Nya utbildningsparadigmet synliggör problemen

De nya sätt att undervisa som de digitala möjligheterna ger oss kan, när man beskriver dem, låta som om alla problem nu vore lösta. Så är inte mina erfarenheter. När man börjar undervisa på det sätt som jag beskrivit här i min blogg blottläggs problem eleverna har som jag tidigare aldrig förstod. När jag föreläser mindre och handleder mer lär jag känna eleverna bättre och ser tydligare det som de inte klarar av.

Eftersom det nya bygger på ett mer elevaktivt sätt att undervisa så blir problem kopplade till elevens förmåga allt tydligare.

Idag så hjälpte jag en grupp som helt enkelt inte förstod vad det stod på sidor som de hittat på internet. Jag fick sitta med gruppen i en kvart och bena ut tre meningar. Genom att jag gjorde det så hjälpte jag dem inte bara med att förstå det som stod. Jag visade dem också hur man skall göra och tänka när man inte förstår vad det står i en mening.

Om eleverna bara matas med pedagogiskt tillrättalagda texter så får de aldrig lära sig hur de skall ta sig igenom de svåra. Och det är de svåra texterna som de kommer att möte ute i livet sedan. Detta måste vi lärare lära dem. De måste också lära sig hur de tillsammans kan försöka klura ut vad det står. Det de behöver lära sig är envishet och tekniker för att klara av svåra ord och meningar.

Ett annat exempel på ett problem som jag fick lösa för en elev idag var en elev som inte hade fattat hur de skulle välja sitt individuella val. Jag hade skrivit det till dem i ett mail dagen innan. ”Vad var det du inte förstod?” fick jag lov att fråga. ”Nej jag fattade inte”. ”Ja vad då” stod jag på mig. Jag satte mig bredvid eleven och sa ”läs upp vad det stod i mailet”. Då visade det sig att eleven bara läst de först två raderna. ”Inte konstigt att du inte förstod vad det stod när du inte läste hela mailet” sa jag. ”Ja men man orkar inte läsa hela”.

Ofta undrar jag hur läskunniga eleverna egentligen är. Det jag fick se exempel på idag var att de ger upp lätt om de inte förstår några ord. Och de läser inte allt för de tycker det är för jobbigt. Det som dessa elever behövde utveckla var en vilja och envishet att förstå och att överhuvudtaget läsa. Den första gruppen som jag berättade om hade säkert suttit hela lektionen och inte förstått och blivit mer och mer frustrerade. Frustrationen gjorde till slut att de var tvungna att fråga mig. Hade de bara blivit matade med lättlästa texter hade de aldrig frågat mig utan bara hoppat över det svåra och läst det lätta. När det lätta inte fanns var de tvungna att ta tag i det svåra och jag fick hjälpa dem att ta sig över tröskeln.

Ett annat problem som visat sig vara mycket vanligt är ”prokrastinering”. Hade aldrig hört ordet när en vän berättade det för mig. Det betyder att en person har ett ”uppskjutarbeteende”. När man har ett friare arbetssätt är det några som aldrig blir klara i tid. Jag kände också igen det delvis hos mig själv när det gäller vissa saker.

Jag fick rådet att slå upp det i Wikipedia och fick då läsa en mycket bra beskrivning. Det fanns också en hel tidningsserie om detta begrepp inlagt som referens i artikeln.

Prokrastinering räknas inte som en sjukdom utan mer som ett dysfuntionellt beteende som hindrar oss att vara effektiva. Det kan arbetas med genom värderingsövningar där eleven får värdera det som behöver göras och träna sig att göra det viktiga först. Att arbeta med planering och ”do it now” aktiviteter var också olika metoder för att nämna några.

Hållbart entreprenöriellt lärande

På ISTE 2012 i somras var det flera talare som tog upp den ”provepidemi” som nu går fram i världens utbildningssystem. De uttryckte en oro över det. De länder som ligger i topp när det gäller PISA undersökningen t.ex. ligger inte särskilt högt när det gäller entreprenörsanda och kreativitet hos sina elever.

