”Mitt Afrika”

Ikväll var det dags för alla eleverna i åk 3 i Global Profil att  berätta om vad de lärt sig om vår egen kultur genom att leva i Uganda och Sydafrika ett par veckor i höstas. ”hur kan vi förändra den oftast stereotypa bilden av Afrika” var också en fråga de gav sina svar på i Länsmuseet i Kalmar.

Säkert och moget gav de en nyanserad bild av de kulturer de mött. Vi får oftast en bild genom media att Afrika är fattigt, man bor i hyddor och det är ett ”land” som det är synd om. Det eleverna mötte var glädje, kärlek till livet och en ambition hos skoleleverna som vi sällan kommer i närheten av i Sverige.

Det första temat var ”skolan”. Skolan är inte ”gratis” som hos oss och sin skoltid sätter man ett mycket stort värde på. Det är så tydligt i både Uganda och Sydafrika att utbildning är biljetten ut ur fattigdom och för utveckling. I Uganda tog man tillvara de traditionella danserna och musiken och använder dem som en naturlig del av undervisningen. De gamla traditionella kulturyttringarna möter det nya samhället och ger liv och glädje till skolvardagen.

Vänskap var nästa tema. Att på så kort tid som två veckor få så fina och nära vänner var en livsupplevelse för några av eleverna som med humor, glädje och stor kärlek berättade om sina möten.

Glädje och uppskattning för en tom petflaska med lite vatten på botten! Eller finna lyckan i den nya mobiltelefonen? Bild sätts mot bild och och vårt svenska samhälles kultur sätts under lupp på ett träffsäkert sätt. Vem är egentligen rik? Ett folk med mycket pengar eller ett folk med glädje för sina relationer, sin religion och sin kultur.

Genusfrågan belystes från både sydafrikanskt och ugandiskt perspektiv. Många och djupa diskussioner mellan ungdomarna i de olika länderna gav insikter i de egna valens betydelse.

Att bo hos familjer och i elevhem gav livserfarenheter som inte hade kunnat läras i vare sig läromedel, en vanlig turistresa eller genom att se på en film.

IMG_0034

Kvällen avslutades med en dans på film som sedan gick över i en dans på riktigt. Som förra året avslutades kvällen med att alla ringlade iväg över golvet i en långdans från Sydafrika: shochlosa.

EdCamp

EdCamp är en form av knytkonferens där man diskuterar skolutveckling. Det finns inga huvudtalare eller förutbestämda ämnen utan deltagarna tar med sig de frågor man vill prata om. Ett övergripande tema kan vara bestämt men när man kommer skriver man upp sig på ett schema om man har en fråga man vill diskutera med andra.

På detta sätt blir det frågor som verkligen intresserar konferensdeltagarna. Tycker man att diskussionen inte blir som man tänkt sig får man försöka styra den dit man vill eller så kan man lämna den grupp man sitter i och gå till en annan.

EdCamp som fenomen började 2010 efter en modell som kallas BarCamps och som används för att diskutera teknik och datorer. Det var i Philadelphia som det började och sedan dess har det varit över 200 edcamps världen över. 

I december 2011 bildades edcamp foundation för att hjälpa lärare som är intresserade av att hålla och organisera edcamps.

Måndagens edcam på Vittra Telefonplan började med att en av lärarna på skolan förklarade tankarna bakom skolans inre design. Sen fick de som hade ämnen att ta upp skriva upp dem på en tavla. Vi gick till de rum som var tänkta för varje diskussion och började diskutera. Det blev mycket erfarenhetsutbyte och frågor till varandra. Jag märkte hur stort skolbegreppet är. Eftersom jag arbetar på gymnasiet så tänker jag skolutveckling utifrån det. Men många av deltagarna arbetade i grundskolan. En del var inte heller lärare.

2011 och 2012 var jag med på liknande konferenser men med journalister istället. Jag kom med i FAJK (Föreningen för anordnande av journalistiska knytkonferenser) och deltog där som lärare. Det var väldigt intressant och jag kunde då se hur stora likheter journalistens och lärarens arbete har. Båda arbetar med kunskap. Båda branscherna befinner sig i ett stort paradigmskifte och det läggs hela tiden på mer extra arbete etc.

Edcamp och FAJK:s arbetssätt är identiska. Edcampen var dock lite kortare i tiden med bara en halv dag medan FAJK:s knytkonferenser håller på en hel dag och kostar pengar att gå på. Edcamp Stockholm var gratis. Kaffe och smörgås sponsrades av Vittra.

En skola utan klassiska klassrum

Vittra Telefonplan-15

Idag arrangerades en Edcamp på Vittra Telefonplan. Denna skola utmärker sig genom att inte ha några vanliga klassrum. Hela den inre designen är gjord efter urmänniskans platser för lärande fast på ett modernt sätt. Sen har man lagt till ”the Lab” för att få in de naturvetenskapliga ämnena. Alla yttre fysiska miljöer motsvaras också av digitala lärmiljöer utifrån samma behov.

