Hälsa och SSI

I min undervisning i naturkunskap försöker jag att undervisa med SSI (Socioscientific issues); etiska dilemman. Det är också en del av Linnéuniversitetets forskning inom samma ämne och ämnesdidaktikern Mats Lindahl följer min och min kollega Daniel Åkerbloms undervisning sedan ett och ett halv år tillbaka.

Läsåret började jag med ett hälsoarbete för eleverna. Vi delar in eleverna från första början i basgrupper med 4-5 personer i varje grupp. Dessa grupper fick i uppgift att fördjupa sig i inom ett område av hälsa. De kunde välja på kost, sömn, träning, tobak, alkohol, droger, konumtion och en grupp även sex.

De får själva bestämma vilka frågeställningar de skall undersöka men de skall titta på området ur samhälls-, individ- och miljöperspektiv.

De skall göra en undersökning och få in den i den rapport de sedan skriver. De flesta gör en enkätundersökning men även olika träningsmetoder kan t.ex. också testas i verkligheten och redovisas.

Som ”lärobok” använder de internet och söker efter fakta på hemsidor och i bloggar Eleverna skriver sin rapport tillsammans i ett Goggle Drive dokument. Dessa Google Drive dokument samlar jag i en mapp där alla kan se allt. På så sätt kan de följa varandras arbete.

När de skrivit klart sin hälsorapport är det gruppredovisning. Alla grupper splittras och redovisar i tvärgrupper. Timmen efter gruppredovisningen är det aktuellt med en individuell redovisning. Denna gör de i en loggbok som ligger i ett Google Drive dokument. De får skriva om hur de skapar en hållbar hälsosam livsstil de närmaste 10 åren. Alla får sitta en timme och skriva på datorn. När jag sedan tittat på dem och har betygsamtal säger jag till dem att de får fylla på denna fråga under hela läsåret.

Vem äger en allmän blogg?

I den nya digitala eran uppkommer nya ”problem” och omständigheter som man kan hamna i. Omständigheter man inte ens kunde tänka sig att man skulle kunna hamna i tidigare. Då måste man ta ett kliv bakåt och försöka se på ”problemet” lite från ovan för att komma fram till vad som är rätt.

Processer går jättefort jämfört med tidigare och det kan vara många inblandade. Många som man dessutom inte känner utan får ha tillit till eller inte.

En fråga eller problem som kan dyka upp är: ”Vem äger en gemensam blogg?”

Om man startar en blogg som är tänkt som en ”allmän” blogg där alla som vill skall få komma in med sina synpunkter, förslag och idéer och man bjuder in flera olika personer att  bli administratörer vem äger då denna blogg?

Är det den som har startat bloggen och angett syftet med den?
Är det den som har köpt domänen som den styrdes om till?
Är det de personer som varit aktiva på bloggen de senaste två veckorna som skall få bestämma vad den skall användas till?

Vad är viktigast för ägarskapet? Är det initiativet? Är det den som betalat med pengar? Är det den som betalat med nedlagd tid eller engagemang?

Det finns säkert fler perspektiv på denna fråga. Skriv gärna och kommentera?

#Skolvåren

Vi står just nu i ett paradigmskifte inom svenskt utbildningsväsende som kanske är det mest omvälvande sedan skolan startades 1842. De senaste veckorna har vi sjösatt flera skolutvecklingsprojekt i Kalmar som inte hade varit tänkbara för några år sedan. Det känns lite som den tid under senare delen av 1800-talet när järnvägen byggdes och sammanförde landets olika delar på ett nytt sätt. Men med den skillnaden att det går mycket fortare nu!

I veckan kunde vi se hur Sveriges Radios stora utbud kan bli en viktig resurs för den svenska skolan. Nu arbetar vår ”delegation” från Kalmarsunds gymnasieförbund för att lägga de ”järnvägspår” som behövs för att binda samman och utnyttja de resurser som radion har att ge.

Samtidigt pågår det diskussioner och idéutbyte när det gäller skolutveckling på över 20 olika facebookgrupper. Det twittras för fullt och Google+ har flera grupper som tar upp samma frågor. Det känns som om det växer en fram en ”underifrånrevolution” med hjälp av de sociala medierna likt den ”arabiska våren”.

När jag dryftade dessa tankar inom Facebook gruppen ”Förändra skolsverige” så visade det sig att Helan Roth redan tänkt och twittrat om #skolvåren. Hon hade tänkt samma tankar med Viktoria Struxsjö dagen innan. Helena menade att vi måste på något sätt få ihop dessa spretiga grupper och kanalisera den energi som finns så det blir en bra förändring. Jag tyckte att det låg något i det men såg också vikten av att alla dessa ”specialgrupper” får utvecklas i sin egen takt med de medlemmar som brinner för deras frågor. Jag såg möjligheten att samla alla grupper på en Symbaloo sida eller Scoop-it sida.