Sir Ken Robinsson tog t.ex. upp vilken katastrof han tyckte det var att estetisk verksamhet tagits bort som obligatoriskt ämne i många utbildningssystem. Det tillför en aspekt som är viktig i en utbildning tillsammans med andra teoretiska ämnen. Ska vi klara de svåra problem jordens länder står inför måste vi utbilda kunniga, kreativa och entreprenöriella medborgare.

Skolverket definierar entreprenöriellt lärande så här:
”Entreprenöriellt lärande innebär att utveckla och stimulera generella kompetenser som att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling. Det handlar om att utveckla nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Det entreprenöriella lärandet främjar också kompetens att fatta beslut, kommunicera och samarbeta.”

Som jag ser det är det mycket viktigt att vi tar med hållbarhetsaspekten när vi talar om entreprenöriellt lärande. Vi vill väl inte ha massor av nya företagsledare, projektledare och andra driftiga personer som ännu fortare än nu förbrukar jordens ändliga resurser och förgiftar mark, luft och vatten. Det är därför viktigt att binda samman de tre teman som jag bloggat om under månaden: digital utveckling, visioner och hållbarhet. De måste gå hand i hand.
Så här kan jag se den nya undervisningen som växer fram:

Mål

  • att utveckla elever med en goda baskunskaper i att läsa, skriva och räkna och en bred allmänbildning
  • att utveckla elever med en god förståelse för de problem och
    lösningar som är kopplade till att skapa en hållbar kultur på
    jorden
  • att utveckla alla elevers personlighet och kreativitet.
  • att lära eleverna att skapa ett eget meningsfullt liv
    tillsammans med andra.
  • att utveckla ansvarsfulla världsmedborgare.
  • att lära eleverna att lära

Pedagogik
Vi skall använda en pedagogik som:

  • är verklighetsanknuten
  • är relevant för eleverna
  • använder elevernas intressen och egna frågor som utgångspunkt.
  • hjälper eleverna att hantera etiska dilemman i deras liv och
    samhälle
  • stödjer elevernas personliga utveckling.
  • är individbaserad
  • ger eleven kommunikativa verktyg
  • använder en effektiv och djuplärande kunskapsprocess

Hållbarhetsträdet

Bild

Arbetet med att bevara våra ekosystem har gått igenom olika faser.

Naturvård
Om vi tittar på Sverige för ungefär hundra år sedan så började det med att vi försökte sköta vår skog bättre genom en skogsvårdslag 1903. Under hela 1800 talet så hade skogen skattats hårt för att täcka samhällets behov av träkol, timmer och ved. På den tiden gick även korna på bete i skogen vilket slet på den.  1909 fick vi våra första nationalparker och man började tala om naturvård. 1923 kom en lag på återväxtkrav i skogen.

Sen följde depression och världskrig.

Miljövård.
Efter att ha diskuterat frågan om reningsverk i 30 år fick vi en lag mot utsläpp av kloak 1956.

På 60 talet när industrins, jordbrukets och energutvinningens utsläpp visade sig skapa ökade problem föddes termen miljövård. Vi i Sverige var först med en nationell myndighet som tog tag i dessa frågor 1967. Den fick heta Naturvårdsverket även om dess ansvar till mångt och mycket var miljövård.  1969 fick vi får första miljöskyddslag.

Vid den tiden började miljöfrågorna att tas upp på den internationella arenan. Eftersom Sverige låg långt framme inom området fick vi bli värd för FN:s första miljövårdskonferens ”Stockholmskonferensen” 1972.

Hållbar utveckling
När så Brundtlandkommissionen 1987 slog fast att miljöarbete måste gå hand i hand med ekonomisk och social utveckling myntades begreppet hållbar utveckling. Kommissionens definition var:  ”En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.” Det kommissionen kom fram till var mål för en sådan utveckling.

Med Agenda 21, som var ett av dokumenten som förhandlades fram på FN:s Riokonferens 1992, satte arbetet med en hållbar utveckling igång på allvar. Agenda 21 var den internationella handlingsplanen för en hållbar utveckling. I planen menade man att ett underifrånperspektiv var viktigt och lokala agenda 21 processer satte igång på flera ställen över Jorden. Under mitten av 90 talet hade i stort sett alla svenska kommuner igång ett sådant arbete och Lokala Agenda 21 samordnare tillsattes i många kommuner.

