Varför är ”estetisk verksamhet” viktigt?

I min ungdom tecknade jag mycket. Jag gick igenom Åke Skölds teckningskurs när jag gick i femte klass. När jag kom till kapitlet som handlade om att teckna fåglar följde jag med min klasskamrat Claes ut till Stjärnholmsviken i Oxelösund och tecknade skäggdoppingar. Detta gjorde att jag blev nyfiken på att lära mig mer om fåglar. När jag läste om dem i böcker hemma ville jag ut och teckna det jag lärt mig. Ju mer jag var ute och tecknade ju mer ville jag lära mig. Teckningen var det som drev mig till att lära om naturen. Teckning och kunskapsinhämtande gick hand i hand.

När man tecknar tränar man upp sin observationsförmåga. Observation är grunden för det vetenskapliga tänkandet enligt Aristoteles. Jag kände ofta att om jag inte tecknat av ett föremål hade jag inte ”sett” det.

Att teckna natur är ett sätt att uppleva naturen. Man sitter stilla och naturen kommer till en. Vid många tecknarstunder upplevde jag mig som ett med naturen.

När man tecknar och målar tränar man fokusering. Handen och hjärnan arbetar ihop.

Howard Gardner heter en amerikansk proffessor i psykologi som skrivit om ”de multipla intelligenserna”. Två av de åtta intelligenser som han hittat går in under ämnet ”estetisk verksamhet”: musikalisk rytmisk intelligens och visuell spatial intelligens. När vi inte har estetisk verksamhet som obligatoriskt ämne i gymnasiet berövar vi våra ungdomar från att träna en fjärdedel av sin intelligens.

EU:s vision över den vad som bör ingå i utbildning i Europa tar upp 8 nyckelkompetenser. Den åttonde av dessa är ”kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer”. Varför skall inte svenska ungdomar få hela den kompetens som EU förespråkar?

Motsvarigheten till EU:s 8 nyckel kompetenser i USA är det man kallar ”21:st century skills”. Där är ”konst” ett av de kärnämnen som man tar upp.

Genom den digitala revolutionen går vi mot en mer transmedial skola. Eleverna får inte bara sin kunskap från text. Ljud och bild är också mycket viktiga och eleverna behöver lära sig att uttrycka sig genom olika medier för att förstå dem fullt ut. Att inte ge svenska gymnasieungdomar grundläggande kunskap och erfarenhet av estetiska processer i skolan är att undanhålla dem från viktig kompetens.

Att den svenska gymnasieskolan inte längre har estetisk verksamhet som obligatoriskt ämne är ännu ett tecken på en skola i förfall. När jag kommit till skolor i Uganda och Nicaragua är det bl.a. genom dans och musik de visat sin mänskliga glädje och kunskap.

Zumba fitness

När man arbetat mycket. Haft mycket elevkontakter. Förklarat och förklarat och förklarat svåra orsakssamband och begrepp inom naturkunskapen. När elevarbeten kommenterats och gåtts igenom. Vad gör jag för att koppla av och ladda batterierna? Går på Zumba fitness på mitt gym Wellnes studio (fd Nordic Club). Body jam och Sh´bam går också utmärkt. Gruppdans är glädje och motion!

Bronsibis och Sh´bam

När terminen är igång känns det ofta som om man jobbar jämt. I tanken är i alla fall jobbet med hela tiden. ”Hur gör du när du skall koppla av och få ny energi i ditt jobb?” Den frågan fick jag när jag blev intervjuad av radio P4 efter guldäpplenomineringen. ”Jag sticker ut och tittar på fåglar” sa jag ”och jag dansar gruppdans”.

Idag blev det rekreation på båda sätten. Strax innan skymningen åkte vi och tittade på två bronsibisar som sökte föda i en liten by som heter Resby på Möreslätten. De gick i en liten våtmark bakom en ladugård.

Lite senare på kvällen blev det Sh´bam på Nordic club eller Wellnes studio som det nu heter. Naturligtvis träffade jag en gammal elev som också kom på dansen. Har man bott i samma stad i över tjugo år och varit lärare nästan hela tiden så träffar man på elever var man än går.

