Om Dan Frendin

Lärare i naturkunskap och Global Profil. Biolog. Skriver här om mitt livs tema: - Att föra kunskapen vidare

Natural History Museum, London

När Daniel Åkerblom och jag nu åkt till London för att vara med på Wikimania 2014 passar vi på att gå på Natural History Museum för att se om vi kan få några idéer till undervisningen i naturkunskap där.

När Charles Darwin varit ute på sin världsomsegling med Beagle och samlat naturalieföremål och James Cooks botaniker Josephs Banks kommit hem med alla sina insamlade växter behövdes något ställe att förvara dem. Det var så Natural History Museum började. Nu finns det över 70 miljoner föremål och museet har fler än 300 anställda forskare och bibliotekarier.

Själva byggnaden är en av Londons finaste Viktorianska byggnader. Det ritades av den ung arkitekt vars namn var Alfred Waterhouse.

Om man kommer in från huvudingången möts man av en stort dinosaurieskelett i en sal som skulle kunnat vara en kyrksal. Längst bort vid kortsidan, uppe i en trappa sitter Charles Darwin som staty och tittar ut över museibesökarna. Nästan så som Abraham Lincoln sitter i Lincoln Memorial i Washington.

Museet är indelat i fyra zoner. Den blå zonen innehåller dinosauriegalleriet och utställningen ”Images of Nature”. Den gröna zonen har en utställning om baskunskaper i Ekologi, den orange zonen har en naturträdgård och i den röda zonen finns alla geologiutställningar.

Vi började i den röda zonen. Den hade som så många andra naturhistoriska museer en utställning om hur jorden kommit till och hur livet utvecklats genom de olika tidsepokerna. Det fanns en stor sal med ”skatter från jorden”, dvs ädelstenar samt hur olika mineraler  och metaller har använts i samhället.

Det fanns en mycket bra utställning om naturresurser och deras koppling till hållbar utveckling. Den tog upp vatten, avfall, material av olika mineraler och energi.

I den gröna zonen slingrade sig ekologiutställningen på en uppbyggd andravåning där olika grundbegrepp som näringskedja, näringsväv, ekosystem mm begrepp förklarades.

Museet saknade ”airconditioner” så det var väldigt varmt. Det var också mycket trångt jämfört med liknande museer i USA. De två första zonerna hade inget nytt som vi inte redan visste om naturen men några nya intressanta fakta fick vi om en projekt vi besökte 2012 i Arizona: Bisophere 2. I en av utställningarna sammanfattades det hur det gick.

Washington igen och sedan hem

När vi kom tillbaka till Washington tillbringade vi våra sista dagar av resan där. Vi besökte Arlingtonkyrkogården, Adams Morgan, Dupont circle, Georgetown och avslutade resan i en stor hangar utanför Washington Dulles flygplats: Smithsonian Air and Space museum. Här fanns allt som inte fick plats i museet inne vid The Mall. Vi såg Blackbird, rymdfärjan Discovery, Överljudsplanet Concorde och mycket, mycket mer. Det var som att få en flashback från min barndoms alla modelflyg som jag byggde när jag var liten.

Vi åkte i en Airbus A380 hem också. Den hade över 500 platser och kändes som en modern Titanic när den skulle lyfta. Men allt gick bra och vi kom till Paris enligt tidtabellen och tog ett mindre plan till Kastrup och sedan tåg hem till Kalmar.

Shenandoha National Park

När Blue Ridge Parkway kommit till vägs ände i den norra delen tar Shenandoha National Park vid. Vägen går över i ”Skyline Drive” och fortsätter över bergstoppar norrut i 105 miles. Naturen ser ungefär likadan ut men vi såg inte så många rhododendronskogar som vi såg längre söderut.

När vi var nästan ute ur parken i den norra delen såg vi en svartbjörn i skogen vid vägen.

Vi avslutade vår tur i Front Royal med lite mat innan vi åkte vidare den 60 miles långa vägen till Washington igen.

Blue Ridge Parkway

469 miles över topparna i Appalacherna går vägen som gett namn åt den mest besökta nationalparken i USA. Vägen var tvåfilig som en vanlig svensk landsväg och av mycket god kvalitet. Skulle man äta eller sova fick man åka av vägen och ta sig ner i någon av dalarna där det finns samhällen. Det var likadant här som i Great Smokey Mountain att vi inte såg ett enda hygge så långt vi kunde se utan milsvida skogar. Ju längre norrut vi kom ju mer luckrades skogen upp av odlad mark och samhällen.

Mitt i parken fanns det ett musikcenter. Det var som ett museum och konsertsal samtidigt. I den ena änden fick man läsa om hur musikstilen ”bluegrass” växt fram i Appalacherna. I den andra änden var det en samling av musiker som satt i en ring och spelade och sjöng bluegrass. Runt om dem satt det publik.

Med jämna mellanrum fanns det utbuktningar av vägen som man kunde åka in på och se på den makalösa utsikten. Från många av dem fanns det stigar att följa nerför sluttningarna. Då och då fanns det ett visitorcenter där man kunde fråga det man behövde veta för att få ut mesta möjliga av sin tur.