Inom näringslivet kom det två viktiga internationella standarder för hur miljöarbete skall genomföras på företag. EMAS började gälla inom EU 1994 och ISO 14 000 som kom 1996 var Internationella Standardiserings Organisationens internationella standard för miljöarbete.

I Sverige ledde den sk kretsloppspropositionen 1993 till att vi började införa producentansvar på varugrupp efter varugrupp. Med det menades att procucenten av en vara var ansvarig för att se till att varan eller materialet i varan togs tillvara efter att den var uttjänt. Det man började med var papper och glas. Detta gjorde att hela det svenska  renhållningssystemet organiserades om.

1999 fick Anna Lindh som miljöminister igenom en helt ny miljölagstiftning för Sverige: Miljöbalken.

Standardiseringsarbetet fortsatte under 2000 talet och 2010 kom ISO 26 000 som är den internationella standarden för socialt ansvarstagande inom företag.

Arbetet med en hållbar utveckling blev ett mycket bredare arbete än det tidigare rena miljöarbetet och naturvårdsarbetet. Samtidigt fanns de andra sätten att arbeta med både naturvård och miljövård kvar sida vid sida med det nya sättet att arbeta. För att förklara skillnaderna i de olika nivåerna i arbetet för ett hållbart samhälle tog jag fram följande bild i mitten av 1990 talet:

Hållbarhetsträdet

Varje nivå har sina ”metoder”, ”arbetssätt” och organisationer som arbetar med detta.

Miljöarbete
På nivå ett försöker man stoppa de utsläpp eller den förstörelse som redan sker. Här arbetar Greenpeace t.ex. när de försöker att stoppa valfångare som jagar val. På myndighetssidan har vi brandkåren och kustbevakningen som är de som t.ex. får ta hand om akuta utsläpp på land och i vatten.

Nivå två är den nivå där vi hittar en stor del av det som kom med miljöskyddslagen och som kommuners miljökontor och länsstyrelsernas miljöavdelningar arbetar med. En av de metoder som är vanlig här är lagstiftning. Man försöker undvika utsläpp med filter och andra reningsmetoder.

På nivå tre försöker man att byta ut hela system mot bättre som släpper ut eller förstår mindre. Här är en viktig metod teknisk utveckling. Några exempel är att ta fram bättre kollektivtrafik, miljöbilar, att byta oljepannor till fjärrvärmeverk etc.

Fredsarbete
Fredsarbetet i världen har liknande nivåer. På den första nivån försöker man med t.ex. FN trupper att stoppa krigshandlingar som pågår. Ett bråk i ett samhälle försöker polisen ta hand om.

På nivå 2 försöker man att t.ex. förhandla för att en våldsituation inte ska uppstå. En vanlig metod i fredsarbete på denna nivå är diplomati.

På nivå 3 försöker man att undvika våld genom att bygga en fredskultur. Ett lands demokratiseringsprocess, utvecklandet av folkrörelser mm har i Sverige varit viktiga processer på denna nivå.

Hälsoarbete
Länssjukhusets arbete på akuten är ett bra exempel på hälsoarbete på nivå ett. Sjukhusmottagningar överhuvud taget är vår vanligaste ”metod” på denna nivå .

På nivå 2 försöker vi undvika att sjukdom uppstår genom att t.ex. vaccinera, undvika smittspridning och utveckla en bra arbetsmiljö på arbetsplatser runt om i landet.

På nivå 3 hittar vi Friskis och Svettis och alla andra gym och friskvårdsanläggningar. Idrott och hälsa i skolan är också en del av denna nivås arbete. Friskvård och utbildning  är vanliga ”metoder”.

Ekonomi
När en person eller ett land betalar av på sina skulder befinner man sig på ekonomins nivå ett.

På nivå två arbetar man för att förhindra att skulder uppkommer.

På nivå tre försöker man att bygga upp en hållbar försörjning som med god marginal håller en från att bli skuldsatt.