Vi bestämde oss för att starta #skolvåren för att underlätta den ”revolution” som pågår för fullt. När jag pratat med min kollega Daniel Åkerblom kom vi fram till att det bästa vore om vi skapade en ”metablogg” där alla grupper inom sociala medier finns med liksom alla hashtaggar som innehåller diskussioner om skolutveckling. En sådan blogg kan ha en fokuserande verkan samtidigt som den inte hindrar några enskilda grupper att fortsätta sina diskussioner. Om vi hjälps åt med en sådan blogg behöver det inte betyda så mycket merarbete. Vi har alla hjälp av innehållet i en sådan blogg. Så här är #skolvåren.

För min del så ser jag att den är en pusselbit till som behövs för den ”stora planen” som växer fram och som jag skall berätta mer om i kommande bloggposter. Vi lägger nu ut ”järnvägsspåren” för framtiden!

Radion som öppen lärresurs

I och med studiebesöket på Sveriges Radio så har Kalmarsunds gymnasieförbunds utvecklingsprojekt ”Radion som öppen lärresurs och ljud som redovisningsform” börjat.

För att dokumentera det som görs i projektet och beskriva olika lektionsupplägg och liknande där radion används som öppen lärresurs har vi startat en blogg. Den heter som  projektet: Radion som öppen lärresurs.

För att kunna få en dialog med andra lärare, redaktörer, programledare, reportrar och elever har vi också startat en facebook sida.

Det nya radioparadigmet

Precis som skolan går igenom ett paradigmskifte gör också radion det. När jag var liten var ett radioprogram bara ett radioprogram. Nu är det också en hemsida, en blogg med foton och ofta även en facebooksida och ett twitterflöde.

Som lärare kan man ha mycket mer nytta av ett radioprogram nu än på den tiden radio bara var radio. Genom facebooksidan kan man följa det redaktionella arbetet som hos t.ex. Klotet. Det går att lyssna när som helst genom facebook. Genom att Klotet t.ex. sparar sina inslag och kategoriserar dem i ett arkiv är deras hemsida en hela tiden uppdaterad lärobok. Detta både för mitt behov av omvärldsbevakning och för elevernas inlärning om man vill använda något radioinslag som öppen lärresurs.

Här är klotets olika delar:
Klotets hemsida och blogg
Klotets facebook sida 
Klotets twitter

Alla Sveriges Radios program verkar ha hemsidor men inte alla har facebooksidor. Metropols hemsida innehåller mycket material. Det finns  arkiv, låtlista, möjlighet att önska en låt mm. Se här: Metropol.

Hur ett programs publikkontakter är beror säkert på vad för slags program det är och vilken målgrupp man har. Hur användbart materialet är för skolan varierar också. Här är några programs hemsidor:

Världshistorien:
Hemsida
Facebooksida

P3 Dokumentär:
Hemsida

Lundströms bok radio:
Hemsida

Här är några programs facebooksidor:
Studio ett
Vetenskapsradion
Kossornas planet
Din Gata

Yasmine El Rafie på Sveriges radio har skickat mig fler bra länkar att kolla in om man vill förstå hur Sveriges Radio jobbar nu.

Radio Sweden:
https://www.facebook.com/radiosweden

P3 dokumentär
https://www.facebook.com/P3dokumentar
(Inte så aktiv)

Lundströms bokradio arbetar genom att man bli vän med Marie Lundström på facebook. Det är något redaktionen valt, inte på vår inrådan.
https://www.facebook.com/P3dokumentar

Metropol finns här:
https://www.facebook.com/sverigesradiometropol

Tror de flesta finns på twitter också.

 

Att blogga 1982

När jag skrev på Facebook att jag börjat blogga fick jag en kommentar från en gammal vän: ”Har du hittat hem nu?”. De orden gick rakt in och berörde något i mig. Kunde inte sätta ord på vad det var. ”Har jag hittat hem nu?” upprepade jag för mig själv.

Det var min gamla vän Cilla som skrivit kommentaren. Det kändes på något sätt bekant och helt sant det hon skrev. ”Kan jag verkligen ha hittat hem i mig själv nu?”. Cilla, Kalle och Johan var mina vänner som jag bodde tillsammans med på Råby Gård för över trettio år sedan.

Då gick det upp för mig: ”Hon har helt rätt! Jag är tillbaka hem nu!” Jag bloggade redan 1982 tillsammans med Cilla, Kalle och Johan! Det var tolv år innan internet blev tillgängligt för den svenska allmänheten. Vi bloggade i ”Råby Gård boken”.