Great Smokey Mountains

När konferensen var över åkte vi upp till Great Smokey Mountains i Appalacherna. Vi kom in via infarten i Oconaluftee utanför Cherokee. Vi började med att åka upp till Clingmans Dome som är nationalparkens högsta punkt och nås via en kortare vandring. Vi hade en vidunderlig utsikt över milsvida berg. Ingenstans såg vi några hyggen. Dock så fanns det många döda träd som stack upp som skelett genom grönskan. De hade dött av en larv som kommit in utifrån samt av luftföroreningar. När vi kom ner till bilen igen åkte vi till Pigeon Forge för att ta in på det hotell som vi beställt. Det var den absoluta motsatsen till nationalparken. Det var ett turistsamhälle med nöjesparker, shoppingcentra mm. I Pidgeon Forge ligger ”Dollywood” som är en temapark uppbyggd kring Dolly Partons födelsehus. Orten är också känd för sina bil och truckshower.

Nästa dag gick vi upp tidigt för att komma till dalen Cades Cove. På vägen dit såg vi bl.a. en tvättbjörn vid vägkanten. Vi kom fram en kvart innan de öppnade vid 06:15. Eftersom vi var först denna dagen hade inga djur skrämts bort från den enkelriktade vägen genom dalen. Vi såg många hjortar, vildkalkonen, amerikanska kråkor och även ett par svartbjörnar inne i ett skogsparti. Här gjorde parken verkligen skäl för namnet ”Smokey Mountain”. Morgondimman låg helt vidunderligt vacker kring träd och berg.

När vi lämnat dalen åkte vi genom parken. I en kurva stod det en amerikansk hjärpe och tittade på oss.

Längre fram på dagen tog vi en tur utefter floden vid Oconaluftee. Här fanns en gammal lantbruksgård i 1700 tals stil. När vi kom första dagen såg vi en stor gnagare som tittade fram under ett av husen. Efteråt kunde vi artbestämma den till ett skogsmurmeldjur (Marmota monax).

En bluebird visade sig fint vid det karakteristiska stängslet.

ISTE 2014

ISTE 2014-14På väg in mot Atlantas centrum på morgonen från vårt hotell som lägg en bit ut.

ISTE 2014-10Olympic Centennial Park i Atlanta. Uppe till vänster bredvid CNN:s huvudkontor var konferensen.

ISTE 2014-11ISTE:s konferens var på Georgia World Congress Center

ISTE 2014-15Efter registreringen.

ISTE står för ”International society for technology in education” och är en av världens största organisationer för hur teknik kan utveckla skolans verksamheter.

På fredagen innan själva konferensen började officiellt var det en hel del aktiviteter på kongresscentret. Vi hann att vara med på en ”Mobile learning megashare” på den senare delen av eftermiddagen. Det fanns åtta bord i en stor sal och vid varje bord fanns en ansvarig som höll i det ämne som behandlades vid det bordet. Jag var bl.a. med på en genomgång av appar som två damer från Tennessee höll i. De visade upp olika exempel på ”förstärkt verklighet”, olika mätapparater som en boll som kunde spara och förmedla hur den behandlades. Det fanns en barnpyjamas med ett mönster av olika fläckar. Om man riktade sin mobil till en fläck berättades en speciell saga för varje fläck på mobilen. Jag fick tips om att skaffa appen ”Wordlens” som kunde översätta skyltar från ett tiotalolika språk.

ISTE 2014-16”Förstärkt verklighet” eller ”augmented reality” visas här. I iPaden ser man plötsligt hur hästen börjar röra sig och gnägga.

Konferensen startades av en ”keynote” av Aschley Judds. Hon talade om sin svåra barndom och gav oss insikter i hur barn med svårigheter tänker och hur de bör bemötas. Det var ett mycket mänskligt och fint föredrag.

ISTE 2014-9Innan varje ”key note session” spelade ett jazzband från New Orleans.

Sen började alla olika ”sessions”. Jag beskrev redan vi förra årets konferens de olika globala organisationer som presenterar sin verksamhet på ISTE. Jag skrev också under kategorin ”ISTE 2013” om alla typer av aktiviteter som finns.

Det mesta var som förra året men med följande skillnader:

  1. En rörelse som verkade vuxit i utbildningssammanhang sedan förra året var ”The maker movement”. Det går ut på att man bygger en massa saker och lär sig naturvetenskap och teknik medan man skapar.
  2. Jag såg mycket fler tredimensionella skrivare både i utställningshallen och bland det man kallar ”playground”.
  3. Det hade också kommit fler ”databord”, dvs datorer med skärmar som var som bord. Man kunde peka och dra som på en iPad på dem.
  4. Det verkar som om de stora skoldistrikten i USA nu börjar satsa på 1-1. Jag hörde chefen för skoldistriktet i Las Vegas som har 340 000 elever och chefen för skolan i Los Angeles med över 600 000 elever berätta om deras erfarenheter av att införa 1-1 i sådana stora skoldistrikt.