Skapa ett hållbart samhälle
När man kommer till den fjärde nivån i alla de fyra fallen sammanfaller de i samma: att skapa ett hållbart samhälle. Det är det som är själva kärnan i hållbar utveckling. Där skall vi jobba med socialt, ekonomiskt, kulturellt och praktiskt ekologiskt arbete i en helhet. Då är visionen av ett hållbart samhälle som en sol som ger riktning för trädet att växa mot och som ger energi.

Men ett träd kan inte växa utan rötter och vara djupt rotad i jorden. De rötter som hållbarhetsträdet behöver är medvetenhet, vilja och förmåga att skapa.

Principer för social hållbarhet

När jag började blogga första januari var det för att jag skulle ge mig själv tid att reflektera över vad jag lärt mig i projektet ”Den digitala naturkunskapen”. Tänkte att det var ett bra sätt att förbereda sig inför slutredovisningen vi hade den 14 januari. Nu märker jag hur mycket som faller på plats när det gäller annat också. Därför fortsätter jag.

I morse när jag vaknade så förstod jag svaret på en fråga som jag tog upp i lördagens bloggpost om grundprinciper för en hållbar utveckling. ”Jag är övertygad om att det finns fler principer framförallt på den sociala sidan” skrev jag. Javisst finns de!. Flera av dem  har funnits med under hela mitt liv sedan jag började skolan. Jag har bara inte kopplat ihop dem med begreppet ”hållbar utveckling”.

Några av de första som tog fram ”grundprinciper för en social hållbar utveckling” var Gud och Moses. De såg till att de höggs i sten:

  1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
  2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
  3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
  4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
  5. Du skall inte dräpa.
  6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
  7. Du skall inte stjäla.
  8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
  9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
  10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom.

Så fick jag lära mig dem i alla fall. Vill ni ha en bra översiktlig analys av dessa och ur de kommer in i både judendom och kristendom så rekommenderar jag att ni söker på ”De tio budorden” på Wikipedia.

Sen sammanfattade Jesus dem i det dubbla kärleksbudskapet:

Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.

Detta ses som den kristna varianten av den grundprincip för social hållbarhet som man kallar ”den gyllene regeln” och som finns hos alla religioner i olika varianter:

”gör mot andra som du själv vill bli behandlad”

Alla religioner handlar om grundprinciper för hur vi skall leva ett socialt hållbart liv. När jag var volontär på ”International Fellowship of Reconciliation (IFOR)” i mitten av 80-talet fick jag lära mig mycket om en annan grundprincip som finns inom alla religioner: Principen om  ickvåld. 

Sen har vi grundprinciperna som tagits fram inom den politiska sfären. Det är FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Även här ger Wikipedia en intressant överblick över hur dessa vuxit fram ur andra t.ex. Amerikanska självständighetsdeklarationen. Det finns flera konventioner som behandlar dessa och detta gör dem juridiskt bindande i många länder och själva frågan om ”grundprinciper för en social hållbar utveckling” kan man alltså också studera vidare inom juridiken.

Inom företagsvärlden finns det nu också principer för social hållbarhet. Själva begreppet kallas där ”social responsibility” och finns sammanfattat i den internationella standarden ISO 26000

Ser man nu på alla dessa grundprinciper som finns på bara den ekologiska och sociala sidan så förstår man vilken potential ämnet ”hållbar utveckling” har som ämnesövergripande tema inom gymnasiet. Det skulle vara väldigt intressant att tillsammans med elever och t.ex. religions- och samhällskunskapslärare arbeta djupare med dessa frågor.

Hållbar utveckling i Wikipedia

Kunskap är bland det viktigaste vi måste ha om vi skall kunna bygga en värld i ekologisk balans och med en fredskultur. Varför inte då använda världens största encyklopedi som finns på minst 50 olika språk och som alla världsmedborgare kan skriva i?