N´dere troup

Solen håller just på att gå ner. Vi har ätit en mycket god middag hos en av rektorerna som har sitt hus i Kampala. Vi befinner oss i stadsdelen Ntinda. Trummorna och de Ugandiska ”gitarrerna” ljuder över scenen. De första dansarna kommer in och dansar två danser.

Sen kommer Stephen in. Det var Stephen som bildade dansgruppen N´dere troup på 80-talet och lyckades försona olika stammar i Uganda. ”Människor som dansar tillsammans krigar inte” avslutade han kvällen med att säga efter en mängd olika danser från olika delar av Uganda.

Global profil möter musikprofilen och dansare

Idag avslutade vi dagen med att äta tillsammans för att sedan gå på konsert i Skeppets aula och höra musikprofilen spela och sjunga. När konserten var slut visade dansutbildningen på Jenny Nyströmskolan upp en kavalakad av jazzdanser genom tiderna.

Dans Global profil 2013

När föreställningarna var slut var det dags för alla att dansa schottis. Det blev både par-schottis och fyramanna-schottis till fiolmusik. Sen blev det traditionell Ugandisk dans och zuludans och olika improviserad dans så som det kan bli när människor från olika kulturer träffas.

Att skapa kultur är att leva.

Dans Global profil 2013-2

Dans Global profil 2013-3 Dans Global profil 2013-4

Dans Global profil 2013-5 Dans Global profil 2013-6 Dans Global profil 2013-7 Dans Global profil 2013-8 Dans Global profil 2013-9

Den skapande processens helande inverkan

”Kroppen är trött. Jag har gått över tundran i ett par dagar nu med en stor ryggsäck och minimalt med mat”. Året är 1981 och jag är i Alaska med mina vänner. ”Vi blev körda till vägs ände från staden Nome på tundran och är nu på väg mot en eskimå-boplats vid Stilla havets kust.”

”Jag är inte riktigt frisk. En förkylning gör mig matt och hängig men vi måste gå vidare. Efter ett tag kommer vi fram till en lagun där vi hittar lämningar från de eskimåer som bor där. Det är ingen där just nu och har nog inte varit det på flera veckor. Det verkar som platsen bara används vid jakt.

Vi kastar ut våra drag från de kastspön vi har med oss och lyckas att få en stor lax på kroken. De hugger inte på bete vid denna tid på året. Ska man lyckas fånga en lax skall kroken fastna ändå någon stans på deras kropp. Vi gör en primitiv stenugn och tillagar laxen. Det smakar härligt.

När jag går dag efter dag på tundran så kommer jag in i en speciell takt. När jag inte går så fort blir det gärna en bluestakt. Vid den fysiska ansträngning som flera veckors vandring ger  och den tystnad som jag är i föds det ljud inom. Det kommer musik upp ur mitt inre. Jag kan höra den för mitt inre öra. Ett tyst ljud som liksom finns där hela tiden när man går.

Jag hade med mig en liten piccolablockflöjt. Jag gick ju i kommunal musikskola när jag var liten så jag vet hur man trakterar en sådan. En liten flöjt är en av de få instrument man kan ha med sig när man vandrar. Den väger just ingenting.  Jag satte mig på en sten och började spela musiken jag hörde inom mig. Kunde inte låta bli att skriva ner den på några notblad jag också hade med mig. Jag sitter koncentrerad och komponerar i nästan en timme. Förkylningen är som bortblåst. Ingen hosta och ingen matthet. Bara ett helt varande i den skapande processen.

När den lilla valsen är färdig och jag lägger ifrån mig flöjten och notpappret börjar hostan komma tillbaka så smått. Mattheten börjar att komma igen”.

Detta var första gången som jag medvetet märkte hur den skapande processen gör mig frisk och hel. Efter resan till Alaska har jag kunnat komma tillbaka till flödet flera gånger.