Annars så var det t.ex. samma föredrag av Jason Ohler om ”fem fenomen som kommer att ändra undervisningen” fast det var förbättrat och presenterat på ett bättre sätt än förra gången.

En ny sak som jag deltog i var ”Fotoquest Atlanta” som var på söndagsmorgonen. Då arbetade vi i lag och löste olika uppdrag i centrala Atlanta med vår mobil. Främst genom att ta fotografier men också genom att spela in filmer och annat. Den turen gjorde att jag lärde mig mycket om staden.

En organisation som jag såg att vi i vårt följeforskningsprojekt inom naturkunskapen i gymnasieförbundet och Stagneliusskolan i allmänhet kan få ut mycket av är TiGEd. Jag och Daniel var med på en ”bird of a feather” session där vi lade upp grunden för ett samarbete via digitala kontakter mellan skolor i Ohio, Tennessee, Melbourne och Sverige.

Jag tog tillfället i akt att lära känna några av de i ISTE:s styrelse. Det jag kan se som skulle vara mycket kraftfullt är om den rörelse för ESD som finns i Sverige och inom UNESCO kunde få till ett samarbete med de processer som är igång inom ISTE. Jag försökte förmedla det till flera inom ledningen och jag tror att i alla fall några förstod vikten av detta.

Ett exempel är ”hållbar utveckling i Wikipedia”. När jag pratade med lärare och lärarutbildare fick jag samma bild som jag själv fått hemma att elever i första hand använder Wikipedia som källa när de skall ut och söka fakta på nätet. När nu stora distrikt som Los Angeles och Las Vegas får 1-1 blir det allt viktigare vad som står på engelska Wikipedia om allt som vi undervisar om i skolan. Här finns en möjlighet för alla som arbetar med hållbar utveckling att få ut den kunskapen till den stora massan av elever. Det var det som vi försökte få igång i Sverige när vi hade konferensen om ”hållbar utveckling i Wikipedia” i april 2013. Detta har inte tagit den fart som jag hoppats på men alla observationer som jag gjorde under ISTE pekar på att detta tänk var helt rätt och måste intensifieras. Vårt projekt med Luganda Wikipedia är helt rätt i tiden.

ISTE 2014-13Brian Lewis och ISTE:s ordförande pratar med chefen för Los Angeles skoldistrikt med 640 000 elever om hur det är att införa 1-1 i ett så stort skoldistrikt.

ISTE 2014-12En av talarna på de ”mindre” föredragen var Jason Ohler som pratade om 5 trender som kommer påverka utbildning över hela jorden.

Atlanta

Från det att vi kom till Atlanta hände det så mycket att jag inte hann med att skriva i bloggen för varje dag. Jag ville också få med fotografier från allt som hände. Efter att ha vilat ut i Kalmar och Värmland ett några veckor efter att jag kom hem sammanfattar jag nu det viktigaste

Atlanta har två Nobels fredspristagare genom tiderna.

Den första var Martin Luther King som fick priset 1964. Vi besökte hans födelsehus när vi kom till Atlanta på fredagen. Det var gratis att gå in. Han kom från en övre medelklassen. Hans far och farfar hade båda varit präster i den församling som han själv var pastor i. Kyrkan som de predikade i låg i samma kvarter som de bodde utefter samma gata. Nu hade ”Martin Luther King center for nonviolent direct action” byggts mellan boningshuset och kyrkan. Bakom detta center låg Martin Luther och Coretta Kings gravar omgärdade av vatten.

På andra sidan vägen fanns ett stort hus med en utställning över Kings liv. Bakom den en stor parkering.

Från denna parkering gick det en långsmal park med en ”stig” några km till nästa fredspristagares center: Jimmy Carter. Han fick priset 2002. Han sägs vara den av USA:s presidenter som gjort mest efter sin presidenttid. Alla presidenter, i alla fall de senaste, har ett ”library” där allt de gjort under sin ämbetstid beskrivs. När Carter skulle bygga upp sitt tänkte han att han kunde göra det till ett nytt sorts ”Camp David” och ett center för mänskliga rättigheter. Förutom historien om hans liv fick man se utställningar om centrets arbete i Afrika och framför allt Kongo. Centret försöker hjälpa till att lindra och få bort farliga sjukdomar och arbetar med demokratiseringsprocesser.

I centrala Atlanta ligger ”Centennial Olympic Park”. Vid den ligger Georgia World Congress center. Det var där som ISTE skulle vara i fyra dagar. Alldeles bredvid ligger CNN:s huvudkontor. Vi följde med på en guidad tur bakom alla studios. Vi fick bl.a. åka i världens längsta fristående rulltrappa och titta in till den stora salen där alla nyheter sammanställs och bearbetas innan de kommer med i sändning.

Vid denna park låg också ett precis nyöppnat ”Center for civic and human rights”, Atlanta Aquarium och ”Coca Cola World”. Det sistnämnda företagets huvudkontor ligger i Atlanta.