Efter att Sophie Österberg från Wikimedia hade undervisat våra elever i Global Profil i hur man skriver artiklar i Wikipedia hade vi lite eftersnack på en restaurang i Kalmar innan hennes tåg skulle gå. Jag frågade då om det finns någon diskussionsgrupp i Wikipedia som skriver om ämnet hållbar utveckling. ”Det finns det inte” sa hon. ”Det finns en grupp som tittar på klimatfrågan men ingen som systematiskt går igenom vad som kan skrivas om hållbar utveckling”. ”Då måste vi starta en sådan” enades vi om.

Så nu finns det en diskussions sida i Svenska Wikipedia där alla som är intresserade att bidra med kunskap om hållbar utveckling och kan diskutera och utveckla artiklar tillsammans. Detta går helt i Agenda 21:s anda. Här kan vi bygga upp vår samlade kunskap underifrån genom alla intresserades medverkan.

Här är länken till diskussiongruppen: Hållbar utveckling i Wikipedia

Vad man kan göra
Inom gymnasieskolor, folkhögskolor, studieförbund, universitet, högskolor och yrkesutbildningar kan man titta igenom Wikipedia och få som uppgift att komma med förslag hur man i befintliga artiklar kan få in hållbar utveckling. Det kan gälla att komplettera artiklar i energi, biologisk mångfald, jordbruk, skogsbruk etc. Eleverna kan bli en del av de diskussiongrupper som finns inom andra artikelområden och lär sig då att tillsammans med andra i samhället skapa och presentera kunskap.

En annan uppgift kan vara att skapa nya artiklar som inte finns än. Att bara tänka igenom vilka som skulle behövas är en mycket lärorik uppgift.

Alla språklärare har här en möjlighet att låta elever översätta artiklar från det språk man läser till svenska och tvärtom. Hållbar utveckling är ett sådant brett begrepp så alla elever borde kunna hitta sin del av detta som de är intresserade av. Det kan gälla hälsa, miljö, etik, socialt arbete mm.

Inom global profil så lät vi eleverna som examination skriva en artikel om något av det som de upplevt under sina resor till Uganda och Sydafrika. Här är bloggposten som jag skrev om detta:

Wikipedia i undervisningen

Grundprinciper för en hållbar utveckling

I veckan som gick fick jag frågan: ”vad är det som driver dig att utveckla din undervisning?”

Ända sedan jag gick i högstadiet och blev med i Fältbiologerna har jag känt att jag kom till världen för att rädda jorden. Att utveckla mina talanger och arbeta med mina svagheter så att jag bättre och bättre kan göra min del i detta arbete. Hela livet har jag tänkt när jag lärt mig något: ”hur kan man lära ut detta på ett bra sätt?” Kunskap är en av de viktigaste saker vi måste ha om vi skall kunna sköta vår jord på ett bra sätt. ”Att föra kunskapen vidare” och hitta sätt att förverkliga en vision om en värld i ekologisk balans med en fredskultur är min livsuppgift. Därför är jag lärare.

När jag talar om visioner då utgår jag från detta. När jag nu tar mig an det nya utbildningsparadigmet och den digitala utvecklingen är det det som jag utgår från. Jag kan se att vi kan lära oss mer, djupare och sprida kunskapen effektivare. Vi kan kommunicera på ett sätt som aldrig tidigare. Vi kan bli verkliga världsmedborgare.

I detta arbete får vi inte glömma att det finns ”tidlösa principer” som definierar vad ett hållbart samhälle kan vara. Under 80- och 90-talet arbetades det fram en rad sådana. Nuförtiden hör man inte mycket om dessa. Därför vill jag lyfta fram dem nu. Jag är övertygad om att det finns fler principer framförallt på den sociala sidan. Detta arbete med att finna grundprinciperna för en hållbar utveckling är ingalunda färdigt. Men låt oss börja med det som finns nu.

Grundläggande naturlagar
Som en grund för flera av principerna lyfter forskare och miljöutbildare ofta fram tre fysikaliska naturlagar som en grund vi måste förstå.

1.Material principen: Materia kan inte förstöras bara omvandlas mellan olika former.
I ekosystemen på jorden sätts grundämnenas atomer ihop till olika molekyler som så småningom bryts ner och atomerna används för att bygga upp nya molekyler. Så har atomerna gått runt i eviga kretslopp sedan universums skapelse.

