra elever på Global Profil att skriva varsin artikel på Wikipedia om något av det som de varit med om på sina resor i Uganda och Sydafrika. Detta som examination på sin kurs i globalkunskap. Under arbetet har jag sett hur de lär sig att allt de skriver måste ha en förankring i en oberoende källa. De tränar sig att uttrycka sig formellt och sakligt. De ställs inför frågan: ”var passar min nya kunskap in i det som man redan vet”. I det sistnämnda kommer de åt själva kärnan i vad det innebär att lära sig: att binda samman det nya man lärt sig med det man visste innan.

Wikipedia görs av frivilliga ideella krafter som vill att kunskap skall vara fri och av god kvalitet. Wikipedia har förändrats mycket bara de sista fem åren. Förr sågs den som något vem som helst kunde skriva i och var därför inte att lita på. Nu har kvalitetskraven skärpts betydligt och en grupp ”Wikipedianer” ser till att allt klotter och artiklar med dålig kvalitet tas bort så fort som möjligt.

När artiklar tas fram sker det i en lärande gemenskap där var och en bara bedöms utifrån sin kunskap, sitt omdöme och det man bidrar med. Wikipedia styrs i form av en merokrati. Det är ens meriter som bestämmer hur mycket inflytande man får. De flesta skriver under ett alias och alla artiklar kommer ofta ur en diskussion som en grupp Wikipediaförfattare deltagit i för att ta fram bra artiklar om ett kunskapsområde.

Våra elever deltar tillsammans med andra människor ute i samhället. Genom att de får skriva i Wikipedia får de bidra till samhällets samlade kunskap om det de skriver om. De blir en del av ”det riktiga samhället”.

Det är här Wikipedia har sina stora fördelar och möjligheter att bli en ny folkrörelse för bildning! Varje ort, kommun eller socken, kan starta en grupp på Wikipedia där man diskuterar hur man på bästa sätt skall presentera kunskapen om det ställe på jorden där man bor. Det kan vara några från ett länsmuseum, några från kommunala myndigheter, några från olika ideella organisationer som naturskyddsföreningen, ornitologiska föreningen, pensionärsföreningen och hembygdsföreningen m.fl. Var och en skriver utifrån sitt intresse och alla bidrar med sin del. I det arbetet kan elever från den lokala skolan vara med och på så sätt ta del av att bestämma vad som skall stå om sin hembygd i Wikipedia.

När ett sådant arbete pågått en tid har det byggts upp ett kunskapsmaterial som kan beskriva hembygdens historia,dess samtid och natur. Ett material som sedan kan vara till stor nytta i t.ex. skolor och kommunalt arbete. Genom att eleverna själva varit med och bidragit tror jag att de får en helt annan känsla för sin hembygd och för det material som de själva varit med och tagit fram.

I det arbete kan också gamla och unga, experter och amatörer mötas. Skolan kan ännu tydligare blir en del av samhället och en drivkraft i dess kunskapsutveckling.