Jag har tidigare beskrivit att mitt bloggande gjort att jag återigen fått kontakt med detta flöde. De senaste två dagarna har jag också fått erfara hur skapande kan ta mig ur en förkylning och få mig att känna mig frisk så länge jag skapar. Jag har haft en förkylning i kroppen samtidigt som det är mycket elevarbeten att läsa igenom och betygsätta. Det går trögt och jag blir fort trött och okoncentrerad. Då har jag lagt högen med elevarbeten åt sidan en stund. Satt mig vid datorn och bestämt mig för att skriva dagens blogginlägg. Under min bloggperiod som började första januari har jag erfarit att det är som om varje dag har en essens eller ett ”ämne” som tillhör just den dagen. Jag kanske inte har en aningen om vad jag skall skriva om på morgonen men när det blir kväll har det alltid dykt upp något som känts angeläget att ta upp. När jag suttit och skrivit en stund är förkylningen som borta. Det är som om huvudet rensas och jag får tillbaka energin.

Jag har under mitt liv fått erfara att den kreativa processen kan ta många olika former. Att skapa ett stort utbildningsprogram som en KY utbildning kan vara som att skriva en opera. Att göra en 12 veckors arbetsmarknadsutbildning i miljö kan vara som att skriva en symfoni. En heldagsutbildning för ett företag kan kännas som att skriva en stråkkvartett.

Att undervisa elever på gymnasiet är som att öva en orkester där de olika stämmorna skall spela livets musik. Det gäller att inspirera, att få dem att spela ihop på ett bra sätt och att åstadkomma fina soloframträdanden.

Att få utöva kulturella aktiviteter lär oss grundläggande mänskliga färdigheter i skapande. Ett skapande vi kan flytta över på forskning, att lösa samhällsproblem med och att t.ex. skapa ny teknik.

Genom att teckna lär vi oss att se och observera. En grundfärdighet som vi under hela våra vakna tid använder oss av.

Genom att musicera tillsammans lär vi oss lyhördhet, att bli samspelta och delta med vår stämma tillsammans med andra. Musiken är ett språk vi kan uttrycka känslor med som stärker vårt välbefinnande. Musik kan ge harmoni.  Musik är harmoni IRL.

Genom att dansa kan vi uttrycka oss med hela kroppen.

Genom kulturen får vi fler språk, fler sätt att uttrycka oss och visa vår glädje, vår sorg och alla andra mänskliga känslor. Vi kan bli hela människor.

En skola i Sembabule district, Uganda

Vi hade åkt på gropiga vägar i över en timma från Masaka ut på den ugandiska landsbygden i Sembabule district. Ja vägarna var riktigt gropiga! Banan odling efter bananodling och ett öppet landskap som inte var helt olikt det man kan se på vissa ställen på Öland. Vi tar in på en ännu smalare väg och kommer upp på en kulle. Plötsligt breder det ut sig ett böljande landskap och där framme högst upp på kullen ligger det en liten skola. Det är ”Future farmers” skola. Ett skolprojekt som VI-skogen runt Viktoriasjön dragit igång.

Vi hinner inte stanna den vita jeepen vi åker i förrän det kommer en hord av springande barn emot oss. De trummar, dansar och sjunger för att hälsa oss välkomna! Vi blir helt omtumlade. En sådan glädje, en sådan energi!

Sembabule district-6

De leder oss bort till ett räd i hörnet av deras skolgård där det finns lite skugga. Där skall de berätta för oss vad de håller på med. Vi sätter oss på några uppställda stolar och så fortsätter dansen och sången. De sjunger om hur man skall hålla sig frisk och de dansar och sjunger om varför träd är viktiga. ”Trees is life” står det på en liten skyllt på ett av träden vi sitter under.

Farmer for future - Sembabule district 2012

Sembabule district-4

Sembabule district-2

Sembabule district-5

Jag slås utav hur bra de afrikanska lärarna använder kultur som pedagogisk metod. Barnen lär sig med hela kroppen. Deras kunskap utstrålar glädje!

Runt skolan finns det odlingar av många slag som eleverna lär sig att sköta. Grunden är som på de flesta ställen i Uganda kokbananer eller ”matoke” som de kallas här. Man odlar enligt agroforestry principen där man samodlar lägre växter med mer buskliknande arter och träd. På så sätt kan man få större skördar och de olika växterna stöder varandra. Eleverna får också lära sig ekologisk odling.

De var 80 elever i låg- och mellanstadieåldern som fick använda de två klassrummen som rymdes i det lilla huset. Men mycket av undervisningen sker utomhus ute på fälten så de är inte inne hela tiden.

Sembabule district-7

Foto: Åse Möller och Dan Frendin