2.Energiprincipen: Energi kan inte förstöras bara omvandlas mellan olika former.
Det som driver livsprocesserna i ekosystemen är energi som inte heller den kan
förstöras. Det som är viktigt att förstå här är att vi hela tiden förses med energi från solen och den driver ekosystemen och så småningom blir den mesta energin låggradig värme som åker vidare ut i rymden.

3. Entropilagen: ”Allting sprids”
Allt vi tar upp från jordskorpan och alla ämnen vi tillverkar i samhället kommer spridas i naturen, samhället och kanske in i våra kroppar om vi inte skapar tekniska kretslopp som tar hand om det som släpps ut.

Grundläggande kretslopp
Det finns fyra grundläggande kretslopp. Var och en av dessa kan man knyta till antikens
fyra element.

Det geologiska kretsloppet (Element: jord)
Vattnets kretslopp (Element: vatten)
Atmosfärens kretslopp (Element: luft)
Det levandes kretslopp (Element: eld)

Hur kan det levandes kretslopp vara knutet till elden? Det är samma process som pågår i vår kropp som när vi tänder en brasa (jfr. ”att förbränna maten”). Den är bara mer kontrollerad och sker i små steg. Därför passar det med eldens element på det levandes kretslopp.

Det naturliga steget
En av de svenska grundprinciper som spreds och lärdes ut under 90 talet var ”Det naturliga stegets” fyra systemvillkor. Organisationen grundades av läkare Karl-Henrik
Robert och han samlade en grupp forskare i sin organisation som
formulerade systemvillkoren.

Det Naturliga Stegets fyra systemvillkor:

1. Ämnen från jordskorpan får inte öka i naturen
2. Ämnen från samhällets produktion får inte öka i naturen
3. Bibehållet utrymme för naturens kretslopp och mångfald
4. Effektiv och rättvis hushållning

Det sista systemvillkoret har nu ändrats till att
4. mänskliga behov tillgodoses överallt

Mer om dessa kan du finna på www.detnaturligasteget.se.

Manfred Max-Neef mänskliga behov
För att definiera vilka de mänskliga behoven är använder många som arbetar med systemvillkoren Manfred Max-Neefs definition av dessa:

Livsuppehälle
Trygghet
Uppskattning
Förståelse
Delaktighet
Avkoppling
Kreativitet
Identitet
Frihet

Mer om dessa kan du läsa på www.esam.se.

Riktningsanalys
Parallellt med att Det naturliga stegets systemvillkor spreds så tog Eva Grundelius, som då arbetade på Svenska kommunförbundet, fram en riktningsanalys som kunde vara en hjälp för att ta hållbara beslut i företag och kommuner.

Hon byggde sina ”Villkor för en hållbar utveckling” på tre grundprinciper:

1. Naturens resursuppbyggande processer, inklusive den biologiska mångfalden, måste bevaras och förstärkas.

2. Användningen av naturresurser får inte vara större än naturens resursuppbyggande kapacitet. Det innebär att användningen av materia och energi måste minska i den rika världen.

3. Samhället måste baseras på förnyelsebara resurser vilka ingår i kretslopp.
a) uttaget får inte vara större än nybildningen under samma tid
b) Materia får inte blandas på ett sådant sätt att ämnena inte kan cirkulera.
c) Alla ämnen som samhället aktivt eller passivt lämnar ifrån sig måste inpassas i naturens kretslopp

Utifrån dessa principer utvecklade hon en enkel riktningsanalys som bygger på 6 frågor. Kan man svara ja på dessa är man på väg i rätt riktning. Svarar man nej så behöver man tänka ut en åtgärd så man kommer i rätt riktning mot hållbarhet.

Fråga:

  • Minskar energianvändningen? Övergår vi till att använda förnyelsebara energikällor?
  • Ökar mångfald och resursuppbyggnad?
  • Sluter vi kretslopp?
  • Håller vi oss inom naturens gränser?
  • Löser vi fler problem än vi skapar?
  • Är vi försiktiga?