Vittra är en internationell skola så namnen på de olika ställena för lärande har engelska namn. Man säger att man har fem olika lärsituationer – ”Learning Spaces”

Vittra Telefonplan-14

The Cave
En plats för enskild koncentration. Här skall man kunna koncentrera sig och djuplyssna på sig själv.

The Lab
Här skall man kunna experimentera och jobba praktiskt men på ett flexibelt sätt.

The Campfire
Runt en lägereld samlas man för att lyssna på varandra. I mitten finns ett fokus: elden. Denna plats är till för grupprocesser

The Watering Hole
Vid vattenhålet samlas man för att småprata. Här kan man få impulser och fråga kompisar om något man inte förstått.

The Show Off
Här visar man upp det man åstadkommit eller upptäckt. Det kan vara en scen, en presentation eller en blogg t.ex. Det blå berget i mitten av skolan var en tydlig sådan.

Här kommer en bildserie med interiörbilder.

Vittra Telefonplan-3Vittra Telefonplan-6Vittra Telefonplan-4Vittra Telefonplan-5Vittra Telefonplan-7Vittra TelefonplanVittra Telefonplan-12Vittra Telefonplan-11Vittra Telefonplan-10Vittra Telefonplan-9Vittra Telefonplan-8

En skola i Sembabule district, Uganda

Vi hade åkt på gropiga vägar i över en timma från Masaka ut på den ugandiska landsbygden i Sembabule district. Ja vägarna var riktigt gropiga! Banan odling efter bananodling och ett öppet landskap som inte var helt olikt det man kan se på vissa ställen på Öland. Vi tar in på en ännu smalare väg och kommer upp på en kulle. Plötsligt breder det ut sig ett böljande landskap och där framme högst upp på kullen ligger det en liten skola. Det är ”Future farmers” skola. Ett skolprojekt som VI-skogen runt Viktoriasjön dragit igång.

Vi hinner inte stanna den vita jeepen vi åker i förrän det kommer en hord av springande barn emot oss. De trummar, dansar och sjunger för att hälsa oss välkomna! Vi blir helt omtumlade. En sådan glädje, en sådan energi!

Sembabule district-6

De leder oss bort till ett räd i hörnet av deras skolgård där det finns lite skugga. Där skall de berätta för oss vad de håller på med. Vi sätter oss på några uppställda stolar och så fortsätter dansen och sången. De sjunger om hur man skall hålla sig frisk och de dansar och sjunger om varför träd är viktiga. ”Trees is life” står det på en liten skyllt på ett av träden vi sitter under.

Farmer for future - Sembabule district 2012

Sembabule district-4

Sembabule district-2

Sembabule district-5

Jag slås utav hur bra de afrikanska lärarna använder kultur som pedagogisk metod. Barnen lär sig med hela kroppen. Deras kunskap utstrålar glädje!

Runt skolan finns det odlingar av många slag som eleverna lär sig att sköta. Grunden är som på de flesta ställen i Uganda kokbananer eller ”matoke” som de kallas här. Man odlar enligt agroforestry principen där man samodlar lägre växter med mer buskliknande arter och träd. På så sätt kan man få större skördar och de olika växterna stöder varandra. Eleverna får också lära sig ekologisk odling.

De var 80 elever i låg- och mellanstadieåldern som fick använda de två klassrummen som rymdes i det lilla huset. Men mycket av undervisningen sker utomhus ute på fälten så de är inte inne hela tiden.

Sembabule district-7

Foto: Åse Möller och Dan Frendin

En skoldag i Entebbe, Uganda

Den afrikanska natten är full av ljud. Det är grodor, cikador och en och annan fågel som fyller den ljumma blom- och jorddoftande luften med allehanda ljud.  Klockan är fyra på morgonen och ljuset är tänt i elevhemmen på Entebbe secondary school. Det är fortfarande ett tag kvar till gryning.

Eleverna vaknar en efter en och tar fram sina läroböcker. ”Man tänker så bra på morgonen så det hjälper bra att gå upp tidigt och läsa sin läxor” sa en flicka till mig som går på skolan. Ungefär 50 elever per rum sover i de låga trähusen som är elevhem. Varje elev har ett sängplan i en våningssäng. Där skall man förutom sig själv också få plats med en låsbar trälåda med alla sin personliga tillhörigheter.

När klockan blir sex börjar man tvätta sig och göra sig iordning för skoldagen. Vid sjutiden ser jag flera elever gå och sopa skolgården. Det är deras grupp som är ansvariga för renhållningen idag.

Entebbe SS-8

Efter en frukost på majsgröt börjar lektionerna vid åttatiden på morgonen. Patrick, grindvakten, har släppt in elever på skolgården som kommit gående från grannskapet. De flest lärare bor i lärarbostäder i anslutning till skolan. En lärarbostad är en del av lönen som man får som lärare förutom en ganska låg summa pengar och en matranson per månad.

Lektionerna sker i luftiga lektionssalar med öppna fönster och ”draghål” i väggen. Klasserna kan vara över 40 elever.

Entebbe SS-5

Några elever tränar teckning utomhus. De ritar av en kalkon som går bunden utanför skolköket i den del av skolgården som också är ett lantbruk.  Skolan har ett par kor och lite mark där man odlar foder till korna. Där håller skolans fjäderfän till också.