Råby Gård boken

När man kom hem sent en kväll och alla hade lagt sig kunde den som satt själv vid köksbordet skriva några rader om livet. Det kunde bli allehanda betraktelser, dikter och även små teckningar. Det blev två volymer med olika vänner som bodde i samma kollektiv i över fyra år. När min vän Balint och jag lämnade gården den 16 augusti 1985 tog jag med mig båda böckerna och har sedan dess förvarat dyrgriparna bland mina viktiga personliga tillhörigheter.

Hur var då livet för 31 år sedan i en 23 årings liv? Jo ”Den enfaldige mördaren” gick på bio och fick 5 stjärnor av Kalle. Jag hade precis fått ta hem en ny bastuba från Bleckhornens förråd. Jag hade fullt upp med att teckna illustrationer till en ny fysiologibok för gymnasiet:”Jag håller på med fysiologiboken fortfarande och inne på förlaget hänger en bild av ett öra på ritbrädan” skrev jag i februari. Ekologgruppen som mina vänners bolag heter hade precis bildats och de hade fått sitt första erbjudande om jobb som fackgranskare av en barnbok som hette ”Djur i Norden”.

Den 2 februari 1982 skrev jag: ”Nej jag kommer aldrig att glömma glittrande vattenpölar, solnedgång över lundensiska tak och ni, kära Råby medlemmar och anti stressgrupp.”

Den 8 februari var jag hemma igen från en jobbresa till Uppsala: ”Klockan är tolv och jag är åter hemma efter att ha fört en ambulerande tillvaro i Uppsala, Stockholm och Oxelösund. Vilken människoresa detta var; Hong Kongbor, docenter, medicine studerande, fysiker, konditoriarbetare, advokater, gymnasieelever, professorer och professorsdöttrar och en paleozoolog träffade jag förutom tecknare, teckningslärare, busschaufförer, hemvårdare, folkhögskoleelever, en biolog och människor som inte sa något utan bara fanns, samt byrådirektör, jägmästare och byråsekreterare + föräldrar. Det verkar vara ganska kärvt därute för vissa och för vissa inte. Fast alla verkade de nöjda med tillvaron på sitt sätt trots en del klagande. Det stora klagomålet hos de flesta var den apati och hopplöshet de mötte när de entusiastiskt ville göra det de var intresserade av. ”Det är ingen idé att försöka”. ”Det lönar sig ändå aldrig”. ”Du är knäpp”. ”Det finns redan så många som du så det är ingen chans” Svar som dessa kan få många att tappa modet. Men de som inte gjort det bodde t.ex. på Harva Gård, ett produktionskollektiv, som Janne Linder och jag besökte i söndags. De var 21 vuxna och 14 barn som köpt en stor gård med många tillhörande hus för två miljoner. Nu hade de drivit den sedan 1977. Alla hann med jobb vid sidan om.

En fysiker jag sov hos i söndags natt berättade de allra nyaste teorierna om universum. Han beskrev universums historia som en bild där många olik val uppstod hela tiden och för varje valsituation hade universum tagit en av de möjliga vägarna. När den vägen var anträdd blev alla de andra möjliga vägarna oanträdda”

Ja att se det lilla i det stora. Att se de olika val människor gör i sina liv och sedan se att samma bild stämmer för universum. Så var livet för 31 år sedan.

I slutet av februari 1982 blev det lite andra tongångar efter en gemensam middag:
”I kväll blev jag utsatt för en maträttegång. Grundligt fick jag förklara varför jag blandat råggryn och soyapok i fisksoppan. Vid aftonens sista mål, som sitter i ryggmärgen, fick jag också förklara mig varför jag tog så mycket. Kära vänner, Råby medlemmar, det blir så ibland. Lite soyapok slinter så lätt ner i grytan. Filmjölk hör kvällen till.  Matglädjen är viktig, lika viktig som kostcirkeln. Experiment hör matglädjen till. Ibland lyckas det, ibland inte. Men Kalle lagar nog något gott i morgon så alla blir glada”

Nu sitter jag där igen och skriver i min ”Råby gård bok” 2013. Eller jag skall väl kalla den ”Grip gatu boken” Den är silvrig och har en fin skärm. Istället för att Kalle, Cilla och Johan läser det jag skriver, ja och våra gäster som tittade in då och då, har jag nu haft över 3100 ”Views” på en månad i över 24 länder. Jag har fått kommentarer från kollegor och okända människor ute i världen.

Ja, det kanske är så att jag hittat hem nu.