Naturkontraktet
1991 publicerade Sverker Sörlin Naturkontraktet som var en sorts ”budord” för en hållbar utveckling.

1. Du skall vårda och stärka den biologiska mångfalden och de resursuppbyggande processerna.
2. Du skall endast använda förnyelsebara resurser vilka ingår i kretslopp. Nybildningen ska vara minst lika stor som uttaget.
3. Du skall hushålla med resurserna genom att minska användningen av materia och energi.
4. Du skall endast lämna ifrån dig ämnen som kan inpassas i naturens kretslopp.
5. Du skall icke blanda material på ett sådant sätt att ämnen inte kan cirkulera.
6. Du skall tillämpa slutna materialcykler med minimalt transportbehov för ämnen som inte inpassas i naturens kretslopp.

Permakultur
Under 1980 talet utvecklade Australiensaren Bill Mollison och David Holmberg Permakulturprinciperna. De har spridit sig över hela jorden och är mycket användbara när man skall bygga hållbara bosättningar.

Här är en kort sammanfattning av dessa:

1.Varje element skall tjäna flera funktioner
En höna t.ex. ger inte bara ägg. Den ger också gödsel, plockar skadeinsekter och bearbetar jorden.

2.Varje funktion skall upprätthållas av flera elementNär man bygger ett hus t.ex. skall man se till att man får energi från flera olika källor som t.ex. passiv solvärme, solfångare och en pelletspanna. Då blir bosättningen mindre sårbar.

3. Reducera energianvändningen
Att hitta energieffektiva lösningar är viktigt.

4.Soldriven energi.
Solen är en förnyelsebar resurs och en ren energikälla.

5. Biologiska lösningar framför mekaniska.
Naturen har i över fyra miljarder år utvecklat system för kretslopp. Varför inte använda dessa av evolutionen väl utprövade system?

6. Utveckla mogna ekosystem.
Försöker vi att utveckla mogna ekosystem blir den input i form av energi och arbete mindre.

7. Maximera kantlängd mellan ekosystem
Det är i kanten mellan olika ekosystem som den biologiska produktionen är som störst.
Genom att göra gränsen mellan olika ekosystem så lång som möjligt får vi en större biologisk produktion.

Litteratur

Grundelius, Eva (1995): Villkor för en hållbar utveckling. Svenska kommunförbundet. Stockholm. Sverige.

Holmberg, John (1995): Socio-ecological principles and indiacators for sustainability. Institute of Physical Resource Theory. Göteborg. Sweden.

Mollison, Bill (1991): Introduction to permaculture. Tagari publications. Sisters Creek. Tasmania. Australia.

Robert, Karl-Henrik (1992): Det Nödvändiga Steget. Affärförlaget Media utveckling. Stockholm. Sweden.

Sörlin, Sverker (1991): Naturkontraktet. Carlsson. Stockholm. Sverige.

Att utveckla en visionsbaserad didaktik

Under i stort sett hela 1990-talet arbetade jag med att utveckla en pedagogik som byggde på ett visionstänkande. I KY utbildningen ”Praktisk samhällsekologi” som genomfördes på Ekotopia i Aneby 1997 – 2003 använde jag det som ett övergripande arbetssätt. Jag tänkte ungefär som Elise Boulding men tillämpade det i inom miljöområdet istället: ”hur kan vi skapa ett hållbart samhälle om vi inte kan göra oss en bild av det?”

Grunden i en visionsbaserad didaktik liknar det som man idag kallar ”back casting”. Man börjar med ett problem och försöker hitta kärnan i det. Sen försöker man föreställa sig hur det skulle se ut om problemet vore helt löst. Konkret och tydligt målar man upp det med teckningar och/eller text. Man ställer sig sedan i framtiden och tittar bakåt mot nuet och försöker komma på vad det var som skedde och gjorde att visionen kunde förverkligas.  När man har vägen mot visionen klar för sig frågar man sig sedan: ”vad behöver vi kunna för att kunna genomföra det som behövs för att visionen skall bli verklighet?” Utifrån det lägger man sedan upp sina studier.