Entebbe SS-2

Entebbe SS-6

I en laborationssal dissekerar några av de äldsta eleverna några råttor som de just avlivat. I en datasal lär sig en klass skriva i word. En annan klass går på ”Cyberschool” och ser en virtuell labb i kemi på en skärm på väggen. En biologiklass lär sig att göra bestämingsnycklar för växter. Min kollega estetläraren John trycker färgtryck på några kortärmade skjortor.

På lunchrasten äter eleverna i en stor matsal i anslutning till skolköket. Tallrikar och grytor diskas på skolgården. Maten kokas i stora grytor som eldas med grova trädgrenar eller mindre stammar som man skjuter in under grytorna allt eftersom de brinner upp.

Entebbe SS-3

Lektionerna fortsätter på eftermiddagen fram till klockan 18.00 då det är kvällsmat. Eftersom Entebbe nästan ligger på ekvatorn så är dagarna och nätterna ungefär lika långa under hela året. Vid halvsjutiden börjar det mörkna och sedan kommer mörkret snabbt. Mycket snabbare än här i norr.

När klockan är sju på kvällen samlas ungdomarna under den stora lyktan nära receptionen och huvudingången. En av eleverna leder kvällsbönen och så stämmer alla in i en rungande gospel! Sången får själen att lyfta och man känner ”the spirit of Africa”. Ungdomarna sköter denna kvällsbön själva. Religionen är en stor del av deras liv. De har svårt att förstå våra svenska ungdomar som inte är troende.

Entebbe SS-12

Vid åttatiden på kvällen börjar ”preps”. Det betyder läxläsning. Den håller på till elvatiden. Då börjar eleverna göra sig klara för sängen och sin korta sömn. Klockan fyra på natten börjar allt om igen.

En skola i Ciudad Dario, Nicaragua

Vi har åkt buss i några timmar från Managua upp mot bergen i norr. Vi svänger av från den stora vägen och kommer fram till staden Ciudad Dario. Staden har fått sitt namn efter den Nicaraguanska skalden Ruben Dario som föddes här 1867. Den gula bussen släpper av oss vid en stor muromgärdad tomt med flera hus som är ett enkelt vandrarhem. Vi skall bo där första natten innan vi slussas ut till de familjer vi skall bo hos i några dagar.

Vi är en grupp lärare från Kalmar, Karlstad, Jönköping och Lysekil som är med på ”den globala resan” som ”den globala skolan” anordnar 2009. Genom Universitet och högskoleämbetet kan man ansöka om ett stipendium för att med en grupp lärare, rektorer och skolpolitiker resa till ett land med en för Sverige annorlunda kultur. De globala resorna har förutom Nicaragua också gått till t.ex. Guatemala, Indien och länderna runt Viktoriasjön.

Jag hamnar sedan hos en familj som har en dotter i mellanstadieåldern. När det blir morgon får jag följa henne till skolan mitt i byn. I skolan går man i två skift. På förmiddagen är det en grupp och på eftermiddagen en annan. Som i alla andra skolor i mer eller mindre tropiskt klimat är fönstren öppna och väggarna har lufthål ovanför fönstren.

Ciudad Darios skola- mot morgonsamling
Mot morgonsamlingen.

Det är morgonsamling på skolan. Alla bär skoluniform i de nicaraguanska färgerna. Rektorn håller tal. Man sjunger nationalsången. Eftersom vi är gäster idag har några av eleverna förberett danser för oss. I de vackraste kjolar virvlar de runt framför den stora samlingen elever och oss till nicaraguansk folkmusik.

Ciudad Darios skola-6
Nationalsången

Ciudad Darios skola-7
Nicaraguansk dans

Jag följer med dottern i familjen till klassrummet efter samlingen. Alla sitter på enkla stolar med ett litet bord på. Det är nästan 50 elever i klassrummet. Eftersom väggar och fönster är öppna hör man in till klassrummet bredvid. Läraren förklarar och läser för eleverna. De svarar i kör när läraren leder dem genom ett stycke.

Ciudad Darios skola-8
Lektion.

Det blir rast. Alla går ut och äter en medhavd matsäck. ”Min flicka” äter lite godis tillsammans med en av sina kompisar.

Ciudad Darios skola-9
Mellanmål

Lektionen fortsätter. Läraren säger något på spanska jag inte förstår. Hon tar med sig vita kritor och alla eleverna går ut på skolgården. Sen börjar alla att träna skrivning. De använder plattorna på skolgården som skrivunderlägg. Läraren går runt och tittar på elevernas meningar och rättar.

Ciudad Darios skola-10

Ciudad Darios skola-11
Skrivövning

En lärares lön är inte stor. Ofta arbetar de med båda skiften; från 07:00 – 12:00 och 13:00 – 18:00.

Trots att flera vuxna läst engelska i skolan kan de inte prata engelska särskilt bra. Jag lyckas kommunicera hjälpligt med min mycket magra spanska, några engelska ord och ”teckenspråk”.