Praktisk samhällsekologi
I konceptet ”praktisk samhällsekologi” hade vi hjälp av Warren Zieglers ”enspirited envisioning” som vi började hela kursen med. Då fick kursdeltagarna själva grunden i hur man kan arbeta med visioner. Med programmet ”Global Action Plan” tränade man sedan på att göra en nulägesanalys i sitt hushåll och fick på så sätt en konkret problembeskrivning. Kursdeltagarna fick t.ex. väga och mäta sina sopor under en vecka. Genom att ha som mål ett miljöanpassat hushåll gjorde de sedan en plan för hur deras hushåll skulle kunna miljöanpassas när det gäller sopor, energi, konsumtion och andra delar. Sen genomfördes planen och en ny mätning gjordes för att se resultatet.

I Permakulturdesign utgick man från permakulturprinciperna och lärde sig att designa en gård eller en mindre by. Själva designen ritade man upp och berättade sedan för varandra och gav varandra feedback.

Permakulturprinciperna var ett sådant system av principer för hållbarhet som gick att ha som en grund för visionen av det hållbara samhället.

Att arbeta med visioner enligt ”enspiriting envisioning” modellen var mycket annorlunda för kursdeltagarna och vi var nära att missta några de första dagarna av den första kursen i praktisk samhällsekologi. De tyckte det var väldigt ”flummigt”. Men ju mer de kom in i det och förstod vad det gick ut på så tog de det till sig.

Under det andra kursåret fördjupade vi oss mer i personliga visioner och hur man bygger upp en visionprocess i ett företag eller organisation.

Arbetsmarknadskurser
När jag genomförde arbetsmarknadskurser för arbetslösa i miljö på AmuGruppen brukade jag alltid börja kurserna med mitt egna koncept för personliga livsvisioner. Då gav jag kursdeltagarna en möjlighet till reflektion över sin framtid och att se om den kurs de skulle gå verkligen skulle lära dem det som de behövde för att förverkliga sin livsvision. Ibland hände det att någon kursdeltagare hoppade av direkt. De hade kommit till insikt att det var en annan kurs de behövde. Visionsarbetet i början gjorde att de som kommit fel kunde välja om från början och de som kommit rätt förstod det bättre och fick ett tydligare engagemang. De visste vad de ville bättre och att de behövde den där miljökursen som de anmält sig till.

Att arbeta med visioner kunde för en del vara en jobbig process. Jag minns två män i medelåldern som under ett visionspass kom till insikt om ”att det har aldrig varit någon som frågat mig vad jag innerst inne vill. Inte ens jag själv”. Att komma till insikt att de under hela sitt vuxna liv saknat en inre drivkraft och bara gjort det andra förväntat sig av dem var en deprimerande insikt för dem. Vi fick prata en hel del efter det kurspasset. När jag sedan några veckor senare mötte dem sken de av inre frid. De hade kommit på vad de vill göra och hade börjat att förverkliga det.

En väl genomförd visionsbaserad utbildning kan skapa ett inre engagemang hos kursdeltagaren eller eleven. Det kan ge en riktning för studierna och skapa relevans. Det ger en kraft.

Fördelen med ”enspiriting envisioning”, eller ”visonsbygge innifrån” som det fick heta på svenska, är att kursdeltagarna skapar en gemensam vision där var och en bidrar med sin del. Detta naturligtvis om det finns en gemensam vision. Finns den inte blir det tydligt och man måste då fråga sig hur man går vidare utifrån det.

Utvärdering
En gång kom jag till en visionsverkstad som ett projekt beställt av mig. Jag hade lärt mig att vara väldigt noga med att börja med att kolla av förväntningarna. Då insåg jag att kursdeltagarna hade helt andra förväntning än det beställaren hade haft. De hade också kommit långt i sitt projekt och att göra en vision att arbeta med kändes konstigt när de var nästan färdiga. Då fick jag på stående fot göra om den process jag tänkt ha med dem och använda visionsmetodiken till att utvärdera det de gjort och för att se vad som eventuellt behövde kompletteras med. Jag kunde avsluta med att hjälpa dem med att hitta nästa steg framåt när de var klara med projektet.